Rädsla och okunskap går hand i hand
Rädsla är en grundläggande mänsklig känsla med en väldigt positiv funktion i våra liv. Den utgör del av vårt överlevnads-kit. Även om det inte är behagligt att uppleva den, är dess närvaro faktiskt ett gott tecken på mental hälsa. Så länge som det är en reaktion på verklig fara. Om det å andra sidan uppstår från inbillade hot blir det ett neurotiskt symptom. Detta uttrycks då genom ångest. I den här artikeln kommer vi att titta närmare på kopplingen mellan rädsla och okunskap.
Liksom andra känslor kan rädsla nå olika grader av intensitet. Det kan röra sig om en enkel misstanke till fullständig panik. När rädslan är mindre kan situationen överkommas relativt enkelt. Men när rädslan är stor kan den överta kroppens mekanismer helt och hållet. Faktum är att det finns fall där personer blivit helt förlamade av rädsla. I de fallen har känslorna bokstavligt talat tillfälligt förlamat individen.
Neurotiska rädslor kan ibland bli riktigt komplex och invecklad. Den kan till och med fortsätta när det som stimulerade den har försvunnit. Dessutom finns det sätt att leva på, och planer vi gör i livet, som bygger helt och hållet på rädsla.
Dessa typer av människor är helt förslavade av rädsla. Det kan gälla människor, situationer eller saker omkring dem, och de agerar därefter. Vi kan också se bevis på socialt framkallade rädslor. Dessa har som mål att bryta ned människors frihet och göra dem lättare att manipulera.
Rädslan för det okända
En av de mest grundläggande rädslorna, närvarande hos alla, är rädslan för det okända. Om ett objekt eller en situation är främmande för oss, skrämmer den oss; även om det inte utgör något hot. Om du plötsligt skulle springa in i en person med fyra armar skulle du säkerligen ta ett steg tillbaka av rädsla. Om du dessutom inte har någon kunskap alls om biologi skulle rädslan vara ännu större. Det är inte så mycket rädsla som det är okunskap. Vad som föder rädslan i det här fallet är oförmågan att förstå.
Välkända ting ger upphov till lugn och ro. Okända ting skrämmer oss däremot i olika utsträckning. När vi börjar förstå saker så för det oss närmare och ger oss en känsla av bekantskap. Det som är konstigt eller oförståeligt skrämmer oss å andra sidan.
När vi står inför en ny situation som innehåller element vi känner igen, känner vi oss lugnare. Det skrämmer oss till exempel inte så mycket att besöka en ny stad. Detta eftersom den liknar andra i strukturen av hus, byggnader och gator.
När vi å andra sidan besöker ett helt nytt landskap så kanske vi känner annorlunda. Föreställ dig att du åker till Antarktis och det dyker upp ett djur som du aldrig sett tidigare. Din naturliga reaktion kommer att vara rädsla. Rädsla och okunskap går hand i hand.
Rädsla och okunskap
Att veta och förstå saker verkar försäkrande på oss. Okunskap å andra sidan försätter oss i ett vaksamt tillstånd. Vi behöver inte åka till Antarktis för att uppleva den känslan. I dagens värld lever vi omringade av väldigt allvarliga okända faror. Den så kallade offentliga osäkerheten. I vissa länder eller områden har du ingen aning vad som kommer att hända med dig när du går ut. Om någon talar om för dig att en särskild gata är farlig kommer du att vara rädd för att korsa den, även om det verkar säkert.
Detsamma gäller fenomenet terrorism. Det skrämmer eftersom vi inte vet när, hur eller vad som kommer att hända. Eftersom terrorism inte kan begränsas till ett specifikt område finns den praktiskt taget överallt. Det blir en ständigt närvarande risk som konstant skrämmer oss. I det här fallet är rädsla och okunskap en dödlig cocktail, precis som i det tidigare exemplet.
Omöjligheten att förutse ett hot vi vet existerar, eller som vi tror existerar, aktiverar våra försvarsmekanismer.
Rädsla för det oförutsägbara
Dessa fenomen är oförutsägbara. Vi har inte informationen eller kunskapen som låter oss organisera ett sammanhängande svar. Alla dessa “globala hot” får oss att uppleva ångest på ett eller annat sätt. Detta leder oss till att tro på dem som har makten. De representerar en kontroll vi inte har. Ibland känns det som att de finns där för att rädda oss; att hålla dessa osäkerheter borta. Detta är en kombination av rädsla och okunskap.
Grottmänniskorna var rädda för blixten eftersom de inte visste vad det var eller hur de kunde försvara sig mot den; på samma sätt har den moderna människan en rädsla för när och var en fara kanske slår till mot dem. Vi har den här rädslan eftersom vi vet att den kan slå till utan förvarning. Det är inte säkert att vi får tid att fly från faran.
Precis som folk i förgångna tider hittat på falska gudar för att få beskydd ger vi i dagsläget otroliga kvaliteter till vissa ledare som lovar att hålla farorna borta. På så sätt ser vi att precis som kunskap befriar oss och får oss att fungera bättre, dömer oss okunskapen till rädslans bojor.
