Den som bara söker dig när du är behövd förtjänar dig inte
Den som söker dig endast när du är behövd förtjänar dig egentligen inte. Personen är ingen sann vän och förtjänar inte din uppmärksamhet. Dennes attityd till dig skiftar nämligen beroende på omständigheterna.
Detta innebär inte att det är en dålig person, utan helt enkelt att er relation inte är hälsosam. Detta är inte något som borde få oss att må dåligt, utan vi bör helt enkelt förstå att det är en del av livet, för ibland så vinner man och andra gånger lär man sig något.
Banden mellan personer formas och stärks med hjälp av ett gemensamt utbyte och interaktion. Men om en person finns vid vår sida endast när han eller hon behöver oss så uppstår snabbt en obalans.
Om en relation är uppbyggd på att man bara ger kommer den till slut
att gå sönder eftersom det bara är en person som vinner på den.
Likgiltigheten är det bästa beviset på “icke-kärlek” när du bara är behövd ibland
Likgiltigheten är det bästa beviset på “icke-kärlek”. Därför bör vi inte behandla en person som en prioritet om denne behandlar oss som ett alternativ. Anledningen till detta är att vi själva bör vara vår egna prioriteter om vi vill ha balans i livet.
För bristen på uppmärksamhet, likgiltigheten och egoismen kommer att visa sig i den skada vi ser i spegeln. När vi inte förstår att vi förtjänar kärlek och hur vi har ihjäl den kärlek vi har och den vi har för andra.
“En person förtjänar dig inte om denne är likgiltig och får dig att känna dig osynlig.
Du förtjänar någon som får dig att känna dig viktig och närvarande.En person förtjänar dig inte om denne ger dig förhoppningar för att senare
svika dig med sina handlingar. Du förtjänar någon som säger mindre och gör mer.En person förtjänar dig inte om denne bara söker dig när du är behövd,
utan du förtjänar en person som alltid är vid din sida och som vet vad du behöver.Du förtjänar inte en person som gör dig ledsen och får dig att gråta,
utan en person som gör dig glad och får dig att le.”
Då förväntningen är det sista som går förlorat
Ibland blir vi sårade när förväntningen är det sista som går förlorat. För vi förväntar oss att det ska komma ett “oväntat mirakel” där egoismen blir till tacksamhet och ett intresse för att hjälpa och dela ögonblick tillsammans.
Dock så visar det sig frekvent att det enda vi gör är att riskera vårt eget välmående och våra känslor för en avsaknad av vilja. (Vem har inte stannat upp någon gång för att tänka att man har varit blind för bevisen och inte velat lyssna på sina behov?).
Många gånger förstör vi vårt nu genom att vänta på förändringar i våra relationer. Förändringar som aldrig kommer att anlända om vi inte gör något för att förbättra situationen eller om vi inte försöker skapa en balans i våra relationer.
Många gånger är lösningen att prata lugnt med den andra personen för att denne ska inse obalansen inom relationen. Med vissa personer är det dock inte alltid lika enkelt.
I vilket fall som helst måste man söka en balans som är hälsosam för båda.
Om detta inte går bör man välja att vara sin egen prioritet, att ta hand om
sig själv och välja en väg där man är sin egen huvudperson.
