Traumarelaterad dissociation och dess behandling
Traumarelaterad dissociation är ett begrepp som väcker många frågor och vissa missuppfattningar. För det första måste vi förstå att det inte innebär svaghet och inte heller är en patologisk mekanism. Det är en adaptiv psykologisk reaktion som hjälper individer att hantera en smärtsam händelse.
Det mänskliga sinnet använder dissociation för att skilja individen från den negativa upplevelsen och på så sätt stilla dennes känslomässiga smärta. Men denna sofistikerade överlevnadsresurs har ett psykologiskt pris. Faktum är att det kan splittra individens minne och identitet. Det är en komplex mental realitet som vi ska utforska i den här artikeln.
Tidig upptäckt av förekomsten av en dissociativ störning förhindrar att individen utvecklar allvarliga beteenden som självskada eller självmordsförsök.
Traumarelaterad dissociation
Traumarelaterad dissociation är en neuropsykologisk försvarsmekanism som syftar till att skilja individer från yttre och inre upplevelser för att minska smärta. Det suddar därmed ut deras minne och distanserar dem från vissa tankar och känslor. När allt kommer omkring skulle de känna sig helt överväldigade om minnet av en dramatisk händelse var permanent i framkant av deras sinnen.
En studie utförd av University of Maryland i USA visar att effekten av denna dimension har försummats. Forskarna menar att större medvetenhet om dissociativa processer behövs eftersom de signifikant korrelerar med självdestruktiva beteenden och självmordsbeteenden.
Även om det är sant att detta svar syftar till att skydda individen från lidande, orsakar ett splittrat sinne enorma konsekvenser på alla nivåer i långa loppet.
Du kanske också vill lära dig Groundingtekniker för att hantera trauma
Symtom kopplade till dissociation
Traumarelaterad dissociation verkar genom att mobilisera olika neurologiska områden, för att reglera avtrycket av det smärtsamma minnet och det därav följande lidandet. Det cerebrala amygdala aktiverar produktionen av kortisol och centra som prefrontala cortex slutar fungera normalt. Hippocampus, centrum för det känslomässiga minnet, blir också oreglerat.
Detta leder till en känslomässig domning, minnesfel och en minskad förmåga till reflektion och resonemang.
En artikel skriven av University of Leiden i Nederländerna betonar att denna mekanism är en extremt komplex process som förekommer vid tillstånd som posttraumatiskt stressyndrom, dissociativ identitetsstörning och borderline personlighetssyndrom (BPD). Det är därför bra att veta hur symtomen utvecklas:
- Ångest.
- Självmordstankar.
- Isolering av känslor.
- Tvivel rörande sin identitet.
- Ihållande känslor av ångest.
- Sömnstörningar, som mardrömmar.
- Anhedoni eller oförmågan att känna njutning.
- Självdestruktiva beteenden som självskada.
- Att inte kunna minnas vissa perioder.
- Att koppla bort sig från sig själv och världen omkring sig.
- Att gå någonstans och inte veta hur man kom dit.
- Att ha tillbakablickar (korta minnen av traumatiska händelser).
- Att uppleva känslan av att många stimuli och upplevelser i ens omgivning inte är verkliga.
Denna typ av dissociation faller inom ett spektrum. Följaktligen upplever vissa människor bara lindriga störningar, medan andra drabbas av en riktigt dysfunktionell och smärtsam livskvalitet.
Typer av traumarelaterad dissociation
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V) kan traumarelaterad dissociation yttra sig på följande tre sätt:
- Dissociativ amnesi. Efter en eller flera traumatiska upplevelser utvecklar individen luckor i sitt minne och glömmer vissa fragment före eller efter den negativa upplevelsen.
- Depersonalisering/derealisationsstörning. Detta får individen att känna att denne är utanför sin egen kropp. Personen tror också att det som händer eller omger honom eller henne inte är verkligt.
- Dissociativ identitetsstörning. Detta tillstånd kallades tidigare multipel personlighetsstörning. Patienter som lider av det antar olika identiteter som svar på trauma. En artikel publicerad i The Journal of Mental Science menar att detta tillstånd är en allvarlig form av posttraumatisk stress. Dessutom är det ett komplext tillstånd att diagnostisera och behandla.
Ursprunget till traumarelaterad dissociation
Traumarelaterad dissociation uppträder vanligtvis efter överlagring av flera traumatiska händelser. Det uppstår inte alltid efter en specifik händelse, som att lida av förlusten av en älskad. Men människor som har blivit misshandlade sedan barndomen löper större risk att utveckla denna psykologiska försvarsmekanism.
Universitetet i Turin i Italien genomförde en studie som visar att flera traumatiska upplevelser sätter den mentala funktionen i fara och dissociation uppstår. De typer av händelser som kan utlösa dessa svåra tillstånd är följande:
- Att leva i en krigszon.
- Att växa upp i en dysfunktionell familj.
- Bli utsatt för misshandel eller övergrepp under flera år.
- Att leva i en missgynnad eller negativ social miljö.
- Att bevittna våldsamma händelser som pågått lång tid.
- Arbeta i flera år i en hotfull och mycket stressig miljö.
Dissociation kan ge individer känslan av att de håller på att bli galna och att allt är utom deras kontroll. Det första steget för dem är därför att förstå att denna reaktion är en normal mekanism för deras hjärna inför lidande och att den kan behandlas.
Du kanske också vill lära dig om Länken mellan anknytningstrauma och självkritik
Behandling av traumarelaterad dissociation
När terapeuten hanterar traumarelaterad dissociation utgår denne alltid från varje patients behov och särskilda verklighet. Som visats i en artikel publicerad i Indian Journal of Psychiatry måste en adekvat diagnos ställas som utesluter alla andra orsaker, möjliga komorbiditeter och predisponerande traumatiska faktorer och personlighetsfaktorer.
Låt oss ta en titt på de strategier som används för att hantera detta tillstånd och de användbara terapeutiska modellerna.
Strategier och behandlingar
- Främja en sund självuppfattning.
- Ändra skadliga tankemönster.
- Utveckla sunda hanteringsfärdigheter.
- Främja förmågan till fysisk och emotionell självreglering.
- Minska den ständiga överaktiveringen av det centrala nervsystemet.
- Uppmuntra individen att sätta upp nya mål och syften.
- Underlätta en koppling till kroppens fysiska förnimmelser som ett sätt att hantera känslomässig smärta.
- Vägleda individen att acceptera den känslomässiga smärtan som är förknippad med dissociation och att gradvis integrera sin egen identitet.
- Göra det lättare för individen att gradvis bearbeta den traumatiska upplevelsen.
- Det finns inget behov för individen att återvända till sina traumatiska minnen. Det är mer lämpligt att behandla personens känslor och dysfunktionella tankar och generera hälsosammare beteenden.
Lämpliga terapier för dissociation
En av de mest använda terapeutiska metoderna vid dissociation är EMDR-terapi (Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy). En forskningsstudie publicerad i The Permanente Journal visar att EMDR är en av de mest effektiva behandlingarna för alla traumatiska processer. Andra terapeutiska tekniker som är användbara är följande:
- Kognitiv bearbetningsterapi (CPT). Detta är en bekväm modell för att hantera fall av sexuella övergrepp och misshandel.
- Psykoaktiva droger. Dessa är ett alternativ som värderas av läkare och psykiatriker i fortsatt behandling för känslomässig dissociation.
- Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Tack vare tekniker som kognitiv omstrukturering, emotionell reglering och exponering för aversiva stimuli, integrerar patienten sina smärtsamma upplevelser.
- Somatiska terapier. Dessa arbetar med tanken att dissociation lämnar ett djupt avtryck av lidande i den fysiska sfären. Att adressera förnimmelser och somatiskt obehag minskar därmed gradvis patientens känslomässiga smärta.
Slutliga rekommendationer
Även om dissociation är en användbar mekanism för sinnet, hindrar det i det långa loppet vår livskvalitet. Det är faktiskt sant att det finns vissa minnen, upplevelser och bilder som aldrig borde återvända till vårt medvetande. Men traumatiska upplevelser måste alltid bearbetas och integreras i traumaoffrets identitet för att på så sätt sänka personens lidandebörda.
Detta är syftet med psykologisk terapi. Så tveka därför inte att be om specialiserad hjälp om du behöver det.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Boyer, S. M., Caplan, J. E., & Edwards, L. K. (2022). Trauma-related dissociation and the dissociative disorders:: Neglected symptoms with severe public health consequences. Delaware Journal of Public Health, 8(2), 78–84. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9162402/
- Granieri, A., Guglielmucci, F., Costanzo, A., Caretti, V., & Schimmenti, A. (2018). Trauma-related dissociation is linked with maladaptive personality functioning. Frontiers in Psychiatry, 9. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyt.2018.00206/full
- Krause-Utz, A. (2022). Dissociation, trauma, and borderline personality disorder. Borderline Personality Disorder and Emotion Dysregulation, 9(1), 14. https://bpded.biomedcentral.com/articles/10.1186/s40479-022-00184-y
- Loewenstein, R. J. (2018). Dissociation debates: everything you know is wrong. Dialogues in Clinical Neuroscience, 20(3), 229–242. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6296396/
- Lyssenko, L., Schmahl, C., Bockhacker, L., Vonderlin, R., Bohus, M., & Kleindienst, N. (2018). Dissociation in psychiatric disorders: A meta-analysis of studies using the Dissociative Experiences Scale. The American Journal of Psychiatry, 175(1), 37–46. https://ajp.psychiatryonline.org/doi/10.1176/appi.ajp.2017.17010025
- Reinders, A. A. T. S., & Veltman, D. J. (2021). Dissociative identity disorder: out of the shadows at last? The British Journal of Psychiatry: The Journal of Mental Science, 219(2), 413–414. https://www.cambridge.org/core/journals/the-british-journal-of-psychiatry/article/dissociative-identity-disorder-out-of-the-shadows-at-last/8E2884FA8669A9A64790E5C47AD72DC7
- Shapiro, F. (2014). The role of eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) therapy in medicine: addressing the psychological and physical symptoms stemming from adverse life experiences. The Permanente Journal, 18(1), 71–77. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3951033/
- Subramanyam, A. A., Somaiya, M., Shankar, S., Nasirabadi, M., Shah, H. R., Paul, I., & Ghildiyal, R. (2020). Psychological interventions for dissociative disorders. Indian Journal of Psychiatry, 62(Suppl 2), S280–S289. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7001344/