Skyll inte på stenen du snubblade på, se upp var du går

För ett tag sedan publicerade poeten Sara Bueno ett inlägg som löd “när du slutar skylla på stenen [du snubblade på], kommer du lära dig att gå”. Ser du dig själv i detta citat? Brukar du se upp var du går? Kanske har något drabbat dig som konstant spinner i ditt huvud som om det precis skett. Och du vet inte hur du ska lämna denna onda cirkel. Kanske verkar det som om alla krafter som omger dig knuffar dig tillbaka in i den.

När saker inte går bra kan den fasansfulla skuggan av skuld dyka upp på två sätt. Antingen genom att du beskyller dig själv och axlar bördan av konsekvenserna, eller genom att du skuldbelägger andra personer eller situationen själv.

Vi ska fokusera på den senare formen, men det är viktigt att komma ihåg att ingen av manifestationerna av skuld kommer låta dig lära dig eller gå framåt.

Se upp var du går, att leta efter någon eller något att skylla på kommer inte hjälpa dig

Livet kommer aldrig vara lika välvilligt som vi skulle vilja. Saker sker alltid som verkar orättvisa för oss, som vi anser att vi inte förtjänar, som vi inte väntade oss. Så det är lätt att förstå varför skuldbeläggning sker så ofta.

Det är faktiskt väl känt att när en sten dyker upp på vägen framför så tenderar folk att svära åt stenen som hindrar dem från att gå framåt eller åt personen som lade den där. Det är lättare att skylla på någon eller något än att titta ett steg längre och finna en lösning. Eller att helt enkelt se upp var du går.

Vi ödslar tid på att hitta personen som är ansvarig för stenen istället för att hitta ett sätt att ta bort den. Att söka efter skuld kommer inte hjälpa dig. Det kommer inte radera skadan som orsakats; det kommer bara förstärka din ögonbindel ytterligare.

Fokusera på problemet och gå till botten med det

Även om du tror att det verkligen finns någon att skylla på, kommer det fortfarande inte visa dig vägen du måste följa för att inte bli fast där du är. Det mest effektiva sättet att lära sig från stenen hittas inte i stenen själv, utan snarare i hur den kom dit.

Försök att fokusera på vad som drabbade dig och var tillräckligt modig för att gå till botten med vad som sårar dig. På så sätt kommer du få reda på hur du lämnar det bakom dig. Du är mycket starkare än den där stenen och ditt liv har potential att vara mycket mäktigare än alla hinder som kan försöka begränsa dig.

Medan du fortfarande andas har du tid

Låt det regna, öppna ögonen och släpp ut dina känslor. Medan du fortfarande andas har du tid. Det är bara ytterligare en sten eller ytterligare en upplevelse. Med andra ord ytterligare en del av att lära dig att se upp var du går.

Att gå involverar att falla till marken ibland. Ibland kan du sätta ett namn på det medan du andra gånger inte kan göra det. Ibland måste vi falla eftersom vi var tvungna att lära oss något. Kanske var detta det enda sättet det kunde ske på. Alla hinder är dessutom inte negativa; ibland lär de oss bra lärdomar.

Det är viktigt att höra vad stenen har att säga men att undvika att bära dess vikt under för lång tid, speciellt eftersom det är onödigt att ödsla sin styrka på det sättet. Det sägs nämligen att sakerna du motsätter dig upprätthålls, och du vill inte att din kontinuerliga ångest ska upprätthållas.

Kort sagt har dina skor gått igenom mycket, och platserna de vandrat på har lämnat ett märke på sulorna, men ditt hjärta har inte plats för det. Det behöver ett filter som låter fördelaktiga saker passera igenom, men som blockerar allt som endast skulle ta upp utrymme, ödsla energi och orsaka skada.