Skuldkänslorna efter att man avslutat ett förhållande
Att hantera skuldkänslor efter att man har avslutat ett förhållande är för många en logisk konsekvens av att man har tagit detta beslut. Av att man har tagit initiativet, av att ha tagit det slutliga steget mot att riva den där muren.
Du kanske har upplevt denna situation. Du hade många tvivel rörande huruvida du skulle göra det, huruvida du skulle ta det där steget, men till slut så gjorde du det. Dessutom visste du att du även skulle komma att kalla dig själv för relationens bödel, den som kapade dess livslängd. Livet med så många löften, så många drömmar, så mycket hopp…
Efteråt kände du dig kanske skyldig till den smärta som ditt ex upplevde, för personens ledsamhet… Till och med ansvarig för dennes framtid! Kanske den där skuldkänslan även ledde dig till att ta ett steg bakåt och bli tillsammans igen. Och sedan att göra slut igen osv. Det blev en självdestruktiv cirkel som gjorde dig ännu mer bitter.
“Han/hon kommer må så dåligt, jag har åsamkat honom/henne så mycket lidande… Jag var allt för honom/henne. Och tänk om jag har begått ett misstag?”
Låter dessa fraser bekanta? Faktum är att den person som lämnar många gånger känner sig full av en sorts “hat” som många gånger inte stämmer överens med verkligheten. Det är istället något som är baserat på förutfattade idéer rörande ett visst ämne. Allt detta föder skuldkänslorna ännu mer. Det uppmanar även den där inre rösten som dränker anledningarna till att man avslutade förhållandet.
Skuldkänslor skapar gränser och låter oss inte gå framåt
“Du kommer vara den dåliga personen om du lämnar. Vänta ut stormen. Du kanske bara måste acceptera att du inte kan vara lycklig hela tiden. Stanna med honom/henne, för han/hon kommer verkligen att lida om du lämnar.” Detta är ofta en pågående inre monolog hos någon som funderar på att avsluta ett förhållande.
Rädslan över att få den andra personen att lida. Den ohälsosamma och oberättigade känslan att vi är ansvariga för dennes välmående leder oss till att stanna i ett förhållande som inte fungerar. Det får oss att konstant vara i ett tillstånd av stand-by där vi inte gör det vi vill eftersom vi är rädda för att den andra personen ska lida. Det är så tiden går. Och det är så livet kan försvinna.
Att man är ansvarig för den andra personens smärta när man har avslutat ett förhållande är en skuldkänsla som sträcker sig bortom kulturer. Vi känner oss ansvariga för en annan persons liv baserat på en felaktig tankeprocess. Å andra sidan tenderar vi när vi själva blir dumpade att skylla vårt lidande på personen som har lämnat oss. Vår olycka verkar vara den personens fel. För personen vi älskar säger till oss att denne ej längre vill vara med oss.
Den som har avslutat ett förhållande kan inte bära den andra personens smärta
Det är en sak att lidande uppstår under uppbrottet, och det är en annan att vara ansvarig för exets lidande för att vi avslutar förhållandet. Livet är fullt av lycka och smärta, osäkerhet och säkerhet. Det består av både kärlek och krossade hjärtan.
Vi kan inte låta någon göra oss ansvariga för dennes existens. Om vi gör det kommer vi aldrig att kunna vidta åtgärder. Vi kommer aldrig att kunna ta ett beslut, för det hade alltid haft en effekt på personerna omkring oss. Vi hade alltid levt i ett tillstånd av stillastående på grund av rädsla för att rubba den ömtåliga balansen.
Om jag inte går vidare kommer jag inte få den andra personen att lida. Men å andra sidan kan jag inte leva.
Om jag inte går vidare så kan jag inte leva.
Om jag inte tar några beslut så kommer jag inte upptäcka min inre värld… eller den externa.
Jag kommer gömma alla mina tankar och känslor på grund av rädsla för den andra personens reaktion.
På detta sätt slutar vi vara autentiska. Vi slutar jaga våra mål. Vi kommer till slut att leva ett liv på sidlinjen. Låt de modiga själarna leva sitt liv!
Livet har sina konsekvenser
Skuldkänslorna gör många gånger att vi går tillbaka när vi har avslutat ett förhållande. Vi försöker laga den där brutna relationen för att helt enkelt undvika skuldkänslan, utan att tro att relationen kommer bli bättre. Vi lever vid sidan om. Livet levs istället av de personer som är tillräckligt modiga och har tillräckligt med mental styrka för att skrida till verket och leva med konsekvenserna av sina beslut.
Vi kan inte låta andra tvinga sin vilja på oss. Vi kan inte heller ta på oss den frivilligt. Det är en uppoffring som inte ger något i slutändan.
Det motverkar upplevelser… Upplevelser som är nödvändiga för att vi ska kunna växa, lära oss, bli vuxna och mentalt rikare. Alla våra erfarenheter ger oss en bättre utveckling. Lidande är en del av livet och ingen kan ta ifrån oss något som är en del av vårt liv. I synnerhet inte på grund av en paralyserande skuldkänsla som är baserad på en felaktig uppfattning att vi har ett ansvar för den andra personens smärta när vi har avslutat ett förhållande.
Låt därför inte skuldkänslorna vara det som får dig att stanna om detta inte är vad du egentligen vill. Den andra personen förtjänar också att du är autentisk och ärlig.
