Ta inte åt dig äran för andras prestationer

Man stöter ofta på människor som tar åt sig äran för andras prestationer, istället för att göra egna. De hävdar att andras triumfer är deras egna och drar nytta av applåderna de mottar för intet ont anande åskådare. De tror inte att någon kommer få reda på deras hemlighet och solar sig i erkännandet de får.

Men saken är den att oavsett hur mycket de ljuger och bedrar, kommer deras samvete vara steget framför och visa dem sanningen. Det finns många välkända fall, medan andra går helt obemärkta förbi – det är en relativt vanlig företeelse. En av de vanligaste formerna är plagiat, oavsett om det är för en doktorsavhandling, internetinnehåll (bilder, intervjuer, text), låtar eller litterära verk.

Bakom plagiat ligger behovet av erkännande

Det finns även personer som ljuger om sina identiteter för att betona hur viktiga och värdefulla de är. De kommer med konstanta lögner och hittar på ett liv till sig själva som de önskar att de hade, eller så överdriver de sina prestationer för att verka viktigare än de är. För vissa är allt okej i detta spel, vars syfte är att släcka törsten efter erkännande.

Om du ser bortom deras bedrägeri (vilket inkluderar självbedrägeri) kommer du förmodligen hitta ett behov av extern validering av personerna de är. Ett behov av erkännande så intensivt att de måste ljuga för att verkligheten inte känns tillräckligt bra. Ändamålen helgar medlen, och om det innebär att de tar åt sig äran för andras prestationer och får erkännande som tillhör någon annan, gör de det.

Men det betyder att de närs av något oäkta. Deras publik applåderar inte dem eller deras skapelser; de applåderar någon annans skapelse, och det är en smärtsam sanning de måste leva med. En sanning som deras samvete vrålar varje dag när illusionen försvinner och lögnerna inte kan täcka sanningen.

Utför egna prestationer istället för att ta åt dig äran av andras för att komma närmre ditt sanna jag

Så varför inte göra egna prestationer? Varför ta åt sig äran för andras prestationer? Vilken gåva är bättre än att motta uppriktiga och ärliga applåder för något du skapat? Alltid efter att ha applåderat och omfamnat dig själv för den du är och vad du skapat.

Glöm inte att allt originellt också har ett ursprung. Alla skapelser under historiens lopp, all konst, inspireras av något som existerade tidigare, och därför är allt som kommer från en genuint och autentiskt. Självklart influeras och inspireras alla av andra saker, men det finns en skillnad mellan att inspireras av andras arbete och att skamlöst kopiera det.

Att lura sig själv (och andra som en konsekvens) är att röra sig bort från sin essens. Det är att vilja vara någon du inte är. Det är att vägra att skapa något originellt. Det är att nöja sig med något enkelt, men ger samtidigt ditt samvete en anledning att bestraffa dig.

Att ljuga är motsatsen till att vara autentisk

Denna falska, oäkta lycka varar inte särskilt länge. Dess dagar är räknade. I slutänden är varje lögn vårdslös. De täcker väldigt lite och slutar oftast i misslyckande, där bedragaren avslöjas och ofta ljuger igen för att täcka det faktum att han avslöjats.

Om du lyckas med dina egna prestationer kommer du vara mer äkta. Du kommer stå närmre ditt sanna jag, med allt ditt ljus och allt ditt mörker. Produkten du skapar kommer vara din, och den kommer komma från den mest genuina delen av dig. Du kommer skapa sanningen, och det kommer göra dig fri. Fri från att behöva lura och gömma, fri från vikten av att upprätthålla något som inte är ditt. Det kommer dessutom ge dig en stor anledning att vara stolt över dig själv.

Med de enkla orden från den store Freddie Mercury:

Men att vara genuin är framförallt att triumfera över sig själv. Det finns ingen större triumf än att jaga sin egen sanna essens! Så undvik att ta äran för andras prestationer, och gör något själv som är äran värd.