Beroende: den värsta formen av lidande

· 3 april, 2016

Människan är en av de känsligaste varelserna i naturen. Då ett barn föds är det helt beroende av sin mor för att överleva. En fisk, ett föl eller en ödla, alla dessa djur är betydligt mer förberedda för att möta livet.

Det har visat sig att denna nödvändighet att ha andra i början av livet inte bara handlar om de grundläggande behoven som näring och värme. Det finns även ett beroende när det kommer till känslor då vi börjar våra liv: barn som inte tröstas kommer ofta att bli sjuka och dö.

Vi är alla beroende av att ha människor runt omkring oss. Det är något som vi behöver som en art. Vi mår dåligt och dör ifall vi inte har andra människor runt omkring oss.

Det finns dock en stor skillnad mellan detta instinktiva band som garanterar att vi överlever och det neurotiska beroende som kan utvecklas i det vuxna livet.

Beroende

Ett beroende kan vara som en labyrint

Det kan verka paradoxalt att vi bara uppnår oberoende om vi har känt av hur det är att vara beroende.

Att vara beroende säkerställer att vi överlever barndomen. Det är supportmekanismen för vår emotionella trygghet.

Mekanismen är ganska så enkel: om du under din barndom får känna att någon är där för dig och hjälper dig kommer du att utveckla en känsla av förtroende för mänskligheten. Detta kommer göra att du blir mer oberoende i framtiden och kan anpassa dig.

Vi behöver alla en mor, eller någon som finns i hennes ställe, då vi är barn. Men denna person är inte alltid där.

Det händer att hon arbetar och måste lämna sina små på dagis då de är väldigt unga. Vid andra tillfällen är hon alltför upptagen med sina egna problem så att hon inte är där när barnet behöver det. Eller så måste hon ta hand om de andra syskonen.

Det kan även vara så att hon känner ångest över att vara mor, är osäker, och därför väljer hon att ständigt beskydda barnet som om varje sak i världen vore ett hot.

I dessa fall, och andra liknande fall, växer vi upp med ett tomrum. Vi blir uppjagade då vi måste bemöta en situation ensamma, eller då vi måste göra ett självständigt val.

Och i smyg försöker vi hitta en person som kan vara ett substitut för den mor eller far som aldrig var där.

Många av oss försöker i dessa situationer hitta en partner som kommer att vara allt detta. Vi begär dennes fullständiga uppmärksamhet och vi blir upprörda om vi någon gång inte får detta.

Beroende

Beroende av autonomi

Det är viktigt att ha ett visst beroende av andra personer under livet. Från det att vi föds till att vi dör behöver vi andra för att garantera vår fysiska och emotionella hälsa. Det kvittar vilka vi är, alla behöver vi någon.

Problem uppstår dock om detta beroende övergår i ångest. Då man känner sig försvarslös om man blir lämnad ensam; att man blir paralyserad inför en hotande värld.

För att klara av denna ångest kan vissa personer anamma vissa strategier. En är att hitta en person som kan lova att ”alltid vara där”.

En annan möjlighet kan vara raka motsatsen: undvika att skapa relationer där man på något sätt är beroende av andra, så att man aldrig riskerar att känna sig övergiven.

Det kan även vara så att man blir misstänksam och avig mot den yttre världen. Man kanske försöker få ut mer av andra än vad de egentligen kan ge. Och man påpekar deras fel, deras brister, deras begränsningar, som om man vore en liten frustrerad diktator som försökte kontrollera andra.

När det kommer till alla dessa fall kommer lidandet vara konstant. Vi lider för att bevara bilden av att vi blivit ”adopterade”, oavsett om det är en partner, en chef, en vän etc.

Vi lider av ensamheten, av att inte kunna upprätta relationer med andra. Vi lider för att vi inte kan uppskatta andra människor som de är.

Det sägs att endast frukter mognar. Människor kan vara 30 eller 50 år och fortfarande vara rädda för samma saker som de var rädda för när de var små.

Det kan vara en bra idé att fundera över dessa tomrum från barndomen, som gör att vi skapar dessa beroenderelationer senare i livet.

Det kanske är så att någon i ditt liv fyller en sådan funktion för dig. Någon som ger dig det som din mor eller far inte gav dig.