Konstnären Édouard Manet: impressionismens fader

17 september, 2019
Manets verk kom att totalt ändra det sätt på vilket europeiska målare valde sina motiv. Tidigare hade målningar i allmänhet en narrativ karaktär och de undvek vardagslivets krassa realiteter. Läs mer här om konstnären Édouard Manet!

Konstnären Édouard Manet var en fransk 1800-talsmålare som med sin särpräglade stil och fokusering tjänat som inspiration för en mängd efterföljande målare.

Manet var banbrytande i sitt sätt att utmana målarkonstens traditionella teman och att porträttera sin tids händelser och omständigheter.

År 1863 ställde han ut målningen Le déjeuner sur l’herbe (Frukost i det gröna). Kritiker risade honom, men samtidigt vann han beröm och entusiasm bland de yngre målare som skulle komma att bilda impressionismens kärna.

Konstnären Édouard Manet: den förste impressionisten

Hans tidiga liv

Konstnären Édouard Manet föddes i Paris den 23 januari 1832.

Fadern, Auguste Manet, hade en hög post inom justitieministeriet. Modern, Eugénie-Désirée Fournier, var dotter till en diplomat och guddotter till en svensk kronprins. 

Eftersom familjen var välbärgad och hade många kontakter hoppades Manets föräldrar att sonen skulle välja en respektabel karriär, helst som advokat. Föga anande de att en helt annan bana låg framför honom.

År 1839 studerade han på abbé Poiloups skola i Vaugirard. Mellan 1844 och 1848 var han internatstuderande på Collège Rollin.

Han var ingen duktig elev, men av de kurser han läste visade han bara intresse för den enda konstlektion skolan erbjöd.

Fadern ville att han skulle studera juridik, men Édouard valde att gå en annan väg. När fadern förbjöd honom att bli målare ansökte han till sjökrigsskolan, men han blev underkänd i inträdesprovet.

Vid blott 16 års ålder gav han sig iväg som navigationslärling på ett transportskepp. Väl tillbaka i Frankrike, i juni 1849, misslyckades han åter med inträdesprovet.

Efter detta gav föräldrarna slutligen med sig för sonens envisa insisterande om att bli målare.

Fotografi av konstnären Édouard Manet

Manets första formella studier

År 1850 började Manet studera hos den klassiske målaren Thomas Couture. Det var hos honom som han utvecklade en förståelse för målarkonsten och dess tekniker.

Efter att ha tillbringat sex år med Couture satte Manet år 1856 upp en gemensam ateljé med Albert de Balleroy – en konstnär som gjorde militära målningar.

Det var här han 1858 målade Garçon avec cerises (Pojke med körsbär). Snart därpå flyttade han till en annan ateljé, där han 1859 målade Le Buveur d’absinthe (Absintdrickaren).

Samma år företog han även kortare resor till Nederländerna, Tyskland och Italien. Och mellan resorna tillbringade han tid i Louvren, där han kopierade målningar av Tizian och Diego Velázquez.

Trots framgången med sina realistiska konstverk började Manet måla i en mer avslappnad, impressionistisk stil.

Han utmärkte sig genom sin användning av breda penseldrag och sin avbildning av enkla människor i färd med att utföra sina dagliga sysslor.

Han dukar fylldes snart med sångare, gatufolk, romer och tiggare. Dessa okonventionella motiv i kombination med hans rika kännedom om äldre mästare förvånade en del människor och förbluffade många andra.

Manets vuxna liv och Le déjeuner sur l’herbe

Mellan 1862 och 1865 medverkade Édouard Manet i en del utställningar på Galerie Martinet. År 1863 gifte han sig med Suzanne Leenhoff – en holländsk kvinna som hade gett honom pianolektioner.

De hade redan umgåtts i tio år och hade ett barn tillsammans innan de gifte sig officiellt.

Juryn vid Parissalongen avvisade samma år Le déjeuner sur l’herbe, som han hade målat i en helt revolutionerande stil.

”Jag målar så som jag känner för att måla; de kan dra åt helvete med alla sina studier.”

-Édouard Manet-

Le déjeuner sur l’herbe tillkom efter inspiration från äldre mästerverk, som Lantlig konsert (Giorgione, 1510) och Paris’ dom (Raphael, 1517-20).

Målningen åstadkom stort rabalder och markerade starten på det ”karnevaliska rykte” som förföljde honom genom karriären.

Hans kritiker tog anstöt av idén att en naken kvinna skulle avbildas i sällskap med två unga män i modern klädsel.

Istället för att se kvinnan som en vag, allegorisk figur, fick hennes moderna skepnad dem att uppfatta hennes nakenhet som vulgär och hotfull.

Vidare irriterades kritikerna över att Manet målade dessa människor i ett rått, opersonligt ljus. Och de kunde inte förstå varför människorna befann sig i en skogsmiljö som var tydligt orealistisk.

Konstnären Édouard Manets främsta verk

Två år senare, 1865, skapade konstnären Édouard Manet målningen Olympia, vilken även denna väckte skandal på Parissalongen. Den visar en liggande naken kvinna som ser oavvänt på betraktaren.

Han målade den i ett hårt, skarpt ljus som nästan får rummet i bakgrunden att försvinna och gör kvinnan till en slags tvådimensionell figur.

Denna moderna odalisk, som den franske statsmannen Georges Clemenceau lät installera i Louvren år 1907, bedömdes som oanständig av såväl kritiker som allmänhet.

Bestört över målningens mottagande gav Manet sig iväg till Spanien i augusti 1865. Men vistelsen där blev kortvarig, för han ogillade maten och kände sig frustrerad över att inte behärska språket.

Under sin tid i Madrid träffade han Théodore Duret, som kom att bli en av de viktigaste förespråkarna för hans verk.

År 1866 kom han även i kontakt med romanförfattaren Émile Zola, med vilken han utvecklade en vänskap. Påföljande år skrev Zola en lysande artikel i den franska dagstidningen Le Figaro.

Zola påpekade att nästan alla betydande konstnärer till att börja med väckte anstöt hos allmänheten. Denna recension gjorde intryck på konstkritikern Louis-Edmond Duranty, som också började stödja Manet.

Därefter anslöt sig även konstnärer som Cézanne, Gauguin, Degas och Monet till supporterskaran.

Naturmålning av konstnären Édouard ManetManets senare år

År 1874 fick Manet en inbjudan att delta i den första utställningen tillägnad de impressionistiska målarna. Trots att han stödde rörelsen avböjde han inbjudan, liksom alla andra som följde den.

Manet kände att han behövde koncentrera sig på Parissalongen och på sin plats i konstvärlden. Precis som många av hans målningar var han motsägelsefull.

Han var både borgerlig och folklig, både konventionell och radikal.

”Man måste vara av sin tid och måla det man ser.”

-Édouard Manet-

Ett år efter den första utställningen av impressionistisk målning blev han erbjuden att göra illustrationerna till den franska utgåvan av Edgar Allan Poes dikt Korpen.

År 1881 tilldelades han La Légion d’honneur (Hederslegionen) av den franska regeringen.

Han dog två år senare, den 30 april 1883, i Paris. Utöver sina 420 målningar lämnade han efter sig ett renommé som för alltid skulle definiera honom som en djärv, inflytelserik konstnär.

Arvet från konstnären Édouard Manet

I början av sin målarbana stötte Manet på mycket motstånd till sitt arbete. Detta upphörde inte förrän hans karriär var närapå fulländad.

Hans berömmelse steg mot slutet av 1800-talet tack vare en framgångsrik minnesutställningen över honom och det kritiska bifall som impressionisterna fick.

Men det var först under 1900-talet som konsthistoriker erkände honom ställningen som en av sin tids största målare.

Manets förkastande av traditionella modeller och perspektiv speglade en brytning från 1800-talets akademiska konst.

Helt klart bidrog hans oeuvre till att bana vägen för impressionismens och post-impressionismens revolutionerande verk.

Dessutom hade han stort inflytande över 1800- och 1900-talets konst, bara genom de motiv han valde.

Med sin fokusering på moderna, urbana teman, som han porträtterade på ett direkt, nästan kyligt sätt, avvek han ytterligare från Parissalongens normer.

  • Venturi, L., & Fabricant, L. (1960). Cuatro pasos hacia el arte moderno: Giorgione, Caravaggio, Manet, Cézanne. Nueva Visión.
  • Álvarez Lopera, J. (1996). Revisión de un lugar común: Goya y Manet. Reales sitios, 33, (128). Patrimonio Nacional, Madrid.