Leonardo da Vinci: ett universalgeni

Leonardo da Vinci höll sitt privatliv för sig själv. Han fyllda till och med sina dagböcker med spegelskrift för att kryptera sina tankar och upplevelser.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Valeria Sabater

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Leonardo da Vinci var en målare, uppfinnare, forskare, arkitekt, musiker och författare. Han var skicklig inom många discipliner och en visionär. Han var med andra ord ett universalgeni.

Det är vanligt att uppleva en blandning av nyfikenhet och beundran när man hör hans namn. Vidare ser man troligen verk som Nattvarden, Damen med hermelinen och den  Vitruvianske mannen i sitt sinne. Men de flesta tenderar att glömma hans oräkneliga bidrag till ingenjörskonsten.

Hans flygmaskin och sketcher av fallskärmar samt dykutrustning är bara några av hans bidrag. Detta universalgeni var framförallt en pionjär inom den experimentella metoden. Han lyckades springa ifrån alla andra utan att ens veta det.

Leonardo hade ändlös nyfikenhet, vilket gjorde honom till en student av naturen, vetenskapen och forskningen. Han fyllde sina anteckningsböcker med idéer, projekt, skisser och hypoteser som än idag är svåra att tolka.

Leonardo krypterade till och med sina idéer och tankar genom spegelskrift för att göra det svårt för folk att läsa vad han skrivit.

Hur detta universalgeni formades

Leonardo föddes i Anchiano, Toscana, 1452. Han var resultatet av en sexuell relation mellan Caterina di Meo Lippi – en ung lantbrukare – och Piero da Vinci – en notarie från Florens.

Da Vincis föräldrar gifte sig aldrig, och Leonardo spenderade sina första år i sin faders hus, där han interagerade med resten av faderns familj. Han växte upp som den legitime sonen till Antonio da Vinci. Utbildningen han fick var inte framstående, men han lärde sig att skriva och läsa, och var begåvad i matematik. Enligt historikerna bemästrade hand ock inte latin.

Han visade stor artistisk talang vid 15 års ålder. Hans far uppskattade denna talang och skickade honom för att bli lärjunge hos den berömda skulptören och målaren Andrea del Verrocchio. Han spenderade cirka tio år där, och var en mycket begåvad målare och skulptör. Han var även bra på mekanikens konst.

1482 blev da Vinci en oberoende lärare och flyttade till Milano för att arbeta för Sforza-familjen. Där fick han demonstrera sina innovativa förmågor som ingenjör, målare, arkitekt och till och med festivaldesginer.

Vidare tror många historiker att Leonardo lämnade Florens för att försöka överträffa sin forna lärare Andrea del Verocchio.

Leonardos häst

Da Vincis jobb var att bygga en bronshäst, 6,7 meter hög. Detta var en ganska stor utmaning på den tiden. Skulpturen modellerades först i lera, och den var så stor att alla som kom till Milano förundrades. På grund av de italienska krigen slutfördes den dock aldrig i brons, eftersom metallen behövdes till produktionen av artilleri.

Nattvarden

Under sin vistelse i Milano, mellan 1495 och 1498, skapade detta universalgeni ett av sina mest berömda verk: Nattvarden. Det var en fresk som skapades till matsalen i Santa Maria delle Grazies kloster i staden.

Den visar en sedermiddag och ögonblicket när Jesus avslöjar för sina apostlar att en av dem kommer förråda honom. Målningen är slående tack vare sina dimensioner: 8,9 meter bred och 4,5 meter hög. Det var en artistisk prestation som för många angränsar till perfektion. Det är en utsökt dynamisk komposition, full av symbolism och mening.

Nattvarden är den typ av målning som vi kan förstå bättre om vi delar upp den och observerar figurerna i grupper om tre. När vi gör det upptäcker vi hur en till synes statisk målning faktiskt blir dynamisk. Vi upptäcker även att den är fylld av symbolism, hemligheter och fascinerande nyanser.

Leonardo da Vinci: ett universalgeni före sin tid

Sigmund Freud sade att da Vinci var en man som vaknade för tidigt ur sin tids mörker. Hans enorma och visionära sinne var mycket avancerat för sin tid.

Han fascinerades av människokroppen och tvekade inte att anskaffa kadaver att obducera för att bättre förstå anatomin. Vidare var hans eklektiska kunskap och passion för att utreda mer om nästan alla ämnen något som även var ett problem för honom.

Än idag har vi flera sketcher som aldrig hamnade på duken. Från 1490 spenderade da Vinci mer tid på att observera, testa hypoteser och designa i sina anteckningsböcker än att faktiskt slutföra arbeten han påbörjat.

Da Vincis anteckningsböcker, även kallade kodex, är sanna skatter som är en del av samlingar på olika museer. En av de mest intressanta är Codex Atlanticus. I den kan vi uppskatta den berömda flygmaskinen, som påpekade de grundläggande principerna för aeronautik och fysik.

Leonardo da Vinci dog 1519 när han var 67 år gammal. Men hans arv, hans talang och mysterierna i hans arbeten och anteckningsböcker lever vidare och inspirerar dussintals böcker varje år.