Psykos: Vad det är, orsaker och behandling
Vi kan definiera psykos i grova drag som: “en psykisk störning där den mentala funktionen är tillräckligt försämrad för att allvarligt störa patientens förmåga att uppfylla de vanliga kraven i livet”. (KMLE Medical Dictionary).
Om du tittar på denna definition så kanske du även tänker på vissa sjukdomar som kan orsaka psykos eller psykotiska symptom. Dessa inkluderar bland annat schizofreni, schizotyp personlighetsstörning, psykotiska störningar som induceras av medicinering eller droger samt psykotiska störningar med andra medicinska orsaker.
Vad är psykos?
Störningar inom schizofrenispektrumet och andra psykotiska störningar definieras av abnormiteter på ett eller flera av följande fem områden: vanföreställningar, hallucinationer, ostrukturerade tankar (ostrukturerat tal), störd eller onormal motorisk funktion (inklusive katatoni) och negativa symptom – detta enligt DSM-V. Låt oss nu titta på egenskaperna hos dessa symptom på psykos.
Vanföreställningar
Vanföreställningar är fasta övertygelser som inte är öppna för förändring, även inför obestridliga bevis som motbevisar dem. De varierar mycket från fall till fall (de kan till exempel vara religiösa, storhetsvansinne etc.).
Även om det är en förenkling så kan vi kalla dem ungefär för “påhittade berättelser” som sjuka människor har, även om de inte vet att de är påhittade. Därför uttrycker de drabbade det som de tycker är verkligt och agerar därefter, även om det inte motsvarar verkligheten.
Vi ser på vanföreställningar som excentriska om de är orealistiska och inte baserade på den verkliga livserfarenheten.
- Ett exempel på en excentrisk vanföreställning är tron att en yttre kraft har tagit bort en persons inre organ och ersatt dem med någon annans utan att lämna några sår eller ärr efter sig.
- Ett exempel på en icke-excentrisk vanföreställning är en persons övertygelse om att denne övervakas av polisen trots att det inte finns några bevis för detta.
Hallucinationer
Hallucinationer är syner som uppstår utan någon yttre stimulans. De ser verkliga ut och är mycket tydliga, och uppfattas därför som levande. Men de kan inte frivilligt kontrolleras. De kan förekomma bland alla våra sinnen men hörselhallucinationer är det vanligaste inom schizofreni och andra liknande störningar.
Enligt DSM-V uppfattas ljudmässiga hallucinationer oftast i form av röster från bekanta eller okända som kommer från utanför en persons egna tankar. Det finns också taktila, olfaktoriska och visuella hallucinationer.
Ostrukturerade tankar (ostrukturerat tal)
Ostrukturerade tankar kan vanligtvis märkas i personens tal eller sätt att prata. Det är mycket svårt att hålla en konversation med vissa personer med psykos. De kan till exempel plötsligt byta ämne. De kan svara på frågor vi aldrig ställt dem. Och deras tal kan vara så ostrukturerat att det praktiskt taget blir omöjligt att förstå.
Mycket störd eller onormal motorik (inklusive katatoni)
En mycket störd eller onormal motorisk funktion kan manifestera sig på olika sätt, allt från barnslighet till oförutsägbar agitation. Drabbade kan också ha problem med att utföra en speciell uppgift. Således kan de ha svårigheter med att göra vardagliga saker.
Katatoniskt beteende framträder som en markant minskning av en persons reaktivitet. Det kan se ut såhär:
- En vägran att följa instruktioner
- Olämplig, stel eller excentrisk hållning
- En total frånvaro av verbala eller motoriska svar
Andra tecken är:
- Stereotypa, repetitiva rörelser
- Stirrande
- Grimaser
- Inget tal
- Upprepning av ord eller stavelser
Negativa symptom
Två särskilt framstående negativa symptom på schizofreni är reducerat känslomässigt uttryck och apati. Först och främst består minskat känslomässigt uttryck av en minskning av personens uttryck av känslor genom ansiktsuttryck, ögonkontakt, tonfall och rörelser av händer, huvud och ansikte som ofta ackompanjerar vårt tal.
För det andra är apati en minskning av aktiviteter som görs genom antingen personligt initiativ eller för ett specifikt ändamål. Personen kan sitta still länge och visa mycket lite intresse för att delta i arbete eller sociala aktiviteter.
Vad orsakar psykos?
Det här är en svår fråga att svara på eftersom det inte finns endast en klar orsak. Faktum är att det finns en mängd olika faktorer och orsaker till psykos. Således kommer vi att försöka svara på denna fråga genom att titta på de olika tillstånd som psykotiska symptom kan orsaka.
Schizofreni
Genetiska faktorer spelar en viktig roll för människans risk att utveckla schizofreni. Detta är sant även om de flesta som diagnostiserats med schizofreni inte har en familjehistoria av psykos.
Komplikationer med graviditet och förlossning i samband med hypoxi (brist på syre) och hög ålder är också kopplat till en högre sannolikhet för schizofreni. Dessutom kan negativa situationer under graviditeten påverka, till exempel stress, infektioner, undernäring, graviditetsdiabetes och andra medicinska tillstånd.
Tiden då födseln sker har också kopplats till en högre risk för schizofreni. Till exempel är risken på vissa ställen högre bland dem som är födda i slutet på vintern/början på våren. Incidensen av schizofreni och relaterade sjukdomar är också högre hos barn som växer upp i en stadsmiljö och i vissa etniska minoriteter.
Schizoaffektiv sjukdom
Denna sjukdom definieras som en oavbruten sjukdomsperiod inklusive en större känslomässig episod (mani eller djup depression) samt vanföreställningar, hallucinationer, ostrukturerat tal, väldigt ostrukturerat beteende eller negativa symptom.
Det kan finnas en större risk att drabbas av schizoaffektiv sjukdom för familjer i nära kontakt med personer som har schizofreni, bipolär sjukdom eller schizoaffektiv sjukdom.
Kort psykotisk störning
Riskfaktorer för denna sjukdom består av redan existerande personlighetsstörningar och egenskaper, som schizotyp personlighetsstörning, borderline personlighetsstörning eller specifika drag, såsom misstänksamhet. Kort psykotisk störning tenderar att inträffa efter en stressande händelse. Men det betyder inte att alla stressiga incidenter leder till kort psykotisk störning.
Andra psykotiska störningar
I allmänhet kan vi säga att psykos inte kommer att utvecklas hos en person utan nödvändiga “certifikat”. Den viktigaste riskfaktorn är nämligen biologisk. Utlösande faktor tenderar att vara en viss kraftigt stressande situation i en persons liv eller användning av vissa droger.
Alla psykotiska episoder kommer inte från bruk av droger, men det ökar risken. Vissa läkemedel och droger, som cannabis, kan leda till en psykotisk episod. Människor som redan har haft en episod är särskilt känsliga för de skadliga effekterna av droger, särskilt om deras episod var relaterad till användning av droger.
Det utförs mycket forskning om de möjliga orsakerna till psykos. Vi är inte helt säkra på de exakta mekanismerna som orsakar symptomen som uppträder och utvecklas. Med detta sagt är stress-sårbarhetsmodellen den mest accepterade slutsatsen av den senaste forskningen.
Enligt denna modell är en person med psykotiska symptom mer sårbar än andra för sjukdomen. Detta kan bero på någon biologisk faktor eller viss händelse i livet.
Behandling av psykos
Behandlingsplanen för en psykotisk störning måste vara tvärvetenskaplig och välkoordinerad, och därför utförs behandlingen normalt av flera olika specialister. Rekommendationer för en lämplig terapeutisk plan:
- Först utvärdering och diagnos av symptomen.
- Sedan utveckling av behandlingsplan. Den föredragna behandlingsmetoden är farmaceutisk men detta kan också stödjas med psykologisk terapi som har större inverkan på negativa symptom, psykosociala funktioner, kognitiva funktioner och en persons livskvalitet.
- Finn en lämplig läkare/psykolog-patient-relation där experten visar ett aktivt intresse för behandlingen. Utbilda både patienten och familjen om sjukdomen.
- Behandling av andra existerande sjukdomar.
- Terapi för patientens sociala funktion.
- Integrering av patientens olika behandlingar.
- Information om de behandlingar som görs.
Farmaceutisk behandling av psykos
Medicinering är alltid den föredragna metoden för behandling av psykos. Denna behandling är dock mest effektiv då den kombineras med psykologisk terapi.
Läkemedlen som skrivs ut till dessa patienter är antipsykotika och neuroleptika. Dessutom skrivs ofta även anxiolytika och antidepressiva läkemedel ut med slutmål att behandla de depressiva och/eller ängsliga symptomen.
Psykologiska behandlingar av psykos
Psykoterapeutisk familjeterapi
Familjeterapi är grundläggande; familjen behöver förstå symptomen så att de kan hantera dem bättre. Några mål med utbildningen är:
- Att ge en bra förklaring till sjukdomen
- Lätta familjens börda
- Uppmuntra till en varm familjeatmosfär
- Förbättra kommunikationen
Utbildning i social kompetens
De flesta med psykos har också brister i sina sociala färdigheter som bidrar till återfall och förvärrade symptom, utöver mycket låga nivåer av social funktion. Till exempel så kommer en terapeut att arbeta med:
- Gester
- Verbalt flyt
- Ton och rytm hos språket
- Hållning
- Uttryck
- Emotionellt och socialt uttryck
Integrerad psykologisk terapi (IPT) av Roder och Brenner (2007)
IPT är ett beteendebehandlingsprogram för schizofreni. Det är gruppbaserat (5-7 patienter) och sker tre gånger i veckan i minst tre månader. Behandlingen innefattar kognitiv rehabilitering (kognitiv differentiering, social perception och verbal kommunikation). Dessutom omfattar den träning i social kompetens (träning i sociala färdigheter och interpersonell problemlösning).
Sammanfattningsvis är behandlingen av psykotiska störningar vanligtvis medicinering med stöd av psykologisk terapi för att öka effektiviteten. Läkemedelsbehandling är mycket viktigt eftersom det lindrar symptomen och återställer personens balans. I grund och botten främjar medicinering förutsättningar som tillåter psykologisk terapi att fungera.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
American Psychiatry Association. Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales (DSM-5), 5ª Ed. Madrid: Editorial Médica Panamericana, 2014.
Tsuang, Ming T.; William S. Stone, Stephen V. Faraone (julio de 2000). «Toward Reformulating the Diagnosis of Schizophrenia». American Journal of Psychiatry 157 (7): 1041-1050.
