Varför ägnar sig vissa åt självskadebeteende?
Varför skadar vissa människor sig själva? Enligt vissa uppskattningar ägnar sig fyra procent av alla vuxna åt självskadebeteende, detta utan någon signifikant skillnad mellan män och kvinnor. Antalet är större bland ungdomar (12-18 år), till den grad att det har blivit ett stort bekymmer för vårdinstanser. Att skära sig, riva sig, bränna sig eller dra av sitt hår är några exempel på självskadebeteenden. Anledningen till varför vissa människor gör det är för en känslomässig frigöring. Paradoxalt nog får det dem att må bättre.
Det är viktigt att notera att inte alla som till exempel skär sig själva vet varför de gör det. Vissa hävdar att tonåringar gör det för att ”vara coola”, men denna attityd undergräver allvaret i problemet – ett problem som dessutom verkar öka. Ett horisontellt ärr på en tonårshandled betyder inte alltid att de har försökt begå självmord. Det kan peka på ett försök att ”känna sig levande” genom smärta.
Fenomenet med självskadebeteende är mer komplicerat än det kan verka. I den här artikeln dyker vi ner i frågan för att titta på orsakerna, hur det påverkar dem som håller på med detta beteende samt behandlings- och ingripande alternativ.
Anledningar till varför vissa människor ägnar sig åt självskadebeteende
Vissa människor kan skämmas över att de bär på några extra kilon eller har en krokig näsa. Andra skäms för de ärrbildningar de har på kroppen från då de har skadat sig själva. De gömmer sina ärr under armband eller tatueringar eller skadar bara delar av kroppen som andra sällan ser.
I en studie utförd av psykologiska avdelningen vid University of Wisconsin-Madison 2005-2011, ägnar sig en av fem ungdomar åt självskadebeteende. Tyvärr har dessa siffror bara fortsatt att öka de senaste åren.
Psykopatologin för detta beteende har väckt forskarnas intresse, särskilt med den effekt som sociala medier har haft på frågan. Tillkomsten av sociala nätverk har gjort självskärning mycket mer populär bland tonåringar. Medan vuxna som skär sig själva tenderar att noggrant dölja sitt beteende, går vissa tonåringar så långt att de publicerar foton av sina självförvållade skador.
Detta är ett alarmerande beteende. Men frågan kvarstår: varför ägnar sig vissa människor åt självskadebeteende? Varför ger det att orsaka smärta på sig själv en upplevelse av katarsis?
Orsakerna till självskadebeteende
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) definierar detta beteende som en ”störning”. Med andra ord är det ett psykiskt hälsoproblem, även om de flesta experter är överens om att det ofta är ett symptom på något djupare. Gonzalez, R.B. och Alvarez, B.G. (2012) hävdar att människor som skadar sig själva vanligtvis bär på ett ångestsyndrom, depression eller posttraumatisk stress.
Här är några utlösare av självskadebeteende:
- Intensiv press och en överväldigande arbetsbelastning i skolan eller på ditt jobb.
- Mobbning i skolan.
- Problem på jobbet.
- Misshandel och övergrepp under barndomen.
- Att känna avsky för sina sexuella preferenser.
- Dålig självkänsla.
- En sorg eller förlust man inte kan komma över.
- Stress uppbyggd över tiden.
- Ekonomiska problem.
- Borderline personlighetsstörning är ett av de psykiska tillstånd som kan orsaka självskadebeteende.
- Hat för sin egen kropp.
Som du kan föreställa dig finns det en mängd olika situationer som leder till detta beteende. Alltså spelar det ingen roll hur gammal du är, hur mycket pengar du har eller vilket kön du har. För många är att hitta den här smärtan deras enda flyktventil.
Varför vissa människor skadar sig själva
Det finns inte mycket som kan fånga din uppmärksamhet på samma sätt som när någon skär sig, bränner sin hud, sliter ut sitt hår eller konstant river upp och av sårskorpor. Men varför gör dessa människor på detta vis? Vad försöker de uppnå?
Villarooel, J. och Jeres, S. förklarar de fyra huvudsakliga anledningarna till att detta inträffar.
- Fysisk smärta kan lindra emotionellt lidande. Det distraherar inte bara från ett sorgset förflutet eller ångesten i nuet. Självskadebeteende är ett sätt att uppnå psykologisk lättnad, som att låta en tung ryggsäck glida ner från axlarna. Det är en liknande känsla som att kräkas för en person med bulimi.
- Å andra sidan skadar vissa människor sig själva eftersom de försöker straffa sig själva. De är sin egen värsta kritiker, och denna typ av beteende är deras sätt att gottgöra ett misstag, låg produktivitet eller misslyckande.
- Det är viktigt att komma ihåg att självskadebeteende för vissa människor är ett sätt att ”känna något”. Om du känner att ditt liv är tomt, meningslöst och monotont är detta beteende ett sätt att undkomma allt detta.
- Sist, men inte minst, kan en självförvållad skada vara ett rop på uppmärksamhet. Detta gäller särskilt för barn i 12- till 13-årsåldern.
Hur man hjälper människor som ägnar sig åt självskadebeteende
I grund och botten gäller att människor som ägnar sig åt självskadebeteende gör det för att de redan lider på något sätt. Ett psykologiskt tillvägagångssätt och snabbt ingripande är avgörande i dessa fall. Det eftersom att självskadebeteende och självmord är nära kopplade till varandra.
Lämplig behandling för självskadebeteende inkluderar följande:
- Problemlösningsbaserad terapi. Arbeta med patienten för att identifiera vad som utlöser deras beteende och komma med strategier för att hantera de bakomliggande problemen.
- Kognitiv beteendeterapi är också till hjälp för patienter med självskadebeteende. Det stödjer dem i hanteringen av tankar, känslor och beteenden.
- Att arbeta med känslomässig hantering och självkänsla är båda viktiga element.
Helst bör patientens familj involveras i terapin, särskilt om patienten är minderårig. Familjelivet för barn och tonåringar spelar en avgörande roll i denna typ av frågor, så det är viktigt att ha det i åtanke. Självskadebeteende är en farlig och bedräglig flyktventil som ingen ska behöva vända sig till. Om du eller någon du känner håller på med detta beteende: sök professionell hjälp.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- González, R. B., & Álvarez, B. G. (2012). Conductas autolesivas. Cad Atenc Primaria, 18, 70-72.
- Ibáñez, Á. F., Costa, M. V., del Real Peña, A., & del Castillo, C. S. (2012). Conducta autolesiva en adolescentes: prevalencia, factores de riesgo y tratamiento. Cuadernos de Medicina psicosomática y psiquiatría de enlace, (103), 5.
- International prevalence of adolescent non-suicidal self-injury and deliberate self-harm. Child Adolesc Psychiatry Ment Health. 2012 Mar 30;6:10. doi: 10.1186/1753-2000-6-10.
- Villarroel, J., Jerez, S., Montenegro, M., Angélica, M., Montes, C., Igor, M., & Silva, H. (2013). Conductas autolesivas no suicidas en la práctica clínica: Primera parte: conceptualización y diagnóstico. Revista chilena de neuro-psiquiatría, 51(1), 38-45.
