Du saknar mig, men jag lämnade av en anledning
Du saknar mig, men jag lämnade av en anledning och jag bryr mig inte längre. När jag stängde den där dörren så lämnade jag bakom mig en historia av ojämlik kärlek. Ett partnerskap som aldrig var uppskattat. En oändlig maskerad som slutade vara rolig när jag försökte vara lycklig samtidigt som jag plockade upp mina splittrade bitar.
Delar av din mask föll ner på mig när jag försökte ta bort den utan att förstöra den, för jag trodde att det fanns en sårad person bakom ditt ego. Varje gång jag försökte blev jag mer smutsig. Det fick mig att komma ihåg alla de löften som hade getts och brutits.
Jag vet att du saknar mig, men jag lämnade eftersom jag känt det under en lång tid. Det var en falsk kärlek som bara mötte dina krav. Men jag lämnade av en anledning. Det var ett spel och jag var alltid förloraren, för jag fick aldrig en chans att ens spela, även om jag såg på det som “vårt”.
Jag stängde inte dörren för att såra dig. Jag stängde dörren för att man ibland måste ställa sig upp och sluta med något som man inte ens förstår. Ja, jag stängde den där dörren och nu kan jag inte bry mig om att du saknar mig.
Den falska illusionen av att göra slut
Det finns hopp och önsketänkande bakom att slå igen en dörr. Det är en form av önskan att den andra personen kommer “öppna sina ögon” och äntligen sakna det som denne tog för givet.
När vi gör detta så saboterar vi vår självkänsla och självkärlek. Vi ger 100% av oss själva och står ut med personens tvivel och obeslutsamhet.
Sedan så känner vi att vi har vunnit när personen efter uppbrottet förstår att denne behöver oss. Men vi inser inte att det inte är en vinst att få personen att erkänna att han eller hon saknar oss. Den riktiga vinsten är att stänga dörren för gott efter att du gett allt och inte fått något tillbaka.
Det finns ingen vinst i att återuppta en historia med oändliga andra chanser och konstant hopp om att personen ska förändras. Att stänga en dörr för gott är inte kallt. Det handlar om självrespekt.
Vi skjuter upp vår inre frid för den andra personens skull, som om vi inte förtjänade den själva. Tills vi en dag inser att vi har blivit uppätna inifrån och ut, och ett “förlåt” som kommer för sent förändrar inte något.
Att säga ja till ett “Jag saknar dig, kom tillbaka” utan förändring är som att säga ja till en relation med rysk roulette.
Jag lämnade av en anledning, för kärlek innebär aldrig att man överger sin värdighet
Kärlek ger oss inte värdighet, men den kan ge oss vingar. Den kommer gömd i små saker som gör vårt dagliga liv speciellt.
“Här är några regler som jag vet stämmer rörande kärlek och giftermål: om du inte respekterar den andra personen så kommer du hamna i mycket problem. Om du inte vet hur man gör kompromisser så kommer du hamna i mycket problem. Om du inte kan prata öppet om det som pågår mellan er så kommer du hamna i stora problem. Och om ni inte har gemensamma värderingar i livet så kommer du hamna i stora problem. Era värderingar måste vara lika.”
-Mitch Albom-
Fri, fridfull kärlek, där varje person bevarar sitt oberoende, är något annat än “kärlek” där det bara finns utnyttjande och emotionell isolering. Det är inte fri kärlek, det är tvång.
Så när du stänger en dörr ska du tänka på vad som förde dig dit; tänk att “jag lämnade av en anledning”. Sakna inte det förgångna; du har tagit detta beslut av en anledning. Försök inte skriva om en historia som aldrig var bra från första början.
Om personen verkligen saknar dig så skulle denne ha gjort något åt detta för länge sedan. Tiden för dig är nu.
