När mödrar försöker att hålla sina döttrar unga för evigt

Processen med separation mellan mor och barn är negativt influerad av vårt patriarkala samhälle. Våra kulturer verkar uppmuntra varje kvinna till att fälla ut sina vingar och lära sig vara sig själv, som deras mödrar en gång sade till dem. Men oavsett hur vanlig denna önskan är så är det något som sällan uppfylls, speciellt inom patriarkala samhällen som det vi lever i. Motsatsen är betydligt vanligare. Istället för att låta sina döttrar tänka och leva själva, kommer många mödrar att försöka hålla sina döttrar unga för evigt.

De spelar offerrollen eller försöker att väcka rädslor. När deras döttrar försöker uppnå självständighet, vilket motsäger deras perspektiv på livet, tenderar de att tänka saker som “uppfostra kråkor och de kommer att plocka ut dina ögon”. De kommer även att kläcka ur sig vaga och fruktansvärda förutsägelser: “En dag kommer du att tröttna på mig, och jag skulle vilja se hur du hanterar det”.

För kvinnor kan det skapa en djup konflikt att dra sig undan sin mor för att kunna vara sig själv. De älskar sina mödrar och de vill bara att de ska vara lyckliga. Men samtidigt vet de att de måste bryta detta band så att de kan hitta sin egen väg.

Mödrar som vill hålla sina döttrar unga för evigt

Många mödrar kommunicerar nästan omedvetet detta meddelande till sina döttrar: “Håll dig ung om du inte vill att jag ska lida”, men i denna uppmaning döljer sig även ett fruktansvärt hot: “Håll dig ung om du vill att jag ska fortsätta älska dig”.

Att vilja hålla sina döttrar unga för evigt är en vanlig önskan bland kvinnor som blivit uppfostrade inom patriarkala samhällen. Deras döttrar är en förlängning av dem, och inte fria individer som kan kräva och uppnå autonomi. Om hon fortsätter att hålla sig ung, även som vuxen, har modern ingen anledning till att ifrågasätta vad hon själv uppnått i livet, eller faktumet att hon kanske fortfarande har sår som hon, och bara hon, kan läka.

En dotters önskan att bli oberoende kan tas som ett stort hot av modern. Vid det laget kan mödrar stöta bort och även överge sina döttrar om de motsätter sig deras kommando att hålla sig unga. Dottern måste å andra sidan gå igenom en inre storm innan hon når den andra stranden.

Smärtan med att separera från en moder

Moderns frestelse att hålla sin dotter ung är väldigt stark. Många kvinnor måste välja mellan att bli helt älskade och skyddade av sina mödrar och ge upp sin självständighet, eller att flytta från sina mödrar för att kunna hitta sin egen väg, vilket hade skapat mycket smärta, ilska och skuldkänslor för alla involverade parter.

Detta är inte en mindre konflikt. Faktum är att det är en av de svåraste tillfällena i en kvinnas liv. Paradoxalt nog så kommer denna djupa smärta fortfarande att stanna kvar även om allt går bra. Symbolen av den villkorslösa modern, vars kärlek aldrig fallerar, är för evigt borta. Hennes önskningar kommer alltid att motsäga moderns, som ser hennes självständighet som ett sår i hennes hjärta.

Varje kvinna som väljer att avsäga sig sin moders önskningar kommer att nå en tidpunkt när hon vill gråta hos sin mor som då inte kommer att finnas där. Men i slutet av denna process kommer hon att ha uppnått en av de största framgångarna i livet: hon har blivit starkare som människa; för om en kvinna lever i sin moders skugga kommer hon alltid att känna sig mindervärdig.

Att bryta från den kvinnliga modell som har påtvingats av mödrar

Många kvinnor har blivit uppfostrade till att känna sig ansvariga för det emotionella välmåendet hos alla runt omkring dem. Det har även uppfunnits teorier för att berättiga denna roll som påtvingats av patriarkatet. Det har exempelvis hävdats att kvinnor är moderliga av naturen, och att de därför tenderar att skydda, ta hand om samt ta ansvar för andra.

Detta är anledningen till att så många kvinnor känner sig ansvariga för andras brister eller lidande. Detta börjar såklart med det tomrum som känns av deras egna mödrar. Att bryta med denna sexistiska roll involverar en process som är full av tvivel och ångest. Mödrar som inte har uppnått sin egen självständighet vill att deras döttrar ska vara “bra flickor” och de blir väldigt besvikna när de prioriterar sina egna önskningar.

För att en kvinna verkligen ska veta vem hon är, för att hon ska kunna ta kontroll över sitt liv, måste hon bryta med de stereotyper som hon ofta ser sig själv reflekterad i och som försvaras av hennes egen mor. Och även om detta involverar att hon till en början distanserar sig själv från henne, är det värt mödan att fullfölja denna process.

I slutändan kommer hennes mor antagligen att absorbera allt detta och ha en hälsosammare attityd gällande hennes älskade dotters självständighet. Och om detta inte är fallet kommer det helt enkelt att sluta med att hon accepterar situationen. I vilket fall som helst kommer bandet att förändras till det bättre. Det kommer nämligen att vara fyllt med tacksamhet och respekt och de neurotiska kedjorna kommer att brytas.