Mognad är att lära sig att subtrahera
Samhället vi lever i har genererat falska behov som manar oss att nå vissa mål för att uppnå den säkerhet och det välmående de lovar oss. Dessa behov leder oss till önskan att addera till vad vi har, vilket blir synonymt med lycka. I verkligheten ligger dock välmående i att förstå att mognad är att lära sig att subtrahera.
Vi inser inte att längtan att lägga till saker i våra liv är mycket komplicerad, svår och ibland outhärdlig. Det får oss att bli stressade och det verkar som att vi inte har tillräckligt med tid. Men det är inte sant. Vad som sker är att vi fyller våra liv med materiella ting istället för att fylla våra själar, vilket gör att vi känner oss tomma.
Varför är mognad att lära sig att subtrahera?
I en värld där adderande ses som något bra, där ansamling av värdelösa saker är representativt för rikedom och där fler vänner betyder att man kan projicera en bättre image, är det ett uppror att lära sig att subtrahera. Detta kommer sätta oss på prov eftersom vi går emot visionen som majoriteten av alla människor har.
När vi inte uppvisar det samhället förväntar sig – de beteenden som majoriteten av oss upprepar utan att vara medvetna om det – det är då kritikerna dyker upp. Dessa är personerna som dömer våra värderingar och konstant recenserar sättet vi agerar. De försöker vägleda oss tillbaka till de socialt acceptabla beteendena; tillbaka till att tro att adderande är viktigt.
Denna plats, källan för många av våra rädslor och osäkerheter, är den där vi börjar sätta upp lager på lager för att lägga till mer. Men bortom lyckan med din partner kanske det sig döljer sig en stor rädsla för att bli övergiven. Bortom tacksamheten över att ha många vänner kanske det finns en fasa för att vara ensam.
Att lära sig att subtrahera är inget annat än att frigöra oss själva från hundratals värdelösa lager som vi satt upp för att skydda oss mot rädslor och osäkerheter.
Hur många gånger har vi sökt andras godkännande? Hur ofta har vi slutat prioritera oss själva eftersom vi fokuserat på människorna omkring oss? Som ett resultat projicerar vi en bild av en mogen person som är ansvarsfull och omges av andra. Men samtidigt kommer detta med ett pris: oförmågan att lära sig att subtrahera och släppa taget.
Befrielsen med att anamma enkelhet
Att lära oss att subtrahera är väldigt viktigt för att kunna sluta lägga till värdelösa saker i våra liv, varav många bara medför smärta. Göra oss av med vänner som är egocentriska. Överge förhållanden med personer som inte älskar oss. Sluta köpa saker som bara fyller upp tomrum och adderar till vår emotionella tomhet.
När vi kan se att lyckan vi söker från att alltid addera till våra liv är en hägring, är vi redo att byta perspektiv på världen. Vi inser vad vi inte behöver, vad som finns kvar, vad som hindrar oss. Vi kommer veta hur man säger “farväl” till dessa onödiga saker.
Ofta ser vi att människor med mycket pengar känner sig tomma och olyckliga. Vi kan även se att personer som har många vänner är ensamma i svåra tider… Eller de som skryter om sina kärleksförhållanden men alltid letar efter någon som verkligen kan få dem att känna något.
En falsk säkerhet
Att finna en tillflyktsort i den falska säkerheten som kommer med att addera till våra liv, får oss i slutänden att klänga oss fast vid dessa saker. Vi låtsas att vi är bekväma med en situation som inte gör något annat än att skapa oro i våra liv. En oro som uppmanar oss att frigöra oss och släppa komplexiteten och som i slutänden gör oss illa.
Att lära sig att subtrahera är inte bara att befria sig själv från allt som ockuperar onödigt utrymme. Det är även att lära sig att återfå balansen som bör regera över ens liv. En balans som får oss att må bra och vara lyckliga. Detta är dock endast möjligt om vi slutar hålla fast vid det komplexa och istället anammar det enkla.
“Vi har förlorat kontakten med verkligheten, livets enkelhet.”