Postpsykiatri: En ny riktning på det psykiatriska området
Postpsykiatri är en ny riktning inom psykiatrin. Den syftar till att närma sig mental hälsa på ett annat sätt än de mer traditionella metoderna. Den belyser faktumet att det postmoderna samhället och individer har olika behov och perspektiv.
Pionjärerna för det postpsykiatriska tillvägagångssättet var Patrick Bracken och Philip Thomas. De föreslog termen i en artikel med titeln Postpsychiatry: a new direction for mental health, som publicerades i British Medical Journal 2001.
Postpsykiatri syftar till att bygga en mindre vertikal relation mellan psykiatriker och deras patienter. Det eftersom detta förhållande traditionellt nästan uteslutande har varit baserat på auktoritet. Likaså strävar det efter att ge praktiken en mer social dimension. Det betyder att det tar hänsyn till det sammanhang som omger patienten och inte bara vad denne upplever individuellt.
“Analytikerns förmodade önskan blir den drivande kraften i den analytiska processen eftersom den håller patienten igång och försöker upptäcka vad analytikern vill ha av honom.”
-Jacques Lacan-
Biologisk psykiatri
Sedan psykofarmaka såg dagens ljus har den biologiska psykiatrin vunnit stor mark. I själva verket är det numera praktiskt taget det enda psykiatriska paradigmet i västvärlden. Detta trots att det finns andra psykiatriska tillvägagångssätt. Faktum är att disciplinen i princip reducerats till en praktik av diagnos och medicinering.
Båda dessa aspekter av diagnos och medicinering har i hög grad ifrågasatts genom den biologiska psykiatrins historia. På många ställen har mentalsjukhus blivit synonymt med övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter för ett stort antal patienter.
I själva verket är psykiatri kanske den enda vetenskapliga disciplin som har gett upphov till en hel rörelse mot den:antipsykiatri. Inom denna rörelse hittar vi akademiker på högsta nivå och till och med ett stort antal psykiatriker. För att komplettera denna något negativa bild tenderar psykiatriker att visa ganska begränsade resultat med sina metoder. De lyckas hämma vissa symtom hos sina patienter men tenderar att få betydligt mindre signifikanta resultat än vad som skulle vara önskvärt.
Postpsykiatri och den traditionella synen på “galenskap”
Postpsykiatri fokuserar flera av sina frågor på begreppet “galenskap” som traditionell psykiatri framfört. Det kritiserar det faktum att sinnet uppfattas som ett uteslutande individuellt fenomen som om det inte hade något samband med miljön som omger det.
Denna idé leder till att patienter ses som “defekta människor”. Därför är det i grunden tänkt att den bästa vägen ut är att medicinera och isolera dem. Det bygger på idén att de flesta av oss agerar inom vissa marginaler, som anses vara “normala”. Den hävdar dock att vissa individer är “defekta” och bör vara åtskilda från de av oss som fungerar “normalt”.
Å andra sidan ifrågasätter postpsykiatrins initiativtagare vad de kallar “en teknisk förklaring av galenskapen”. Det handlar om att psykiatrin har lånat vissa begrepp från neurologin och närmat sig dem på ett partiskt sätt. Faktum är att det förklarar alla mentala fenomen som ett resultat av verkan av specifika signalsubstanser. Detta reducerar människans olika dimensioner till ett rent biologiskt fält. Det är en farlig väg att gå, särskilt som vi fortfarande har mycket att lära oss om vår biologiska funktion.
Psykiatrins nya utmaningar
Företrädare för postpsykiatri anser att det går att närma sig mental hälsa på ett annat sätt. De anser att relationen som man etablerar med patienten inte enbart bör vara en “diagnos-farmakologisk behandling”, som är fallet idag. De anser att det är möjligt att introducera nya sätt att hantera denna länk, som det globala nätverket Hearing Voices har gjort.
Dessutom håller postpsykiatrin inte med om alla tvångsmekanismer i traditionell psykiatri. Den anser att den som söker hjälp inte ska tvingas till någonting, än mindre förbli isolerad från samhället för att förbättra sitt tillstånd. I likhet med fängelser, som sällan rehabiliterar förövare, gör mentalsjukhus sällan mycket för dem som lider.
Detta nya tillvägagångssätt syftar också till att överskrida perspektivet av enkel psykopatologi. Dess mål är att gå längre än att sätta en etikett på en patient. Istället vill den tolka och förstå var och ens lidande och leta efter sätt för dem att eliminera sitt obehag så att det inte destabiliserar dem.
Postpsykiatri strävar också efter att övervinna dualiteten “psykiatri-antipsykiatri” och skapa ett integrerat tillvägagångssätt som kritiskt adresserar psykiatriska praxis, samt att dra nytta av de olika framstegen och framgångarna inom detta specifika område. Dess slutmål är att demokratisera och göra frågan om mental hälsa mer human.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Carmona Osorio, M. (2017). Paradigmas en estallido: epistemologías para una ¿post? psiquiatría. Revista de la Asociación Española de Neuropsiquiatría, 37(132), 509-528.
