Många människor döljer sina obehagliga känslor i ilska
Obehagliga känslor som ilska är en del av livet. Men de kan dölja viktiga meddelanden. Dessa känslor sänder ut väldigt viktig information om oss: rädslor som vi inte kan erkänna och acceptera.
Varför vill vi inte erkänna våra rädslor? Våra tankar fångar oss i en cykel av ilska och andra obehagliga känslor om och om igen.
Vi lever under en social press. Rädsla räknas som en svaghet, något som gör oss svaga. Vi har detta i åtanke utan att ens förstå det, och det är något som får oss att dölja vår rädsla inombords. Våra djupaste rädslor kan visa sig i form av ilska under vissa situationer som vi inte kan kontrollera.
Det är enklare att känna sig arg än att erkänna sina obehagliga känslor
Vi är mer vana vid att se personer som blir arga än att se personer som kan erkänna sina känslor. Vi insisterar på detta genom ilska, en ilska som vi vänder mot oss själva (något som kan producera psykosomatiska svar) såväl som utåt. I det senare fallet projicerar vi ilskan på andra baserat på tron att personen eller situationen är vad som gjort oss så arga.
Att hantera ilska är inte något enkelt, även om vi är närmare bekanta med denna känsla än med rädsla. Det är något som upplevs på en ytlig nivå och det är här som andra problem är dolda. Det handlar om problem som aldrig har blivit hanterade och som vi inte är redo att konfrontera.
Vi har alla mött personer som alltid är arga. Det verkar som om denna känsla är en del av vissa personers identitet. Men bakom denna attityd finns många olika motiv som bygger upp känslan. Den är bara toppen på isberget, den del som vi kan se.
Rädslan som vi inte konfronterar blir till ilska och vi kan stanna kvar i detta mentala tillstånd under en lång tid om vi inte är redo att undersöka detta på djupet.
Vad händer när obehagliga känslor som ilska tar över våra liv?
När ilskan blir till en del av våra liv och vi inte förstår varför så börjar vi tänka på de saker som har hänt. Vi intellektualiserar våra känslor och detta slutar med att vi inte låter oss själva känna vår egen smärta.
Vi blir oförmögna att förstå den ilska som vi känner, och vi anser ofta att den är för stor eller ologisk. Och vi undervärderar våra känslor och låser in dem i vårt sinnes källare. Sanningen är dock den att vi genom att göra på detta vis försvårar för oss själva att förstå våra känslor.
Vi är vana att separera vårt sinne från våra känslor. Detta undertrycker dem och vi glömmer bort hur kroppen känner sig.
“Ibland är man för envis för att erkänna sina behov, för i vårt samhälle är behov likställt med svaghet. Vi håller ilskan inom oss, och det händer ofta att den sedan uttrycks genom andra känslor, såsom depression och skuld.”
-Elisabeth Kübler-Ross-
Genom att förstå våra känslor kan vi frigöra oss själva från ilska
Vi har en lång rad olika rädslor som har varit med oss sedan barndomen. Dessa förstärks av samhället och beror även på vår brist på självinsikt.
När vi kan ta ansvar för våra rädslor så kommer vi att sluta döma oss själva för det som vi känner och upplever. Vid denna punkt känner vi inte längre behovet att döma, manipulera och ljuga. När vi förstår att vi inte är ansvariga för vad andra känner så kan vi också se att vi är de enda som är ansvariga för det som vi känner.
I vissa ögonblick när vi är arga så kan det finnas en specifik underliggande rädsla. Detta kan enkelt ses av en annan person, då denna person försöker att se bakom vår ilska.
Här är två exempel på ilska som kan orsakas av en viss rädsla:
- Om vi blir arga när någon inte kommer i tid kan det tyda på en rädsla för att bli övergiven.
- Om vi blir arga för något man säger till oss så kan detta tyda på en rädsla för att inte bli älskad.
Rädslor visar sig genom att vi ofta blir arga. När detta händer allt oftare kan vi komma att anse att det är andras fel. Detta begränsar vår förmåga att bekämpa våra rädslor, vilket gör att vi inte kan läka inombords.
