Neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran

Idag vill vi berätta för dig om den enastående neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran och hans arbete.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Sonia Budner

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Idag vill vi berätta för dig om neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran och hans liv och arbete.

Ramachandran är känd för sin forskning, sin kunskap och sina bidrag inom områdena beteendemässig neurologi och visuell psykofysik.

Han har skrivit åtskilliga böcker som i stora drag redogör för några av de viktigaste forskningsutvecklingarna som ägt rum inom neurovetenskapen på senare år.

Vilayanur Subramanian Ramachandran är professor i psykologi och neurovetenskap vid University of California, San Diego.

Dessutom är han tack vare sina akademiska publikationer och böcker en av de ledande informationsförmedlarna i studiet av neurovetenskap.

Faktum är att han har vunnit stort internationellt erkännande i sitt fält. År 2011 utnämnde tidskriften Times honom till och med till en av de 100 mest inflytelserika personerna i världen.

Hans främsta bidrag hänför sig till spegelneuroner, fantomkänsla, synestesi, teorin om “brustna speglar” vid autism samt fenomenet sömnparalys, och dessa hjälper oss att bättre förstå det mänskliga medvetandet.

Neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran: barndom och utbildning

Vilayanur Subramanian Ramachandran föddes 1951 i Tamil Nadu, Indien. Hans far var en FN-ingenjör som arbetade som diplomat i Bangkok, Thailand.

Sålunda var hans tidiga skolgång förlagd till brittiska skolor i såväl Madras, Indien som Bangkok.

Efter att ha avlagt sin läkarexamen vid University of Madras, i Chennai, Indien, erhöll han en doktorsgrad i experimentell neurovetenskap vid University of Cambridge.

Därefter tillbringade han de påföljande två åren vid Caltech som forskare vid sidan av Jack Pettigrew.

Han utsågs 1983 till forskarassistent i psykologi vid University of California, där han fortfarande har en fast professur.

V. S. Ramachandrans vetenskapliga karriär

Ramachandrans första undersökningar kretsade kring människans visuella uppfattning.

Men i början av 1990-talet fokuserade han sig på neurologiska syndrom, såsom integritetsstörningar i kroppen, fantomkänslor och Capgras syndrom.

Hans upptäckter gav inspiration till många nya idéer om hur människans hjärna fungerar. Och detta trots att han i sin forskning använde sig relativt lite av komplex teknik, som exempelvis neuroavbildning.

Ramachandran är ledare för en forskargrupp bestående av studenter och forskare vid University of California under namnet “Center for Brain and Cognition” (CBC).

Vidare är detta en grupp som har publicerat åtskilliga akademiska artiklar om en lång rad nya neurovetenskapliga teorier.

Ramachandran och hans forskning kring fantomkänslor

Den effekt som uppstår hos en patient som har förlorat en extremitet, men som fortfarande har känsloförnimmelser i den kroppsdel han inte längre har, kallas för fantomkänslor.

Ramachandran spekulerade runt detta fenomen och kom till slutsatsen att det finns en koppling mellan fantomkänslor och den neurala plasticiteten i en vuxen människas hjärna.

Hans forskning visade att den mänskliga hjärnan producerar avsevärda förändringar i somatosensoriska barken när en kroppsdel saknas.

Därför konkluderade han att det fanns stöd för hypotesen om ett samband mellan kortikal omorganisation och fortsatta känsloupplevelser i en kroppsdel som inte längre finns.

Spegelboxen

Uppfinningen av spegelboxen och spegelns visuella feedback tillskrivs neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran.

Tack vare denna använder specialister sig av spegelterapi vid behandlingen av förlamning som kan uppkomma vid förlust av en extremitet. I många fall kan de återställa rörligheten med hjälp av spegelboxen.

Dessutom kan de reducera smärtan som en förlorad extremitet ger upphov till.

I en studie genomförd 2014 fann man att denna terapiform kan ha stark inverkan på det motoriska nätverket genom att skapa större kognitiva insikter i hur handlingar styrs.

Dock ledde andra parallella undersökningar till slutsatsen att bevisen är otillräckliga för att bekräfta resultaten från spegelboxterapin.

Synestesi

Synestesi är ett fenomen som innebär att vissa människor ser färger när de hör musik. Dessutom är det vanligt att synesteter associerar siffror med färger eller texturer med känslor.

Med andra ord är det så att hos synestetiska personer aktiveras två eller fler perceptionssystem av ett enda stimulus.

Ramachandran utförde flera undersökningar av detta fenomen och var en av de första som lade fram teorin om att synestesi orsakas av en kortikal neurologisk korsaktivering.

I samarbete med sitt team utvecklade han olika tester för att påvisa detta.

Debatten om spegelneuroner

Giacomo Rizzolatti från universitetet i Parma var först med att tala om spegelneuroner. Han publicerade en artikel i ämnet redan 1922.

Dock var det neurologen Vilayanur Subramanian Ramachandran som kom att ägna mycket av sitt arbete åt spegelneuronernas roll.

Vidare fokuserade han mycket på deras koppling till olika mänskliga mentala förmågor, såsom empati, inlärning och språkutveckling.

I det hänseendet förutspådde Ramachandran att spegelneuronerna skulle skapa ett enhetligt system för att förklara en del av de mentala förmågor vars processer fortfarande inte är helt klarlagda.

Likaledes jämförde han betydelsen av spegelneuronernas upptäckt för psykologin med betydelsen av DNA:s upptäckt för biologin.