Spiralen av klagomål

· 21 april, 2016

Hur mycket klagar du under en vanlig dag? Stanna upp ett ögonblick och tänk på saken…

Alla har vanligtvis en samling klagomål som väntar på att få vädras. Vi klagar om jobbet, om vår partner, om den där vännen, om hur vi behandlades igår på restaurangen vi gick till… Listan kan göras lång.

Om din olycklighet har en lösning, varför klagar du då?

Om den inte har en, varför klagar du då?

– Österländskt ordspråk –

Att klaga håller på att bli ett beroende i dagens samhälle. Det är en ond cirkel. Efter att vi fått ur oss allt som inte fick oss att må bra återgår vi till den normala rutinen medan klagomålen sakta men säkert begravs och glöms bort, för att sedan återvända vid nästa ”utlösare”.

Det finns personer som gör klagandet till en livsstil. Det går inte en enda dag utan att det händer något som de klagar på.

Vi kan ibland använda klagande som ett sätt att avlasta eller för att lätta på trycket, men problemen uppstår när vi håller fast vid det och gör det till något oersättligt i våra liv. På så sätt fokuserar vi vår uppmärksamhet på att vara negativa.

Om vi tänker på det tar spiralen av klagomål oss ingenstans; tvärtom paralyserar den oss. Psykologen Joan Garriga bekräftar att ”Klagande sänker vår vitalitet”.

Att klaga förändrar inte situationer och ändrar heller inte personer eller saker; det informerar bara andra att vi inte är nöjda med verkligheten.

Att klaga löser ingenting; det är bara ett sätt att lätta på ångan. Men när klagandet blir repetitivt tillhandahåller det inte ens detta utlopp, utan är snarare värdelöst eftersom det inte tillhandahåller några lösningar.

Tror du att situationerna kommer verka annorlunda bara för att du klagar? Eller att allt kommer lösas som genom ett mirakel?

Ibland indikerar klagande även en brist på ansvar mot personer eller situationer, eller att man njuter av att vara ett offer.

Säkerligen känner du någon som klagar på situationer utan att göra något för att lösa dem. Personen vill bara tala om dem, fokusera på det negativa, utan att leta efter lösningar eller alternativ. Allt är redan fastslaget.

Du måste komma ihåg att när vi klagar så skyller vi vår olycklighet på andra eller omständigheterna medan vi exkluderas från allt ansvar, som om vårt välmående beror på världen utanför. Och vi är offren för vår egen verklighet.

Att klaga ger oss inte styrka. Det är ett sätt att vägra acceptera och ta ansvar, att göra oss handikappade och att blockera framtiden.

När vi klagar förklarar vi att saker inte har gått som vi ville eller att den andra personen inte har agerat som vi ville, vilket är anledningen till att vi ber om en lösning. Men klagomålet kommer inte lösas från utsidan, utan inom oss själva.

Det är inte värt något att klaga om du inte efteråt sätter dig själv i arbete med att finna lösningar eller alternativ. Till och med att ibland stanna upp, observera och förstå vad som händer kan räcka. Det är vårt val att rikta vår energi mot att leva eller att dö lite i taget.

Låt oss uppriktigt fråga oss själva vad klagomål åstadkommer för oss, eller om det låter oss upptäcka vad det är vi behöver.

Idag finns det ett initiativ på internet som föreslår att vi slutar klaga om vardagliga saker. Grundarna bakom denna rörelse, Blancpain och Pelgrims, uttrycker vikten av och fördelarna med att sluta klaga under en månad. Å ena sidan kommer vi uppnå en högre nivå av lycka, och å andra sidan kommer vi få en djupare förståelse för hur vi kommunicerar med de omkring oss.

Och du, skulle du kunna spendera en hel månad utan att yttra klagomål?