Sorg är ett test av vår mognad

Vi är vana vid att tänka på sorg som den tid som behövs för att emotionellt komma över att man har förlorat någon som man älskar. Det är vanligt att man behandlar det från detta synsätt, men vi är inte medvetna om att vi lever med sorgen varje dag. Detta kan vara mindre chockerande, men definitivt mer frekvent. På detta sätt växer vi och mognar när vi möter olika förluster och integrerar de känslor som de producerar i vår livshistoria.

Idag vill jag prata om en annan typ av sorg. Den sorg som vi upplever när vi går igenom ett uppbrott. Den process som två personer går igenom när de efter en tid vill avsluta det som deras relation brukade vara. I denna process kan vi känna oss hjälplösa och utan kraft eller vilja att gå framåt. Detta har många likheter med andra sorger, som exempelvis den vid en närståendes bortgång.

Faser av relationell sorg

Det är uppenbart att varje person upplever den relationella sorgen på sitt eget sätt, att två personer inte upplever samma sak. När du är den som tog beslutet, när det var ett ömsesidigt beslut eller när det var ett svek. Men generellt sett kan vi referera till de olika faser som vi alla går igenom, oavsett om det är med en större eller mindre grad av intensitet.

När vi gör ett uppbrott skapar vi först en sköld för att skydda oss mot smärtan, och det finns inget bättre sätt att göra detta än att förneka vad som har hänt. Att inte acceptera att det händer.

När vi börjar bli medvetna om vad som har hänt börjar skölden försvinna och striden inleds. Detta är en personlig och inre strid bestående av ilska och ursinne. Det som inte verkade stämma innan börjar nu verka ännu mer förvirrat. Därför börjar du fråga dig själv vad du gjorde fel, hur detta kunde hända dig, eller om detta val var ett misstag etc.

Vid denna punkt börjar du assimilera dina resonemang och längta efter den där idealiserade varelsen mer än din partner. Den realistiska ledsamheten som kommer med ett uppbrott kommer även att påbörjas. Den inre striden har avslutats eftersom det inte finns någon att kämpa mot. Känslan av den emotionella smärtan kommer att vara starkare här än i någon annan fas, men den kommer att hjälpa dig att ta ett steg mot nästa fas.

Bortom ledsamheten börjar livet att återfå sin normala naturliga mening. Den andre personen existerar och du är medveten om detta, men du lider inte p.g.a. det. Det är en objektiv verklighet som du vet inte kan ändras och som du vet inte är ett problem. Du börjar minnas personerna som älskar dig eftersom de p.g.a. denna situation har låtit dig veta detta. Du känner av detta faktum mer än du någonsin har förväntat dig. Vidare börjar du acceptera att situationen antagligen är bäst såhär, och att du nu är redo för nästa fas.

Det är nu den bästa delen anländer, den mest funktionella delen. Det är när du ser tillbaka och bara hittar lärdomar att dra från situationen. Detta är en ackumulering av situationer som ni har upplevt tillsammans och som har gett dig ett nytt “jag” med nya egenskaper. Du är plötsligt medveten om att det som har hänt inte var destruktivt. Du är nu en visare person, och du önskar den andra personen bara bra saker. För denne är inte fienden, utan snarare en partner genom livets långa resa.

Att lära sig är sorgens slutliga mål

I slutändan finns det inte något annat än en färd som vi borde lära oss och vi bör uppleva allt som livet har att erbjuda. Oavsett hur svårt det kan vara, och på bästa möjliga sätt. Allt har två sidor, och minst en av dem är bra. I detta utdrag ur boken Män utan kvinnor, beskriver Murakami det sista steget av denna typ av sorg.

– Var det svårt för dig?
– Vad?
– Att plötsligt vara ensam när du brukade vara en halva av något helt.
– Ibland, svarade jag, ärligt.
– Men tror du inte att det, när du är ung, till en viss grad är nödvändigt att genomleva svåra och ledsamma stunder som denna? Jag menar, som en del av processen att mogna.
– Tror du det?
– Det är som ett träd: För att kunna växa sig lång och robust så måste man stå emot hårda vintrar. Om vädret alltid var varmt och enkelt så hade jag inte ens haft ringar i min stam.