Konstnären Edvard Munch: målningar av kärlek och död

Edvard Munch är en av de viktigaste och mest inflytelserika konstnärerna inom den moderna konsten. Hans verk fick framför allt genomslag i Tyskland och i de skandinaviska länderna, där han anses vara en av de två största expressionistiska målarna.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Camila Thomas

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Den norske grafikern och konstnären Edvard Munch är känd för att i sina verk frammana intensiva psykologiska teman. Som målare är han förknippad med den symbolistiska strömningen under senare delen av 1800-talet.

Munch hade också stort inflytande över den tyska expressionismen i början av 1900-talet. Konstvetare ser hans berömda målning Skriet (1893) som en symbol för den samtida andliga ångesten.

Konstnären Edvard Munch: barn- och ungdomsåren

Konstnären Edvard Munch föddes den 12 december 1863 i Løten, Norge. Hans medelklassfamilj var hemsökt av oturliga hälsoproblem. Hans mor dog när han var fem år gammal och hans äldre syster när han var 14. Båda dog av tuberkulos.

Detta var också ett tema han återskapade i sitt första mästerverk, Det sjuka barnet, 1885. Också Munchs far och bror dog när han fortfarande var ung. Den enda överlevande systern utvecklade en psykisk sjukdom en kort tid därefter.

Munch visade tidigt en begåvning i måleri, trots att han hade lite formell skolning. En viktig faktor i hans konstnärliga utveckling var Kristiania-bohemerna, som var en krets av författare och konstnärer från Kristiania, som Oslo hette på den tiden.

Medlemmarna i denna krets trodde på fri kärlek och var allmänt kritiska mot borgarskapets trångsynthet. Christian Krohg, som var en av de äldsta konstnärerna i kretsen Kristiania-bohemerna, gav Munch råd och uppmuntran.

I ett tidigt skede lyckades Munch frigöra sig från den naturalistiska estetiken som var förhärskande i Kristiania. Detta berodde till stor del på att han blivit påverkad av den franska impressionismen efter en resa till Paris i 26-årsåldern.

Utan tvekan blev han starkt influerad av postimpressionistiska verk skapade av målarna Paul Gauguin och Henri de Toulouse-Lautrec. Han hade också samma målsättning som de syntetiska konstnärerna, nämligen att inte bara beskriva föremål och situationer utifrån, utan att uttrycka den inre visionen han såg i dem.

Munchs konstnärliga mognad

Munchs ytterst originella stil kristalliserades runt 1892. De flytande och slingriga linjer han använde i sina nya målningar under den här perioden påminde om den samtida Jugendstilen.

Munch använde emellertid inte linjer som dekorationer utan som ett medel för djupa psykologiska avslöjanden. De våldsamma känslorna och okonventionella bilderna i hans målningar, i synnerhet hans djärva avbildningar av sexualitet, gav upphov till djupa kontroverser.

Såväl norska kritiker som målarkolleger i Berlin uttryckte sin indignation över hans verk, vilket berodde på att de inte förstod vad han försökte förmedla. Detta inträffade då Munch, på inbjudan av berlinska konstnärsföreningen (Verein Berliner Künstler), ställde ut många av sina målningar i den tyska huvudstaden 1892.

Kritikerna tog också anstöt av hans innovativa teknik, som för de flesta gav intrycket av ett ofullbordat arbete. Skandalen bidrog emellertid till att göra hans namn känt över hela Tyskland, och därifrån spreds sig hans rykte vidare.

Munch levde huvudsakligen i Berlin mellan 1892 och 1895, därefter i Paris mellan 1896 och 1897, och han fortsatte att flytta upprepade gånger. Slutligen slog han sig ner i Oslo 1910.

Målningar av kärlek och död och Skriet

Arvet från konstnären Edvard Munch utgår till stor del ifrån en serie målningar som handlar om kärlek och död. Den ursprungliga kärnan bestod av sex bilder som förevisades år 1893 och serien hade vuxit till 22 verk när den slutligen ställdes ut. Den första utställningen av serien, titulerad Livsfrisen, anordnades 1902 av den tyska konstnärsrörelsen Berliner Secession .

Munch omorganiserade ständigt dessa målningar och om någon skulle säljas skapade han en ny version av den. Därför finns det i många fall flera versioner av målningar och tryck, baserade på samma bild.

Även om Livsfrisen i stor utsträckning bygger på Munchs personliga erfarenheter, rör det sig om universella teman. Hans konstverk handlar inte om särskilda  män eller kvinnor, utan om män och kvinnor i allmänhet. Hans måleri berör teman som har att göra med mänskliga erfarenheter och naturens starka elementära krafter.

Betraktade som en sekvens, skapar målningarna en underförstådd berättelse om kärlek som väcks, blomstrar och förtvinar, och som åtföljs av förtvivlan och död.

Skriet

I många av Munchs målningar kommer bildernas styrka från det klaustrofobiskt slutna utrymmet och det abrupt förhastade perspektivet. Ett exempel på den här sortens dramatiska perspektiv ser man i Munchs mest välkända verk Skriet.

Inspirationen till Skriet kom från en fantastisk upplevelse där Munch kände och hörde “det ylande skriket genom naturen”. Målningen avbildar en panikslagen skepnad, som på samma gång liknar en spermie eller ett foster, vars konturer blir till ekon i den blodröda himlens virvlande linjer.

I denna målning stiger ångesten till en kosmisk nivå. Ytterst är ångesten i målningen kopplad till reflektioner över döden och frånvaron av mening som bör vara fundamental för existentialismen.

De två första versionerna av Skriet tillkom år 1893. Munch skapade ytterligare en version år 1895 och fullbordade en fjärde år 1910.

Konstnären Edvard Munchs arbete med grafik

Hans konst har också uppenbara beröringspunkter med samtidens poesi och drama. Vidare kan vi göra intressanta jämförelser med verk skapade av dramatikerna Henrik Ibsen och August Strindberg, som Munch porträtterade.

Munchs massproduktion av grafisk konst började 1894. Hans grafiska verk bestod av gravyrer, litografier och träsnitt.

Det som främst lockade honom till den grafiska konsten var att den gjorde det möjligt för honom att förmedla sitt budskap till en mycket större grupp av människor. Den grafiska framställningen gav honom också större möjligheter att experimentera.

Hans avsaknad av formell träning i grafiska medier var säkerligen en faktor som drev honom att använda oerhört innovativa tekniker.

Liksom många andra samtida konstnärer var hans bruk av träsnitt influerat av japanska traditioner. Dock förenklade han processen på ett radikalt sätt genom att i sina tryck använda sig av ett enda träblock som sågats i flera mindre bitar.

Munchs användning av äkta träfiber för expressiva syften visade sig vara ett särskilt lyckat experiment, som fick starkt inflytande på efterkommande konstnärer.

Munchs senare år

Mellan 1905 och 1909 blev konstnären inlagd på sjukhus åtskilliga gånger på grund av alkoholism knuten till depression och självmordstendenser.

Han var ständigt inblandad i handlingar som involverade våld, slagsmål och aggressivt beteende. Handgripligheter med en annan målare gjorde att han var tvungen att hålla sig borta från sitt hemland under fyra års tid. Flera av hans målningar skildrar denna dispyt.

Ett av hans särskilt viktiga uppdrag, som markerade det sena erkännandet av hans betydelse i Norge, var väggmålningarna i Oslo universitet (1909-16). Centralpunkten i denna serie var en stor målning av solen omgärdad av allegoriska bilder.

Man skulle kunna säga att det framför allt var det arbete han utförde under 1890-talet som gav form åt de mystiska och hotande krafter som han lämnade i arv åt efterföljande konstnärer i den moderna konsten.

Munch, som förblev jude under hela sitt liv, var en av de konstnärer som blev förkastad av den växande europeiska naziströrelsen. År 1937 inkluderade man hans verk i den nazistiska utställningen om “urartad konst” som ett exempel på judisk konstnärlig perversion.

Munch dog den 23 januari 1944 i Ekely, nära Oslo. Målaren donerade sin kvarlåtenskap och alla sina målningar, gravyrer och skisser till Oslo stad.

Staden invigde Munchmuseet 1963, på hundraårsdagen av hans födelse. Många av hans främsta verk finns på Nasjonalgalleriet i Oslo.

Arvet från konstnären Edvard Munch

Munchs fokusering på den “känslomässiga essensen” ledde ibland till radikala förenklingar av form och en expressiv snarare än en deskriptiv användning av färg. Alla dessa tendenser återupptogs senare av flera yngre konstnärer, i synnerhet de ledande förespråkarna för den tyska expressionismen.

Kanske finner man hans mest direkta, formella inflytande över efterkommande konst inom trägravyren.

Men de djupaste spåren han efterlämnar i den moderna konsten är särskilt tydligt i hans sätt att använda konsten för att få grepp om universella aspekter i människans erfarenheter. Hans arbete har fortfarande relevans för de typiska situationer som människor upplever idag när de står inför ovissheten som präglar en modern värld i snabb förändring.