Vad är emotionellt ätande?
Att äta tårta efter ett uppbrott, frossa i mat under tider av stress, äta mer än kroppen behöver etc. Namnet för detta fenomen är emotionellt ätande – en vana som det inte finns någon bättre förklaring för än exemplen vi ger nedan.
Vi tror att en “normal människa” är någon som är konstant medveten om mat och är livrädd för choklad och grädde, övertygad om att han genom att kontrollera den “vildsinta inre hungern” kommer finna inre frid. Vi märker att ätande ibland blir en metafor för sättet vi lever och sättet vi hanterar våra känslor.
Men i många fall av tvångsätande fungerar maten som en rökridå som inte låter oss se det verkliga problemet; förlusten av emotionell kontroll på grund av tvånget att fylla den relativa tomheten i andra områden av livet.
Kopplingen mellan emotionella brister och mat
Mat kan vara ett substitut för emotionell balans. Hur ofta har vi vädrat våra frustrationer genom att trycka i oss skräpmat eller chokladglass? Tvånget som driver oss när det kommer till emotionellt ätande är ofta faktiskt emotionell förtvivlan. Dieter funkar inte eftersom mat och vikt är symptomen, inte problemet. Om vi ska vara ärliga kan vi se att koncentration på vikt är ett sätt att inte uppmärksamma anledningarna varför många personer vänder sig till mat när de tror att de är hungriga. Detta förstärks givetvis av samhället vi lever i, som fokuserar uppmärksamheten på extrakilona och kalorierna som konsumeras.
Vi tror även att viktnedgång och att uppnå en vacker figur kommer ge oss emotionell frisläppning från de smärtsamma händelser som plågar oss. Geneen Roth, expert i ämnet, betonar att övervikt är ett symptom och att även om vi blir av med vikten kommer vi fortsätta att vara olyckliga om vi inte tar tag i de underliggande anledningarna (vilket skapar toppar och dalar i våra liv). Här kommer ett utdrag ur en av hennes böcker som illustrerar denna fråga väldigt bra:
En person kom en gång till ett av mina seminarier efter att ha tappat 34 kilo med en diet. Han stod framför 150 personer och sade med darrande röst, “Det känns som att jag blivit lurad. De har tagit alla mina drömmar ifrån mig. Jag trodde verkligen att mitt liv skulle förändras genom att gå ned i vikt. Men vad som har förändrats hos mig är bara externt. Det inre förblir detsamma. Min mamma är fortfarande död och det är fortfarande sant att min pappa slog mig när jag var liten. Jag är fortfarande arg och jag känner mig ensam, och nu har jag inte entusiasmen att tappa vikt.”
Den onda cirkeln av emotionellt ätande
På något sätt maskerar oron för vår egen kropp ännu djupare orosmoln, och detta ger bränsle till en ond cirkel av olösta problem som långsamt saktar ned vår förmåga att växa och utvecklas.
För vissa författare är det verkliga problemet med övervikt och emotionellt ätande att mat blir ett substitut för kärlek. Geneen Roth säger: “Om vi slutar nära det misshandlade barnet som lever inuti den ensamma vuxna, kommer vi kunna vårda kärlek och ge intimitet en plats.
På så sätt kommer vi släppa smärtan från vårt tidigare liv och en gång för alla göra oss hemma i nuet. Endast om vi ger oss själva utrymme för intimitet och kärlek kommer vi lära oss att njuta av mat och sluta använda det som ett substitut.”
Det finns tider när vi tror att ätandet kan rädda oss från oss själva, från hatet vi känner, från våndan över vilka vi är och från det faktum att allt är som det är, trots att vi inte vill att det ska vara så. Allt detta är en typ av trollformel som förstärker den onda cirkel som plågar oss.
När vi äter på ett obalanserat sätt tar vi hand om oss själva dåligt. Men som vi sade är lättande på trycket genom att äta bara ett symptom som återskapar sig självt i en ond cirkel. Så ur denna synvinkel förstärker vi bara övertygelsen att det enda sättet att få vad vi vill ha är genom mat.
Hopplösheten växer
Det är därför vi förstärker hopplösheten som är kopplad till våra problem varje gång vi hetsäter som ett resultat av emotionell obalans, vilket orsakar en ännu större brist på kontroll. En sann ond cirkel som går fram och tillbaka eftersom behovet att äta ropar på oss mer och mer samtidigt som det täcker det ursprungliga problemet.
Emotionellt ätande, överätande eller näringsmässig obalans tjänar ofta som ett påhittat stöd; uppfattningen att vi kan använda mat för att hålla de fyra väggarna hos vårt hus stående.
Att gå upp och ned i vikt eller följa en diet är som att vara på en emotionell berg-och-dalbana. En person som använder mat som tillflyktsort blir kontinuerligt berusad under kaoset, den emotionella intensiteten och dramat. För det är som vi tidigare sagt, att äta tvångsmässigt reflekterar lidandet som sker i våra liv.