Prinsen och svalan: en saga om fasthållning hos par

Med denna berättelse om fasthållning hos par vill jag att vi reflekterar över mekanismerna hos detta fenomen, hur detta åsamkar oss lidande och hur det påverkar oss när vi försöker kontrollera och dominera den andra personen och använder kärlek som en ursäkt.

Så var är skillnaden mellan kärlek och fasthållning hos ett par? Hur kan en villkorlig fasthållning negativt influera våra relationer?

En saga om fasthållning hos par

Prinsen spenderade sina dagar tittandes ut genom fönstret i väntan på att något skulle hända. Det fanns bara en tjänare som hade som uppgift att handla och att hålla slottet städat. “Vilket tråkigt liv”, suckade han.

En morgon i april satte sig en svala på fönsterkarmen. “Åh!” utbrast han, “vilken liten och skör varelse”. Svalan sjöng en kort sång för honom. Han lämnades förundrad: hennes sång verkade vara det vackraste i världen och hennes plymer de mest originella. Vilken unik varelse!

Svalan återvänder

Från och med då väntade prinsen otåligt på hennes återvändo. Dagen kom och svalan sjöng ytterligare en sång. Han kände sig väldigt tursam. “Jag undrar om hon fryser?”, frågade han sig själv precis innan hon flög iväg igen.

Den tredje gången fågeln återvände oroade sig prinsen över att hon kanske var hungrig. Under de kommande dagarna hängav han sig åt att bygga ett litet hus åt svalan. Han skickade sin tjänare att köpa trä och spikar, samt att jaga efter insekter. Till slut, efter flera misslyckade försök, krävde han att tjänaren skulle bygga det lilla huset. “Sabla fågel”, muttrade tjänaren.

Inuti det lilla huset placerade han insekter och vatten, såväl som lite silkestyg som säng. När han såg hur hon kom för att sätta sig på fönsterkarmen tog han dit det lilla huset och njöt av att se på medan fågeln drack vattnet och nyttjade maten han förberett för henne. “Gillar du dessa insekter, min söta svala?”, frågade han. “Jag fångade dem åt dig”, tillade han. Med en kort drill verkade svalan nicka innan den flög iväg igen.

Prinsen måste hantera sin osäkerhet

Sedan blev han orolig. Tänk om hon aldrig kommer tillbaka? Tänk om hon hittar en bättre plats att söka skydd? Kanske skulle andra prinsar bygga bättre hus eller jaga efter insekter själva. Han kunde inte tillåta det. Det fanns ingen annan svala som denna i hela världen.

Prinsen spenderade två dagar utan att sova eller att tänka på något annat, tills han till slut beslutade sig för att använda sin fritid för att göra en dörr med ett hänglås till det lilla huset. Svalan återvände som alltid, och när hon gick in för att äta av maten stängde prinsen dörren. “Jag älskar dig”, sade han, “du kommer aldrig sakna mat eller vatten, och du kommer aldrig vara kall”.

Lite förvirrad gick svalan först med på det på grund av bekvämligheten. Hon njöt av värmen hos hans hem och att ha tillgång till mat utan att behöva flyga runt plantagerna i jakt på den.

Prinsen placerade buren på sitt nattduksbord och smekte varje morgon hennes huvud. “Du är min svala, sjung mig en sång, en vacker”, brukade han säga. “Det här livet är inte så illa”, tänkte svalan. Och hon sjöng. Men över tid blev hennes sång allt svagare, tills hon till slut tystnade.

Svalan förlorar sin sång

“Sjunger du inte längre”, frågade prinsen överraskad. “Du gjorde mig lycklig när du sjöng.”

“Min sång inspirerades av flodens flöde, vindens ljud i träden, månens reflektion i bergets stenar. Jag gav den gladeligen till dig, men i denna bur har jag nu inget att sjunga om.”

“Jag gjorde det för att jag älskade dig“, sade prinsen. “Det är farligt för dig att flyga runt ensam. Tänk om du drabbades av en olycka? Tänk om du inte kunde finna mat? Eller tänk om en jägare skjuter dig?”

“En jägare? Vad är en jägare”, frågade hon.

“Jag tar hand om och skyddar dig, du är säker från alla faror här.”

En dag vaknade dock prinsen med ett ryck. Han gick för att klappa fågeln och fann att hon var död. Full av ilska sökte han upp sin tjänare och avskedade honom eftersom det utan tvivel var en av insekterna han fångat som dödat henne. Det faktum att han funnit “den skyldige” tröstade inte prinsen, och han kände sig ännu mer ensam och hjälplös än innan svalan ens dykt upp. Men plötsligt satte sig en annan svala nära fönstret och började sjunga: den vackraste sången han någonsin hört…

Fasthållning hos par: Husen med hänglås som släcker kärleken

Denna saga talar om hur fasthållning hos par fungerar, och visar hur våra rädslor och farhågor ofta påtvingas andra personers rättigheter och önskningar. Den lär oss följande: genom att försöka förändra personer knuffar vi ofta bort dem från vad som ger deras liv mening: deras lycka. Vi gör det “för dem”, men inser inte att vi i själva verket åsamkar dem skada.

I en situation av ensamhet eller tomhet kan vi acceptera vårt eget ansvar för att komma ut ur situationen själva, eller så kan vi tvinga vår partner att fylla denna tomhet genom att etablera ett förhållande av beroende.

Fasthållning kan göra oss förvirrade genom att överdriva egenskaperna hos den vi älskar och göra denne till en unik och oersättlig varelse i våra ögon, vilket ökar vår ångest genom att vi föreställer oss vad som skulle ske om vi förlorade personen. Att hävda att vi bryr oss om dennes välmående eller bara vill skydda personen kan göra att vi berövar personen på dennes frihet.

Detta är en berättelse om fasthållning hos par, men det är även en om kärlek. Kärlek är att acceptera och respektera vad den andra personen är, att hålla dennes lycka högre än sina egna behov och – precis som svalan – låta denne flyga när denne behöver det, om det är vad som skänker personen lycka. Fasthållning hos par kommer alltid resultera i olycka för båda parterna.

* Originalberättelse av Mar Pastor.