Mogen kärlek på ålderns höst
Mogen kärlek definieras av livserfarenhet och ett lugnt hjärta. Vi talar om själar som upplever kärlek på ålderns höst, som funnit varandra vid slutet av ett skede, när man har en annan syn på kärlek.
De ser inte kärlek som ett erövrande eller en invasion, utan som en enkel sammankoppling baserad på lycka, ömhet och ömsesidig förståelse. Dessa är (vanligtvis) ärliga relationer som bereder väg för ett fantastiskt skede i livet.
Vi hör ofta om sann kärlek på ålderns höst som väntar på oss; det är dock inte helt sant. Vi tenderar att falla i fällan att göra ändlösa jämförelser med våra andra livsupplevelser, när det i själva verket är lite enklare än så.
I slutänden är existens att veta hur man uppskattar allt som sker vid varje skede. Det är att uppskatta ungdomens upplevelser, med alla bra och dåliga val, och samtidigt njuta av varje gåva som våra senare år ger oss.
“Mogen kärlek är förening på villkoret att bevara ens integritet, ens individualitet.”
I varje cykel mottar vi extern information och upplevelser på ett speciellt sätt. När vi är unga släpper vi in nästan allt; vi öppnar våra armar mot världen och allt i vår väg med entusiasm och oändlig energi. Vi är som intensiva sommarstormar. Senare blir vi mer selektiva och försiktiga.
Minnet av dessa intensiva somrar finns fortfarande kvar, men nu föredrar vi varma brisar som väcker lugna gyllene eftermiddagar och fridfulla stränder.
Mogen kärlek på ålderns höst ger inte upp glädje eller oskuldsfullhet, men den vill undvika att begå samma gamla misstag. Mogen kärlek vet att par inte är själsfränder, utan snarare två distinkta själar som har sina egna (och väldigt annorlunda) upplevelser.
De är individuella själar som vill ge kärleken en ny chans. Och varför inte? Lås oss fördjupa oss lite mer i konceptet med mogen kärlek på ålderns höst.
Kärlek på ålderns höst är synonymt med lycka
Albert och Maja är båda över 60 år gamla, och idag har de beslutat sig för att ta det stora steget: de tänker leva tillsammans. Alla deras barn är inte nöjda med det. “Han är bara ute efter pengar”, säger en. “De försöker bara täcka sin ensamhet”, säger en annan. “Det är bara en fas”, vågar en annan viska. “Om några månader kommer de vara tillbaka med sina saker, sina böcker, sina resor och sina barnbarn…”
Men varken Albert eller Maja är speciellt oroade över denna kritik och dessa åsikter. Det är inte vad de bryr sig om just nu. Deras rynkor och ärr kanske befläckar hyn, men de har hjärtan och viljor med styrka.
De vet vad de har och varför de gör det. De är inte barn. Mognad ger vishet, inte oskuldsfullhet. Deras känslomässiga bagage innehåller för många upplevelser för att detta bara ska vara ett infall eller en fas.
Kärlek på ålderns höst har, tvärtemot vad dessa söner, döttrar och andra individer tror, inget ego och inget behov av att hävda sig själv. Mogen kärlek innehåller inget konstgjort. Det är tankar, syfte och smekningar som är så genuina att sanningens ljus lyser upp dem. Det är en fullständig känsla som fyller sinne, händer och hjärta.
Å andra sidan finns det ett faktum som Albert och Maja säkerligen känner till. En stor del av den yngre befolkningen tror att mognad eller ålderns höst är synonymt med passivitet och avsägelse. Som om kärlek och passion har ett utgångsdatum. Som om det vore förbjuden mark för personer med gråa hår och mer av livet bakom sig än framför sig.
“Ung kärlek lever på entusiasm, mogen kärlek lever på harmoni.”
Detta är en missuppfattning hos den yngre generationen. Positiv psykologi lär oss faktiskt att lyckokurvan når sin kulmen under denna period. Det är en tid när kärleken är en enklare och renare upplevelse.
Den nya tidslinjen och vikten av kärlek
Kärlek på ålderns höst tillhandahåller en mer tillfredsställande vila än kärlek vid yngre åldrar. Det är inte en eld som bränner huden, utan en flod som tar med oss på en resa av upptäckt med vår partner.
Det är en chans att växa, experimentera och nära en ny typ av lycka. Tvärtemot vad många skeptiker tror så upplever personer i detta skede generellt högre psykologiskt välmående.
En intressant studie från ekonomisterna Blanchflower och Oswald drog slutsatsen att uppfattningar om lycka och personlig tillfredsställelse faktiskt är som mest intensiva under barndomen och vid hög ålder.
Om vi ser på lycka under vår livscykel kommer den ha en “U”-form, med den första toppen under barndomen och den andra runt 50 års ålder.
Det står dock klart att ålderdom inte garanterar psykologisk mognad. Emotionell balans är inte heller automatiskt, men en stor del av befolkningen hanterar den med exceptionell integritet och en fantastisk attityd.
De är personer som inte bara samlat på sig år, utan ger näring till sina önskningar och drömmar. De är män och kvinnor som har bemästrat sig själva. De har karisma och har uppnått alkemin som kombinerar vishet med hopp, fridfullhet med passion och åtrå med ödmjukhet.
Mogen kärlek kanske inte är lika svallande som en tonårings första förälskelse, men den är utan tvivel mer fruktsam och tillfredsställande.