Upptäcktsresanden Ferdinand Magellan: händelserikt liv
Det var upptäcktsresanden Ferdinand Magellan som fick idén till och ledde den första världsomseglingen.
Det krävdes ett oerhört mod för att företa en sådan resa, eftersom han aldrig hade kunnat ana vad som väntade honom. Hans expedition var sannerligen en remarkabel bedrift.
2019 markerar 500 år sedan Ferdinand Magellan ledde denna första seglats runt jorden. Magellan lät sig styras av sin intuition.
På hans tid var det ingen som säkert visste om det fanns en passage mellan Atlanten och Stilla havet i Sydamerika, men Magellan menade att det måste finnas en sådan.
“Kyrkan hävdar att jorden är platt, men jag vet att den är rund. För jag har sett Jordens skugga på månen och jag tror mer på skuggan än på kyrkan.”
-Ferdinand Magellan-
Trots att Magellan inte lyckades fullfölja sitt försök att segla runt jorden så kom han mycket nära. I slutändan var det inte havet som stoppade honom. Det var hans förtida bortgång efter ett liv fyllt med djärva äventyr.
Upptäcktsresanden Ferdinand Magellan: hans tidiga liv
Magellan föddes 1480 i staden Porto i Portugal. Hans familj tillhörde adelsklassen, vilket innebar att han fick en god utbildning, som var fokuserad på kartografi och navigering.
Under studietiden levde han i Lissabon. Han började också att resa i unga år. Vid 25 års ålder reste han till Indien. Senare gjorde han många fler resor. Under en av dessa köpte han en slav, Enrique de Malaca.
Många människor menar att Enrique egentligen var den som först seglade världen runt, för till skillnad till Magellan slutförde han resan tillbaka till Europa.
Vid ett tillfälle reste Magellan till Marocko, där hans blev sårad i foten i en strid. Efter återkomsten till Portugal råkade han i onåd hos kung Manuel I.
Denna spänning fick honom att söka lyckan i Spanien. Väl där fick han tillstånd av Carlos I att företa en resa till Indien.
En legendarisk resa
Den 10 augusti 1519 satte Ferdinand Magellan segel. Han hade fem skepp under sitt befäl: Trinidad, San Antonio, Concepción, Victoria och Santiago. Hans besättning uppgick till 270 man.
Magellans expedition förde honom längs Afrikas norra kust ned till Sierra Leone. Sedan styrde han västerut och hamnade vid kusten av vad som numera är Rio de Janeiro.
Senare råkade han på Río de la Plata, som han felaktigt trodde var den passage han anade måste existera. Han blev ytterst besviken då han upptäckte att så inte var fallet.
Mitt i vintern nådde han slutligen fram till Bahía San Julián. Här beslöt han att de skulle uppehålla sig ett tag tills vädret blev bättre, för manskapets moral var låg.
Kaptenerna på de olika skeppen planerade ett myteri mot honom. Men han upptäckte detta i tid och bestämde sig för att avskeda en del och lämna en del andra åt sitt öde.
En dröm går i uppfyllelse
Våren 1520 var de åter redo att hissa segel och till slut fann de den passage Magellan så länge hade drömt om. Här fanns den: den snabbaste vägen att ta sig till “Söderhavet”, som är vad folk på den tiden kallade Stilla havet.
Att korsa denna ofantliga ocean hade varit en gastkramande upplevelse, men på andra sidan var havet lugnt. Därifrån uppkom namnet, “Pacifiken” – Stilla havet.
Ironin med detta är att det faktiskt är världens mest våldsamma hav. Men enligt historikerna brast Magellan ut i glädjetårar när han såg hur stilla havet låg.
Sundet blev uppkallat efter Magellan. Härifrån seglade han norrut längs den chilenska kusten. Därpå styrde skeppen åter ut mot öppna havet och seglade vidare västerut.
Magellans sista bragd
Tyvärr tillstötte en del komplikationer. Besättningen led brist på både mat och vatten. Antonio Pigafetta, en historiker som deltog i expeditionen, beskrev det på följande sätt:
Brödet vi åt hade förvandlats till ett dammoln fyllt med maskar som hade gjort slut på all näring det innehöll. Dessutom hade det en outhärdlig stank eftersom det var dränkt i råttkiss.
Vattnet vi drack var skämt och illaluktande. Enda sättet för oss att inte dö av hunger var att äta läderstyckena på masten”.
Trots allt lyckades de ta sig till “Tjuvarnas ö”, vilket troligen är det vi idag kallar Guam. Där kunde de fylla på sina förråd av mat och vatten.
Därefter gav de sig iväg igen och upptäckte en annan ögrupp, som de kallade “Filippinerna” för att hedra kung Filip II av Spanien.
Öns urbefolkning motsatte sig sjöfararnas närvaro på ön och inledde blodiga strider med dem. Det var under en av dessa strider som upptäcktsresanden Ferdinand Magellan föll år 1521.
Bedriften att segla runt hela världen fick slutföras av de överlevande besättningsmännen. Döden hindrade Magellan att uppnå sitt livsmål.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Toribio-Medina, J. (1913). El Descubrimiento del Océano Pacífico: Vasco Núñez de Balboa, Fernando de Magallanes y sus Compañeros. Tomo II: Documentos Relativos a Núñez de Balboa. Santiago de Chile: Imprenta Universitaria.