Medvetenhet involverar både smärta och uppvaknande
Medvetenhet är rörelsen av tanke där vilja, önskan och känslor genereras. Att nå medvetenhet involverar smärta eftersom vi måste möta oss själva öga mot öga. Vi kan inte längre gömma oss från saker vi inte vill se, som vi avfärdar.
Problemen vi upplever är inte separerade från oss. Vi är faktiskt själva problemet. Problem existerar när vi inte känner oss själva. De kommer från vår brist på förståelse av vårt medvetna och undermedvetna sinne.
“Självkännedom baseras inte på någon formel. Man kan gå till en psykolog eller psykoanalytiker för att lära känna sig själv, men det är inte självkännedom; självkännedom uppstår när vi kommer underfund med oss själva i förhållandet, vilket visar vad vi alltid är.”
-Krishnamurti-
Medvetenhetens uppvaknande
Att väcka vår medvetenhet är att påbörja en process där vi kommer känna oss obekväma. Vi måste komma bort från alla våra förutfattade meningar och övertygelser, och återlära oss så att vi kan vidga våra sinnen, våra perspektiv och våra övertygelser.
Vårt ego, bildat av stolthet och alla våra barnsliga beteenden i vuxen ålder, representerar ett fängelse vi har väldigt svårt att fly från. Vi tror att vi är fria och att vi alltid bestämmer vad vi vill göra. Men vi är slavar under vår brist på medvetenhet och klarhet.
Medvetenhet och klarhet involverar inledningsvis smärta eftersom vi ser allt vi undvikit att se. Vi ser smärtan vi åsamkat oss själva och andra, och vår brist på ansvar att adressera det har varit en konsekvens av vår attityd och våra tankar.
“Du kan inte väcka medvetenhet utan smärta. Folk kan göra vad som helst, hur absurt det än må vara, för att undvika att möta sina egna själar. Man blir inte upplyst genom att fantisera om figurer av ljus, utan genom att tvinga sig själv att bli medveten om mörkret.”
-Carl Gustav Jung-
Att ta ansvar för vilka vi är
Det råder inga tvivel om att det är mycket lättare att förbli ovetande om vilka vi är. Vi kan beskylla andra och omständigheter för allt som drabbar oss i livet. Vi måste inte ifrågasätta våra attityder eller våra tankar om hur vi lever.
När vi verkligen är villiga att ta ansvar för våra liv, det är då processen mot medvetenhet börjar. Det betyder att konfrontera våra rädslor, svårigheter, känslor och gränser, hur vi relaterar till oss själva, fördomar, övertygelser och beteendemönster.
Denna process är inte teoretisk, utan erfarenhetsmässig. Vi kan äntligen göra oss hemma i vårt nu när vi accepterar och integrerar våra beteenden och lämnar barnsliga attityder bakom oss, vilka gör oss inkonsekventa och oansvariga mot omständigheterna vi ställs inför.
“Att vara ansvarig involverar att vara närvarande, att vara här. Och att verkligen vara närvarande, det är att vara medveten. Att vara medveten är i sin tur ett tillstånd som är inkompatibelt med illusionen av oansvarighet med vilken vi undviker att leva våra liv.”
-Claudio Naranjo-
Medvetenhet gör oss fria
Detta uppvaknande av medvetenhet leder till smärta, speciellt tidigt under processen eftersom vi närmar oss alla aspekter av oss själva, inklusive våra ljus och skuggor. Vi ser på alla våra delar så att vi kan lära oss att tillåta oss själva att vara de vi är och att förstå oss själva bättre.
Det är situationer och stadier där vi är oförmögna att gå framåt och lösa våra konflikter. De svåra tiderna vi upplever i våra liv är de som leder oss till att påbörja processen med fördjupning av medvetenheten.
Genom att bli medvetna om oss själva befrias vi från våra förtryck; från skuldkänslor som hemsöker oss till giftiga konflikter i våra relationer med andra och oss själva. Vi lär oss att se vad som beror på oss och vad som är vårt ansvar. Att hänge oss till vårt välmående.
“Frihet är viljan att vara ansvariga för oss själva.”
-Friedrich Nietzsche-
