Min son är också känslig och omtänksam
Min son är också känslig och omtänksam. Han säger “Jag älskar dig”, springer in i min famn och tvekar inte att vara snäll mot mig. För pojkar är, precis som flickar, också känsliga och har en emotionell intelligens vi bör respektera, utan att få dem att må dåligt för sina känslor eller behov.
Att utveckla, eller snarare främja, denna känsligare sida hos våra pojkar är något som definitivt är värt det. Det är värt vår tid och framförallt vår intuition. Men av någon anledning finns det mycket som har glömts bort längs vägen, trots att samhället och många familjer säger sig eftersträva jämställdhet.
“Det är inte vårt kött och blod som gör oss till föräldrar och barn, utan vårt hjärta.”
-Friedrich Von Schiller-
För inte så länge sedan gjordes det en undersökning i olika skolor i Spanien där flickor för första gången sade att de ville vara som en specifik manlig förebild: entreprenören Amancio Ortega.
De hade förstått att man för att nå social framgång måste ha vissa positiva färdigheter. Dessa inkluderar att våga ta risker samt att ha mod och handlingskraft. Samtliga är dimensioner som vi för inte så länge sedan exklusivt associerade med det manliga könet.
Flickor kan anta vissa av dessa “maskulina” drag, men pojkar blir fortfarande stigmatiserade eftersom det anses att “feminina” drag inte bör finnas hos dem. Detta kan exempelvis röra sig om känslighet och ömhet.
Trots de sociala framstegen i samhället kan vi därför säga att sexism fortfarande är en begränsande faktor. Det har att göra med hur vi uppfostrar våra söner. Vi måste även komma ihåg att samhället inte bara diskriminerar kvinnor, utan även män. Det “dikterar” hur saker bör vara, hur man bör agera och hur man bör reagera.
Det symboliska ramverket “borde vara” och manliga kretsar
Roberts förhållande med hans flickvän hade precis tagit slut. Efter åtta år sade hon till honom att hon inte älskar honom längre. Robert var bedrövad i både hjärta och själ. Det gjorde så ont att han knappt kunde andas. Han visste inte vad han skulle göra eller hur han skulle reagera.
Han kände att han behövde stöd från sina vänner. Men han insåg då att hans vänskaper var baserade på “aktiviteter”. Han spelar basket med vissa och tränar karate eller spelar datorspel med andra.
Men han har sin gamle vän Kalle. Han hade definitivt kunnat prata med honom. Det finns ett ömsesidigt band och Kalle hade kunnat lyssna på honom, vara en axel att luta sig mot…
Men Robert har ett ännu mer komplicerat och frustrerande problem. Han har inget mod till att leta efter en sådan intimitet. Han vet inte hur, han saknar färdigheterna.
Efter några månader av mörker och några självmordstankar bestämmer han sig för att söka professionell hjälp. Efter några månaders terapi rekommenderar psykologen något som Robert aldrig har hört talas om. Något som konstigt nog kommer vara lika positivt som terapeutiskt: manliga kretsar.
Vad manliga kretsar är
Samhället uppmanar till homogenitet. Våra föräldrar bankar ibland in i oss, som de gjorde med Robert, ett helt ramverk av “hur man bör vara, hur man bör agera och hur man bör tänka” baserat på ens kön. Det kommer förr eller senare att leda till motsägelser, smärta och mycket frustration.
Målet med manliga kretsar är att skapa ett säkert, tryggt utrymme där män kan prata om sina tankar och behov. Och framförallt där de kan ventilera sina känslor.
Något som män och pojkar behöver veta är att de kan ta av den där rustningen för att se de kulhål som har gått igenom den. De kan gråta. En man eller pojke kan visa sig känslig och omtänksam och prata om vad han vill utan att bli dömd av samhället.
Min son är känslig och omtänksam, han kommer alltid att ha denna känsliga sida
“Gråt inte”, “Vela inte”, “Reagera”, “Visa inte någon svaghet”, “Prata inte sådär, är du en tjej? Prata högre…” Allt detta är sexistiskt och diskriminerande. Det hindrar din son från att mogna emotionellt.
Det är inte rätt tillvägagångssätt. I slutändan kommer dessa koder och roller att definiera maskulinitetens kulturella idé. Om vi börjar integrera detta vid en tidig ålder kommer vi ge världen en emotionellt begränsad och osäker person.
“En bra förälder är värd hundra lärare.”
Sådana pojkar kommer säkerligen vara förberedda och konkurrenskraftiga på vissa områden, oavsett om de har spatiala färdigheter eller god förmåga att arbeta med händerna, men de kommer sakna emotionella färdigheter. De kommer inte att kunna tolerera frustration. Och de kommer inte att ha tillräckligt med mekanismer för att utveckla och hantera känslor som ledsamhet och rädsla.
Låt oss prata mer om detta… Vill vi verkligen uppfostra pojkar som en dag kommer vara olyckliga och skapa olyckliga miljöer? Såklart inte.
De flesta av våra små, oavsett om det handlar om pojkar eller flickor, är faktiskt naturligt omtänksamma. Vi är programmerade att knyta band med andra personer. Att förstå att man genom att vara känslig och omtänksam kommer kunna bygga bättre band med andra.
Låt oss respektera och uppmuntra denna sida. Låt våra söner lära sig att man får vara känslig och omtänksam, att det är okej att be om en kram eller gråta när man känner att man behöver det. Det är viktigt att lära sig utforska sin inre värld oavsett om man är pojke eller flicka.
