Utvecklingen vad gäller episodiskt framtidstänkande

Känner du till de processer som är involverade vid utvecklingen av planer och beslutsfattande? Dagens artikel diskuterar en av dem: episodiskt framtidstänkande.

Visst har du någon gång fått rådet att hålla dig i verkligheten och fokusera på ditt här och nu. Du kanske till och med har gett sådana råd till någon annan. Men det är helt normalt att människor längtar efter den gamla goda tiden samt föreställer sig hur framtiden kommer att bli. Det senare kan kallas ett episodiskt framtidstänkande.

Men vad innebär egentligen ett episodiskt framtidstänkande? Gör det någon nytta? Hur utvecklas det? Är det på något sätt relaterat till någon psykopatologi? Fortsätt läsa för att hitta svaren på dessa frågor och mer!

Vad innebär episodiskt framtidstänkande?

Forskarna Cristina M. Atance och Daniela K. O’Neill myntade den engelska termen episodic future thinking, här översatt som episodiskt framtidstänkande. Den tar efter E. Tulvings koncept om episodic memory, på svenska episodminne (ofta översatt som episodiskt minne). Denna typ av minne är relaterad till förmågan att komma ihåg och uppleva tidigare händelser med självbiografiska referenser.

Människor har förmågan att mentalt resa i tiden. Det beror på att det är viktigt för planering, beslutsfattande, bildande av åsikter och för att uppnå mål. Detta tänkande om episodiskt framtidstänkande gör att vi kan förutsäga en framtida händelse eller situation.

Detta återskapande av mentala bilder äger rum under planeringsfasen av avsikter och är en väsentlig del av sådan planering. Människor med avsikt planerar mer seriöst och mer detaljerat. De litar också mer på sitt tänkande om en framtida episod.

Relaterade begrepp

Framtidsminne är nära relaterat till episodiskt framtidstänkande. Detta minne gör att människor kan komma ihåg framtida planer. Till exempel vad gäller ett framtida läkarbesök.

Tre processer är involverade i framtidsminnen:

• utarbetandet av en plan
• hågkomst av planen
• genomförandet av planen.

Som du kan se använder människor sitt episodiska framtidstänkande för att skapa en handlingsplan.

Vidare förklarar Atance och O’Neill att det finns ett viktigt samband mellan förmågan att mentalt upprepa tidigare erfarenheter (episodminne) och förmågan att föreställa sig episoder man kan uppleva i framtiden (episodiskt framtidstänkande).

Dessutom är episodiskt framtidstänkande också nära relaterat till Tulvings självmedvetenhetskoncept. Det hänvisar till den mänskliga förmågan att sätta etikett på vår egen existens genom subjektiv tid och att representera oss själva.

Självmedvetande, förmågan att vara medveten om sig själv och komma ihåg tidigare självbiografiska händelser, är det som gör att människor kan använda tidigare representationer samt projicera dem in i framtiden. Med andra ord är båda förmågorna nödvändiga för att sätta igång ett episodiskt framtidstänkande samt utveckla handlingsplaner.

Dessa förmågor uppstår samtidigt och är förenade med en gemensam anatomiskt-funktionell grund. Frontalloben och den mediala temporala loben är båda relaterade till episodminne och planering.

Hur utvecklas episodiskt framtidstänkande?

De färdigheter som utvecklats från inlevelseförmågan är väsentliga för att bedöma sitt mentala tillstånd och andras. I sin tur tillåter det människor att mentalt projicera sig in i framtiden.

Normalt utvecklade barn börjar börjar förvärva en förståelse för sitt och andras sinnestillstånd (inlevelseförmåga) runt två års ålder. Det fortsätter att utvecklas under förskoleåren. Därefter dyker färdigheter kring episodminne samt episodiskt framtidstänkande upp vid omkring fyra års ålder.

Det verkar som att barn börjar greppa en uppfattning om framtiden runt tre års ålder. Det är dock inte förrän vid 12 års ålder som de verkligen förstår konceptet. Barn börjar använda ord relaterade till framtida händelser vid en ålder av mellan två och tre år.

Förmågan att planera för framtiden blir utvecklad mellan tre och fem års ålder, om än bara i termer av språk och med hänvisning till önskningar snarare än realistiska mål. Barn börjar kunna planera och besluta för att uppnå specifika mål vid fem års ålder.

Förhållande till psykopatologi

Som vi nämnde ovan verkar färdigheterna relaterade till inlevelseförmågan oumbärliga för episodiskt framtidstänkande. Detta är en förmåga som barn med autismspektrumstörning saknar. Av denna anledning har de svårt att planera och tänka framåt.

Detta kan relateras till det stereotypa upprepade beteendet som dessa barn presenterar och även till bristen på flexibilitet. Suddendorf & Corballis menar att dessa styva och stereotypa beteenden kan återspegla autistiska barns oförmåga att placera sig själva i framtiden.

Studier där man bad autistiska barn att beskriva händelser (förflutna eller framtida) visade att autistiska barn hade sämre minne samt sämre förmåga till episodförutsägelser jämfört med normalt utvecklade barn.

Man har också kopplat episodiskt framtidstänkande till andra störningar som bland annat ångest och depression, där det kan vara starkt relaterat till återkommande och förväntad ångest.

Slutligen är särskilt patienter med ett generaliserat ångestsyndrom kännetecknade av ospecifikt och negativt framtida tänkande. Detta gör att varje visualisering av ett framtida scenario ses som orealistiskt, abstrakt och negativt. Således skapar det stor oro inför alla negativa händelser de förväntar sig.