Personer som pratar och pratar och pratar… om sig själva

· 28 november, 2016

Inledningsvis kan de verka som de vänligaste personerna i världen. De tenderar att vara sociala, bra på att samtala och ha attraktiva personligheter. Men med tidens gång börjar du känna att personerna ifråga blir till något av en börda: de pratar för mycket, och nästan alltid om sig själva. De berättar samma historier om och om igen. De är typen av personer som känner sig auktoriserade att tala om alla ämnen, även om de inte vet något om dem. Och ingen kan få dem att hålla tyst.

Efter att du talat med denna person känner du som om du ödslat bort din tid. För i slutänden var det inte en konversation, utan istället en typ av sparringmatch i en lång monolog. Det är därför troligt att du kommer hitta på en ursäkt för att undvika ytterligare en konversation med denna person.

Egocentrism

Personer som pratar för mycket om sig själva har inte etablerat en tydlig gräns mellan sig själva och omgivningen. Deras narcissistiska personlighet hindrar dem från att inse att de inte är världens centrum. Det är därför de tror att det är normalt att varje konversation kretsar kring dem.

Tanken finns faktiskt inte ens hos dem att deras pratande kan tråka ut andra. Och om de får detta berättat för sig så kommer de anta att problemet ligger hos den andra personen.

Deras överdrivna behov av att uppmärksamheten ska vara centrerad på dem kommer från undermedvetna osäkerheter. De känner tillfredsställelse om de kan få andra att lyssna på dem hela tiden. De uppfattar detta som bevis för sitt eget värde. Denna typ av person misslyckas med att finna samklang med vad andra personer vill. Istället kretsar de konstant kring sina egna behov.

Personer som pratar nonstop har uppenbarligen en stort behov av att höras eller bli lyssnade på. Det är dock mycket möjligt att de inte har något att säga alls. Att tala med andra personer distraherar dem från deras egen inre dialog, som vi alla har inom oss själva. De vill inte lyssna på sig själva, utan bara höras av andra. De ser på sig själva genom andra människor.

Innehållet i ”konversationen”

Vissa personer pratar alltid om sig själva för att föra inventarier över sina lidanden. De ber inte om din hjälp och kommer heller inte acceptera dina råd. De antar att du helt enkelt bör agera hänsynsfullt mot dem. Andra gör motsatsen: de berättar en serie historier för att bevisa hur fantastiska de är. De berättar om sina tusentals dagliga ageranden och väntar alltid på ett ”wow!” från dig.

Vissa kommer tala med dig om sina problem för att be dig om vägledning. Det är som om du vore deras privata, kostnadsfria terapeut. De frågar aldrig hur du mår eller om du går igenom svårigheter. De antar bara att deras problem är allvarligare än dina och att det är din förpliktelse att lyssna och erbjuda råd.

Oavsett fall har en genuin konversation aldrig ägt rum. Det handlar mer om en form av manipulation genom ord. Du deltar i en märklig typ av spel med dem, där du ibland till och med kan känna dig förpliktigad att stanna kvar. Förpliktigad att lyssna på dem, berömma dem eller känna sympati för dem. Men ditt band med dessa personer är inte autentiskt. Det existerar i skuggan av känslan att ”något inte står rätt till”.

Det är bra för dig att vid någon punkt, och på ett vänligt sätt, uttrycka hur positiv en konversation kan vara när det finns en chans att tala såväl som lyssna. Det är även bra om du bjuder in dem att tala om andra ämnen.

Även om det inte är omöjligt att interagera med dessa personer, eftersom de då och då återgår till att vara de vänliga personer du lärde känna, är det ett måste att sätta gränser. Om du känner att det påverkar dig, att det gör dig obekväm eller att det släpper lös känslor av skuld eller tomhet, är det bäst för dig att avlägsna dig.