Min kärlek till dig går bortom rädsla för att vara ensam
Att medvetet älska innebär att man älskar sig själv först så att man kan göra sig av med den tomhet som vi vill att andra ska fylla. Att älska på ett moget sätt innebär att man fritt ger sig själv till någon annan, inte att man gör detta av rädsla för att vara ensam, och aldrig på ett sätt som får oss att tappa vår värdighet.
Einstein själv sade att kärleken aldrig kan förklaras under linsen på ett mikroskop eftersom den där biologiska, kemiska och fascinerande saken aldrig kan kvantifieras eller observeras på detta sätt. För om det finns något som neurologin har bevisat nuförtiden så är det att kärleken är beroendeframkallande.
“Kärleken är inte bara att vilja, utan även att förstå.”
-Francoise Sagan-
Framgångar inom neurovetenskapen kan i många fall röja vår känsla för romantiken och den där poetiska auran som genomsyrar våra relationer, precis som förgiftat godis. Kärleken är full av dopamin, så att vi många gånger känner oss nästan drogade med ett band som det kommer vara svårt att fly ifrån. Det är även många gånger svårt att se om den skadar oss.
Kärleken är blind, det vet vi, och vi kan alla falla in i en av de där relationerna som är baserade på en intensiv attraktion, som är nästan kvävande och intensiv på samma gång. Men det är vårt eget ansvar att öppna våra ögon för att först verkligen kunna se oss själva. En relation som försvagar vår personlighet, som tar bort vårt inre jag, där självkänslan och självförtroendet finns, är inte hälsosam. Det är som att bränna upp oss själva i elden av oförtjänt olycka.
Kärlek som är baserad på tillgivenhet är rent beroende
Det har förekommit fler studier rörande ett krossat hjärta än kärlek som är associerad med besatthet och beroende. Det finns en väldigt enkel förklaring till detta: historiskt och kulturellt har det projicerats en bild av att överdriven kärlek, passionerad, dominerande och blind kärlek är något beundransvärt positivt och även inspirerande.
Vi måste erkänna något… vi har alla blivit sålda på idén att den bästa kärleken är den som är allt eller inget. Den där vi sammanfogar de två halvorna av våra hjärtan för att göra ett helt hjärta, där vi är den andedräkt som den andra personen andas, där vi räddas från alla våra rädslor och där vår ensamhet blir läkt. Men vi måste vara väldigt försiktiga med dessa idéer, för de gömmer alla en form av bedrägeri.
Vi måste ha detta klart för oss. Relationer som är baserade på tillgivenhet är galna eftersom de riskerar att förstöra vår personlighet: självkänslan, självkonceptet, självrespekten etc. När vi faller in i denna typ av beroendekärlek så är det inte enkelt att se vad det är som förblindar oss. Det spelar ingen roll att andra varnar oss. Det hjälper inte att de säger till oss att vi inte är “en sådan person”.
En kärlek som är baserad på tillgivenhet är blind och när ett stort och krossat hjärta behöver sin drog är bieffekterna oändliga.
Jag älskar dig bortom rädsla för att vara ensam
Neurologerna säger oss att kärleken ger upphov till besatthet eftersom den regleras av serotonin. Att man även kan bete sig väldigt irrationellt eftersom både hjärnbarken och amygdalan tappar sin kontroll. Det är också sant att många av våra beteenden är resultatet av ett kemiskt kaos. Men det innebär inte att vi inte kan älska på ett hälsosamt sätt och ha en lycklig och fulländad relation. Utan rädsla för att vara ensam.
“Avskildhet innebär inte att man inte har något. Det innebär att inget har dig.”
Det bästa att göra i dessa fall är att först investera i sin personliga utveckling. Att man hanterar sina rädslor och blir emotionellt mogen. Och att man inte blir till en person som evigt letar efter någon som kan nära ens behov.
I slutändan kommer vi att tappa allt perspektiv. Att älska medvetet är att kunna harmonisera våra hjärtan så att vi kan se skönheten i världen och att man alltid är enad på samma väg. Det är vad vi kan kalla “en medvetenhet hos paret”.
Denna fantastiska aspekt är baserad på tre K som vi bör reflektera över ett tag:
- Kompromiss. Kompromiss är inte bara baserat på en komplett, respektfull tillgivenhet till den andra personen, utan även oss själva. Vi bör ta hand om vårt psykologiska välmående så att vi kan hänge oss fullt åt den som vi älskar.
- Kommunikation. Alla lyckliga och stabila kärlekspartners har förmågan att kommunicera när det finns ett behov av det. De gör detta genom att lyssna, med empati och en närhet som inte lämnar något utrymme för egoism eller utpressning.
- Korrespondens. Korrespondens är inget annat än reciprocitet där vi förstår att kärlek inte bara handlar om att ge utan även om att få. Ett par är inte en kamp om styrkor, utan ett team som kan komma överens. Med andra ord en allians där båda vinner, där personlig utveckling av den andra personen ses som en investering i relationen.
Vi bör förstå att kärlekens variabel inte är tillräckligt inom ett förhållande. Ett förhållande är som en muskel som behöver tränas med en känsla för humor, respekt och personlig frihet. Vi bör kunna uppmuntra en hälsosam avskildhet baserad på avsaknad av rädsla för att vara ensam och beroende.