Tonåringar och riskfyllt beteende: varför de gör det

Den franske antropologen David Le Breton säger att runt 15% av alla tonåringar uppvisar riskfyllt beteende. En intressant aspekt med detta är att siffran är likadan världen över.
Tonåringar och riskfyllt beteende: varför de gör det

Senaste uppdateringen: 08 december, 2019

Den franske antropologen David Le Breton har under lång tid studerat relationen mellan tonåringar och riskfyllt beteende.

Han har gjort detta genom en humanistisk lins och tagit i beaktande faktorer som tomhet och social press i den moderna världen.

Ett riskfyllt beteende är då en person frivilligt och vid upprepade gånger sätter sig i en farlig situation. Då vi säger farlig så menar vi att det kan riskera personens fysiska eller mentala hälsa, eller till och med dennes liv.

Tonåren verkar vare en speciellt vanlig tid för detta. Tonåringar sysslar med många former av riskfyllda beteenden.

De har exempelvis oskyddat sex, utövar extremsporter och har många former av livsfarliga beteenden, som att köra i höga hastigheter, besöka farliga platser eller vistas med farliga personer.

“De unga har alltid haft samma problem – hur man gör uppror och fogar sig på samma gång. De har nu löst detta genom att göra uppror mot sina föräldrar och genom att imitera varandra.”
-Quentin Crisp-

Flicka som gråter.

Tonåringar och riskfyllt beteende

Adrenalinfaktorn hos

Många tonåringar som sysslar med riskfyllda beteenden säger att de söker upplever som ger dem adrenalin och som låter dem uppleva intensiva känslor.

Tanken är att de ska känna sig mer levande. För dem är detta ett sätt att “leva livet intensivt”.

Det är vanligt att man utforskar under tonåren men det är inte alla tonåringar som känner samma behov av att tänja gränser.

Det stämmer också att det inte är alla tonåringar som känner att de “missar något” om de inte gör dessa saker.

Det finns många historier om tonringar som har dött p.g.a. riskfyllda beteenden. Vi pratar om saker som att dricka en flaska tequila för snabbt eller att hoppa ned i en pool från ett tak.

Vissa tonåringar kan även gå med i gäng eller vistas med personer som gör illegala saker “för upplevelsens skull”.

Utvecklingen av riskfyllt beteende

För bara några årtionden så tenderade unga att kanalisera sina önskningar på andra sätt. Som de flesta saker så följer det riskfyllda beteendet olika trender.

Enligt antropologen David Le Breton började detta beteende faktiskt att bli mer populärt på 70-talet.

Han anser att drogberoendet är den första manifesteringen av riskfyllt beteende under denna period. Tonåringar började använda droger redan på 60-talet. Vid 70-talet så hade detta blivit vanligt.

Han anser att denna “epidemi” började mot slutet av 1900-talet.

På 90-talet började vi se de första masskjutningar som utfördes av tonåringar. Gängmentaliteten började också bli allt mer förekommande. Under 90-talet började det vidare bli vanligt med kroppsmodifikationer.

Tatueringar och piercings var en smärtsam men tolererade modetrend.

Det har förekommit andra riskfyllda beteendetrender på senare år, som exempel utmaningar på sociala medier eller personer som kontaktar och går med i radikala grupper.

Kille som tittar ner.

Vad är det som pågår med tonåringar nuförtiden?

Le Breton sade att vi håller på att se alltmer riskfyllda beteenden p.g.a. en fundamental anledning: alla kämpar för sig själva.

De gamla institutionerna i vårt samhälle håller på att brytas ner. Ett av de främsta är familjen.

Liknande saker händer med större sociala institutioner som kyrkor, skolor och politisk makt. Dessa sociala krafter är inte längre en referenspunkt för yngre generationer.

Tonåringar har riskfyllda beteenden för att upptäcka sina gränser och gränsen mellan vad de klarar av och inte klarar av. Problemet är att de inte alltid hittar den gränsen.

Då en ung person inte har några bra förebilder så kommer dennes relation med världen stå på en väldigt instabil grund. Personen börjar leta efter mening, vilket ofta leder till farliga upptåg.

Många personer växer upp i samma hem som sina föräldrar men de skiljer sig mycket från dem. Föräldrarna behöver inte vara vid barnens sida hela tiden, men de behöver befinna sig i deras liv.

Detta är dock tyvärr inte alltid fallet.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Santander, S., Zubarew, T., Santelices, L., Argollo, P., Cerda, J., & Bórquez, M. (2008). Influencia de la familia como factor protector de conductas de riesgo en escolares chilenos. Revista médica de Chile, 136(3), 317-324.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.