Seneca och hans tankar om ångest
Du kanske inte tror det, men folk har talat om ångest sedan Seneca levde. Han var en filosof i kristendomens gryning. De kallade den inte för samma sak och de utförde inte de vetenskapliga psykologiska studier som vi gör nu. Men även om det inte fanns psykologer så hängav sig filosoferna på den tiden till att tänka över människans beteenden. De tog fram några av de essentiella punkterna för hur vi bör leva.
Seneca levde under riktigt svåra tider. Han var senator för republiken under en period av intriger och förfall i det romerska imperiet. Han tjänstgjorde under fyra olika härskare: Tiberius, Caligula, Claudius och Nero. Dessutom var han även lärare och rådgivare åt Nero, som definitivt var en av de mest obehagliga människorna på den listan.
Seneca var även en av de viktigaste representanterna för den filosofiska skola som kallas för stoicismen. Folk från den här skolan har ett särskilt intresse för moral och seder. Deras intresse hade ingen större inverkan eftersom de verkade i en tid full av etisk degradering, som till slut ledde till imperiets fall.
“Det handlar inte om att vi har lite tid, utan att vi förlorar så mycket. Livet som gavs oss är inte kort, men vi gör det kort: vi har inte ont om tillgångar, utan slösar med det vi har.”
-Seneca-
Seneca och stoikerna
Stoicismen startade i Grekland och dess grundare var Zenon från Citum. Filosofin blev extremt populär. Många av dess principer influerade kristendomen i sina tidiga skeden. En av de grundläggande sakerna stoikerna förespråkade var ett liv i måttlighet. “Inget är någonsin nog när du ständigt vill ha mer,” sade de.
De vidrörde en miljon olika ämnen, men fick mest uppmärksamhet för sina tankar om etik. De talade om idén om att du endast kan uppnå inre frid när du stöter bort önskan för materiella ting. De sade att ett förnuftigt, rättskaffens liv var ett lyckligt liv.
Stoikerna avfärdade idén om att folk inte kunde göra någonting annat än att följa sina infall. Detta såg de som en källa till degradering och lidande. De förespråkade självkontroll eftersom de ansåg att människor kunde leva baserat på förnuftet. De sade också att ingenting är gott eller ont i sig självt; något blir endast negativt när det blir överdrivet.
Vad Seneca hade att säga om ångest
Som en trogen stoiker sökte Seneca föra ett rättskaffens liv. Han var en extremt intelligent man. Alla från hans tid såg att han hade ett stort sinne. Hans mest kända verk var Letters From a Stoic. Han skrev dessa efter det att han lyckats ta sig bort från Nero. Nero började då skicka folk efter honom.
Den store filosofen såg hur så många människor levde i ett konstant tillstånd av oro. Det är det som vi idag kallar ångest. Här är vad han hade att säga om det: “Vilda djur springer från faror de faktiskt kan se, och när de undkommit tänker de inte mer på det. Vi plågas däremot lika mycket av det som inträffat som av det som komma skall.”
Så Seneca såg alltså någonting som psykologin sedan visade oss århundraden senare. Ångest är en känsla när du förväntar dig det värsta även om det inte har inträffat. Med andra ord är det en subjektiv känsla som får dig att förvänta dig att dåliga saker ska hända. Det slutar med att du lever ditt liv baserat på saker som inte ens har inträffat.
Vad vi kan lära oss från Seneca
Utöver det första citatet sade Seneca även: “Vi har en vana att överdriva, föreställa eller förvänta oss sorg.” Med andra ord börjar vi lida innan vi ens har anledning att göra det. På grund av det faktum att vi förutsäger smärtan slutar det med att vi fångas upp av den. Det spelar ingen roll att den inte visat sig än och att den kanske aldrig gör det.
Det är så ångest fungerar. Det är ett tillstånd du lider av medan väntar på att lidandet ska försvinna. Vissa kallar det “att bli sjuk av framtiden”. Du ser framåt och ser den värsta möjliga utgången. Ängsliga människor är rädda för att bli rånade, trots att inget försökt göra det. De tror att en jordbävning kommer att få huset att ramla ihop när som helst. De tror att den de älskar kommer att lämna dem förr eller senare.
Självuppfyllande profetior
Vi vet alla att många gånger blir det vi har i åtanke verkligheten (självuppfyllande profetior). Det hade inte behövt bli så. Men på grund av ditt beteende och alla dina blockeringar slutar det med att du skapar din verklighet på det sättet. När det sedan händer ser du det som en bekräftelse på att du visste att det skulle hända. Du ser det aldrig som ett resultat av din syn på världen.
Föreställ dig till exempel att du hört väldigt negativa saker om någon. När en vän presenterar dig kommer du förmodligen inte att vara alltför varm eller vänlig. När personen ser hur du behandlar henne behandlar hon dig på samma sätt tillbaka. Så det slutar med att din misstanke bekräftas eftersom du var den som fick dem att bli sanna.
Kanske är det precis som Seneca sade. Kanske borde vi bara leva istället för att konstant förbereda oss på att leva. Vi bör bara låta saker vara och låta saker inträffa som de inträffar. Vi bör fokusera på nuet och inte leva våra liv fulla av oro för vad som kommer härnäst.
