Att vara ledsen är inte något dåligt, det är bara ogillat
Hur många gånger har man inte sagt till dig att inte gråta när det var det enda du ville göra? Hur många gånger har du inte låtsats vara okej när du varit bruten inombords? Hur många gånger har andra inte sagt till dig att inte vara ledsen, när det var precis vad du var? Vad är det med ledsamhet som är så obehagligt för de personer som inte lider av det? Är det så dåligt att vara ledsen?
Att vara ledsen är en grundläggande känsla, så det är varken bra eller dåligt. Att vara ledsen är inte en dålig sak. Raka motsatsen; det är faktiskt ganska hälsosamt, för du uttrycker en känsla som annars skulle ha tryckts ner i dig. Du känner dig ledsen när smärtan utlöses, men om detta inte händer så kommer skadan bara att bli värre.
“Jag välkomnar lycka eftersom det förstorar mitt hjärta; jag kommer dock att stå ut med ledsamheten för den öppnar min själ.”
-Og Mandino-
Att vara ledsen är inte något dåligt
Att undvika att vara ledsen kommer inte att få saken att försvinna och det kommer inte att få smärtan att försvinna heller, oavsett hur mycket andra säger till dig att inte vara ledsen eller hur mycket du försöker att le. Det stämmer att ett bra humör och optimism kan hjälpa dig att komma över smärtsamma situationer, men att forcera lycka och dölja din smärta är inte lösningen.
Ledsamhet är bara dåligt när det blir till en vana; när du vänjer dig vid detta som ett sätt att lösa problem. Men det finns en tid för allt, även att vara ledsen. Att neka dig själv eller andra detta kommer inte att bekämpa smärtan. Snarare tvärtom.
Att respektera både din inre ledsamhet samt den hos andra personer är det enda sättet, utan press och utan att döma någon. Känslor är vad de är och ingen har rätt att säga till dig hur du måste må eller hur du bör uttrycka din smärta.
Faktum är att om man inte vet hur man naturligt hanterar detta så kommer man att uttrycka smärtan på ett farligare sätt. Detta visar vikten av emotionell intelligens eller en typ av dialog som du har med dig själv.
“Skratta, och världen skrattar med dig; gråt, och du gråter ensam.”
-Ella Wheeler Wilcox-
Varför man ser ner på ledsamhet
Problemet är att vi inte tycker om att se andra personer ledsna. Men varför? För att vi känner oss hjälplösa, skyldiga eller ansvariga? För att det gör oss ledsna och vi inte vill känna oss så? Eller för att det påminner oss om att livet inte alltid är lätt? Oavsett vad anledningen är så känner vi oss obekväma när någon nära oss är ledsen.
Vi känner oss även obekväma med att visa detta offentligt, som om det hade kunnat skada andra eller få oss att verka svaga. Det är inte heller på modet att vara ledsen. Sociala normer dikterar att du måste resa dig upp och fortsätta. Men detta fungerar inte alltid så bra. Du kan vara modig, du kan gå framåt, men du måste först bli av med smärtan.
“Tårar desinficerar smärtan.”
-Ramon Gomez de la Serna-
Det är enklare att överkomma ledsamheten om du respekterar den
Alla har varit ledsna någon gång. Vi vet från erfarenhet att ledsamhet är enklare att komma över när man låter sig själv känna. När man ger efter för känslan, oavsett om detta involverar att man gråter eller söker ensamhet och låter vinden blåsa i ansiktet. Ju mer du försöker att dölja ledsamheten, desto större möda kommer det att krävas för att komma ur situationen.
När du låter ledsamheten flöda naturligt så kan du skina ett ljus på dina egna försvarsmekanismer. Vissa personer skämtar, skrattar och är optimistiska utan att gråta eller vara ledsna. Det beror på varje individ.
Det finns även personer som bara behöver gråta lite och låta allt komma ut, så att de senare kan ta kontroll och börja tänka mer rationellt. Andra behöver mer tid för att lugna ner sig eller vara i närheten av dem som de älskar. Ledsamheten tar sig många olika uttryck.
Det är viktigt att man respekterar varje persons sätt att hantera sina svårigheter, oavsett vilka de är, speciellt i början.