Våra sinnen är våra bästa allierade i svåra situationer
Det är den viktigaste tillgången som vi har, och den sitter på våra axlar. Här pratar vi såklart om våra sinnen, som är både kraftfulla och säregna. Dess funktion är så kraftfull och även så speciell att det är huvudpennan som vi använder för att skriva vårt öde.
För några år sedan var idén att vi bara använder 10% av dess potential och denna uppfattning spreds sedan. Senare såg vi att saker och ting var lite mer komplicerade. Vi är begränsade på vissa sätt, som när det gäller förmågan att fokusera oss på något eller korttidsminnet. Men vi har ändå tillgång till andra processer som är obegränsade, som vår förmåga att föreställa oss och lära oss.
Våra sinnen försöker att spara resurser
Vi är därför på det klara med att det vi kan göra med våra sinnen inte har några gränser. Men om vi observerar majoriteten av våra beteenden kommer vi att inse att det som mest påverkar oss är mental programmering och rutin. I vissa rutiner skapas en bortkoppling mellan handlingen och den medvetna delen. Vi pratar om att tvätta, laga mat och köra bil. Dessa handlingar är så bekanta att vi frigör våra sinnen för att arbeta med idéer som är bortkopplade från nuet.
Det händer även en annan sak. Våra sinnen tenderar att vara smarta när det gäller att autoreglera och de försöker alltid arbeta med att minska konsumtionen av energi.
Låt oss tänka på våra förfäder och hur viktigt det var att nå vissa typer av viktiga näringsämnen. Du kanske undrar varför de behövde effektiva hjärnor om de spenderade hela dagen med att jaga och springa efter byten? Det har visat sig att de bästa atleterna har en gemensam faktor: deras cerebrala syresättning under långa perioder av ansträngning är större.
Vi måste vara på det klara med att våra sinnen inte tycker om att slösa bort energi. De fruktar att de inte kommer att ha något kvar och många av de aktiviteter vi utför görs på “autopilot”. Då förstår vi att vi kanske inte använder bara 10% av vår kapacitet. Men det stämmer att det finns en stor del som vi inte använder. Att hitta en exakt procent är inte viktigt. Vad som verkligen är viktigt är att känna till vad detta medför.
Den del av vårt sinne som vi inte använder – teoretiskt, men det finns alltid undantag – har att göra med kreativitet och sökandet efter nya lösningar. Vår resistens mot förändring kan förklaras av faktumet att detta går emot hjärnans tendens att fungera ekonomiskt. Kanske vårt sätt att göra saker inte är det bästa, men att ändra till ett nytt sätt innebär att den måste göra av med mer energi.
Varför är det viktigt att vara påhittig?
Låt oss färdas till medeltiden och medverka vid en rättegång. I denna rättegång kommer domaren att vilja döma den anklagade till varje pris. Men han vill inte att hans attityd ska märkas. Så han föreslår att den anklagade låter slumpen avgöra. Han kommer att lägga två identiska kuvert i en låda. Ett kommer att innehålla ordet oskyldig och det andra kommer att innehålla ordet skyldig.
Domaren skrev förstås skyldig på båda. Den anklagade antog detta eftersom han hade bråkat med denna domare under många år. Vad tror du att den anklagade gjorde? Han kunde ha skvallrat på honom, men om hans hypotes visade sig vara osann skulle han bli dömd. Men om den vore sann så skulle de antagligen sparka domaren. Men inget kunde försäkra honom om att nästa domare skulle vara bättre.
Vad han gjorde var att äta upp ett av breven. Han sade sedan att de kunde veta vilket han hade valt genom att läsa det brev som fanns kvar i lådan, för det skulle säga det motsatta. På det som var i lådan stod det förstås skyldig. Han gick därför fri, vilket domaren avskydde.
Tillbaka till nuet. Vi kan inte glömma att vi alla har ett liknande verktyg som det som den anklagade använde sig av. Vi kan även använda det för att rädda eller förbättra våra liv. Vi pratar om våra sinnen. Det stämmer att vi inte kan kontrollera allt. Men det stämmer också att vår kontroll ofta går utöver de gränser som vi antar att det har. Det är därför i denna skillnad mellan gissning och verklighet, mellan påhittighet och repetition, som vår riktiga potential finns.
