Biografi om den spanske målaren Franscisco de Goya
Den spanske målaren Franscisco de Goya var en konstnär som var berömd för sina porträtt. Han var en favorit bland den spanska adeln, vilket ledde till att han fick mycket arbete.
Hans porträtt var personliga och realistiska, och han bibehöll alltid en naturalistisk stil.
Konsthistorikerna anser att Goya var den bäste målaren från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Hans porträtt och andra målningar utgjorde början på den moderna ålderns målningar.
Den spanske målaren Franscisco de Goya: barndom och ungdom
Francisco José de Goya y Lucientes föddes den 30 mars, 1746 i Fuendetodos, Spanien.
Hans far, José Benito de Goya y Franque, var av baskisk härkomst. Hans mor Gracia de Lucientes y Salvador kom från en bondefamilj.
Han flyttade till Zaragoza då han fortfarande var ung. Några år senare, då han var 14 år, började Goya arbeta som lärjunge hos målaren José Luzan.
Det var där han lärde sig måla genom att imitera de stora mästarna under de första fyra åren. Detta var en vanlig inlärningsmetod på den tiden.
Goya flyttade senare till Madrid för att studera med den tyske målaren Anton Raphael Mengs. Trots hans träning så var hans konst fortfarande ganska rudimentär.
Goya försökte komma in på San Fernandos Kungliga Konstakademi 1763 och 1766, men blev nekad båda gångerna. 1771 flyttade han till Rom där han blev finalisten i en målningstävling.
Han återvände till Zaragoza för att arbeta med flera projekt, men stannade bara en kort tid.
Några år senare studerade Goya med Francisco Bayeu y Subias och fick äntligen ett visst erkännande som målare.
Början på Francisco de Goyas professionella liv
1774 gav Goyas vänskap med Francisco Bayeu honom ett sätt att komma in på den kungliga ateljén. Detta år var avgörande i hans liv eftersom hans målningar började bli mer originella.
Francisco de Goya blev väldigt snabbt populär vid det spanska hovet. 1779 blev han utnämnd till hovmålare och 1780 blev han invald som medlem av den kungliga konstakademin.
1785 blev Goya utnämnd till underdirektör vid San Fernando akademin. 1786 fick han titeln Kunglig målare, trots att han fortfarande var väldigt ung.
Många medlemmar av det kungliga sällskapet började se Goya som en enastående porträttmålare.
Det tog inte lång tid för honom att måla porträtt av greven av Floridablanca, Kronprinsen Don Luis samt hertigen och hertiginnan av Osuna.
Francisco de Goyas arbete och stil
Goya målade en serie mästerverk som reflekterar hans stil och speciella talang. Bland hans mest välkända verk hittar vi De svarta tavlorna, Den nakna Maja och Den påklädda Maja.
Experterna anser att de sistnämnda är Goyas främsta mästerverk, både tack vare målningarna själva och de historier som ligger bakom dem.
Det är viktigt att man är medveten om att Den nakna Majan var den första målningen i historien som visade en kvinnas könshår. Detta var väldigt skandalöst vid på tid.
Detta gav honom problem år 1815 under den spanska inkvisitionen. Han lyckades dock undvika repressalier tack vare mäktiga personer som gav honom stöd.
Historikerna anser att hans målningar med titeln Krigets katastrofer från 1810 är en representation av upproret den 2 maj. Detta uppror skedde 1808 och ledde till det spanska självständighetskriget 1808-1814.
1814 inspirerade krigen honom att måla “Den tredje maj 1808” och “Den andra maj 1808”. Dessa målningar visar hemskheterna under självständighetskriget mellan Spanien och Frankrike.
Hans målningar har påverkar konstnärer på 1900-talet i stor utsträckning. Han har haft ett speciellt inflytande på Pablo Picasso, Paul Cezanne, Edgar Degas, Francis Bacon och Édouard Manet.
Den spanske målaren Franscisco de Goya och hans personliga liv och arv
Goya gifte sig 1773 med Josefa Bayeu y Subias, som var hans konstlärares syster. Endast ett av deras barn, sonen Xavier, nådde vuxen ålder.
Han gifte sig sedan med Leocadi Weiss, som han fick en dotter med vid namn Maria del Rosario Weiss.
1793, då han var 47 år gammal, fick Goya en sjukdom som kom att påverka hans personliga och professionella liv. Ingen vet vad han drabbades av, men det utvecklades snabbt.
Det tog nära två år för honom att återhämta sig, men sjukdomen hade gjort honom helt döv.
Många historiker anser att denna sjukdom utgjorde början på hans svarta period. Denna sjukdom kom samtidigt som ett av hans mest iögonfallande verk.
1819 flyttade han till en av Madrids förorter, där han köpte ett hus längs Manzanares-floden som han kallade Quinta del Sordo (den döve mannens villa).
Han stannade dock inte där länge. 1824 flyttade han till Bordeaux och sedan till Paris. Han återvände till Spanien 1826 men reste återigen till Bordeaux kort därefter.
I april 1818, då han fortfarande befann sig i Frankrike, drabbades han av en stroke och dog vid 82 års ålder.
Goya begravdes i Bordeaux vid San Isidros kyrkogård. Hans kvarlevor grävdes upp och återbegravdes i det kungliga kapellet St. Anthony av La Florida i Madrid 1919.
Det har gjorts flera filmer om hans liv, som Den nakna Maja (1958), Goya i Bordeaux (1999), Goyas spöken (2006) och dokumentären Goya: Galen som ett geni (2012).
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Vallés VH. (2005) Goya, su sordera y su tiempo. Acta Otorrinolaringol Esp. Volumen 56, Numero 3. Pp. 122-31.
- Nordström, F. (2015). Goya, Saturno y Melancolía: consideraciones sobre el arte de Goya (Vol. 193). Antonio Machado Libros.
- Tomlinson, J. A. (1993). Francisco de Goya: los cartones para tapices y los comienzos de su carrera en la corte de Madrid. Guida Editori.
- Vázquez, J. M. B. L., & de Goya, F. (1982). Los Caprichos de Goya y su interpretación. Universidad de Santiago de Compostela.