När folk sårar dina känslor: vikten av emotionellt uttryck
Om folk ofta eller starkt sårar dina känslor och du inte reagerar, kommer du sakta men säkert gå sönder. För att vara stark handlar inte att vara mer resistent, tyst eller att hålla inne vad du känner. Att vara stark handlar om att ge dig själv tillåtelse att släppa ut ett emotionellt uttryck och sätta gränser.
Detta är inte alltid lätt, men att ta hand om och skydda dina känslor är en hygienisk och hälsosam aktivitet. Man hör ofta om hur det inte finns något svårare än att vara vuxen. Det består av att nå det skede i livet där saker som arbete, ekonomi, familj och personlig uppfyllelse plötsligt är aspekter man måste jonglera.
Men ofta glömmer vi att det mest relevanta i en persons liv sker under barndomen och ungdomen. Under dessa tidiga skeden får vi ta del av de värdefullaste lärdomarna och utvecklingarna. En av dessa utvecklingar har otvivelaktigt att göra med emotionella kompetenser.
Tänk på saken. Fick du under barndomen lära dig att skilja mellan en känsla och en emotion? Fick du lära dig att vara mer bestämd av någon? Eller att känna igen dina känslomässiga behov såväl som att veta hur man kommunicerar dem effektivt?
Sanningen är att dessa lärdomar inte alltid nödvändigtvis äger rum. Det är därför så många personer når vuxen ålder och där går lite vilse. De är sårbara och mycket känsliga för dynamiken i omgivningen, vilket inte alltid är enkelt.
Vid detta skede kan även den viktigaste personen i ditt liv vara en av personerna som sårar dina känslor. Vad kan man göra i dessa situationer?
“En känsla orsakar inte smärta. Motstånd eller undertryckning av känslan orsakar smärta.”
-Frederick Dodson-
När andra sårar dina känslor: nycklar till att vara bestämd
När andra sårar dina känslor så reagerar du vanligtvis på två sätt. Antingen genom att vara tyst eller genom att svara omedelbart baserat på ilska eller vrede.
Men vad händer när personerna som går över denna gräns är personer som står dig nära? Till exempel din partner, en vän eller till och med din chef. Då blir allt lite mer komplicerat.
I dessa situationer kan det kännas mer motsträvigt. Uppenbarligen har personen sårat dina känslor, men hur ska du hantera det? Hur ska du ta mod till dig att säga något? Hur kan du berätta för personen att denne har sårat dig? Och hur kan du göra det utan att tappa ditt lugna och vara aggressiv, samtidigt som du är tillräckligt tydlig?
För detta är emotionell kommunikation otvivelaktigt den viktigaste frågan du måste jobba med. Här kommer därför några nycklar som kan hjälpa dig.
Tyd känslorna du känner för att kunna försvara dig bestämt
Antonio Damasio – den berömda neuropsykologen – publicerade en studie i tidskriften Nature där han påminner oss om vikten av att kunna skilja på en emotion och en känsla. Till att börja med är en emotion en hel samling kemiska och nervmässiga svar som du upplever tack vare en stimulus.
- Först känner kroppen av smällen från något som ändrar din homeostas, din inre balans.
- Vidare översätter sinnet denna emotion till en känsla. När du inte kan översätta vad du känner till tankar, dyker en känsla upp.
Så vad innebär detta när någon kränker eller kritiserar dig?
Människor har en förpliktelse att tyda emotionerna de känner. Så när du känner den där knuten i magen, när hjärtat slår snabbare eller när bröstet börjar bränna, stanna upp och översätt. Tysta dem inte. Intala inte dig själv att det inte är något. Ta dig tid och ansträng dig att sätta ett namn på vad du känner – identifiera och red ut dina emotioner.
“Jag känner”: modet att kungöra dina känslor genom bestämd kommunikation
När du väl gett ett namn åt känslorna inom dig (förödmjukelse, upprördhet, smärta, besvikelse, sorg, svek, etc) är nästa steg att kommunicera. För detta måste du komma ihåg ett personligt pronomen som heter “jag”.
Kanske är du inte van vid att starta dina meningar med detta pronomen, men det är mycket nödvändigt för bestämd och emotionell kommunikation. Så när folk sårar dina känslor ska du inte tveka att säga något i linje med följande:
- “Jag känner mig förödmjukad över att du fällde den kommentaren. Du kanske gjorde det utan att tänka, men jag ber dig att ha detta i åtanke och inte upprepa det.”
- “Jag känner att du gjort mig besviken med besluten du tagit. Du har inte tagit hänsyn till mig och du har inte bett om min åsikt.”
När folk sårar dina känslor, be om känslomässigt ansvar
Om folk sårar dina känslor så måste du ha följande i åtanke: försvara dig. Klargör och lägg grunden för att något liknande aldrig ska hända igen. I detta syfte kommer du bjuda in den andra personer att utöva känslomässigt ansvar med dig. Vad innebär det? I grund och botten följande:
- Först ska du etablera en överenskommelse om känslomässigt ansvar med dig själv. Om folk sårar dina känslor så tillhör det ansvaret den andra personen. Men om personen gör det igen och du har försvarat dig, ligger ansvaret hos dig. Det ansvaret innebär dock inte att det är ditt fel.
- Vidare måste du göra den andra personen medveten om hennes attityd. Du måste få henne att förstå att alla typer av relationer kräver respekt och ansvar. Vad som hände får inte upprepas. Båda parterna kommer lära sig av denna händelse och kommer sträva mot mer empatiska, mänskliga och betydelsefulla interaktioner.
Avslutningsvis vill vi påpeka en aspekt: dessa processer tar tid. Att lära dig att vara bestämd och hantera dina känslor för att kommunicera effektivt är något som du kommer uppnå genom övning. Därför ska du inte glömma att använda dessa strategier om folk sårar dina känslor. Du kommer märka av skillnaden i dina relationer.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Damasio, A. (2001, 25 de octubre). Sentimientos fundamentales. Naturaleza . https://doi.org/10.1038/35101669
- Schwarz, N. (2012). Feelings-as-information theory. In Handbook of Theories of Social Psychology: Volume 1 (pp. 289–308). SAGE Publications Inc. https://doi.org/10.4135/9781446249215.n15