Existentiellt vakuum: när livet är meningslöst

13 juni, 2019
Ett existentiellt vakuum är en meningsmässig kris. En magomvridande känsla som gör livet meningslöst; en plats där bara lidande och bortkoppling från den externa världen råder.

Livet är meningslöst. Det är den huvudsakliga övertygelsen bland personer som känner likgiltighet mot livet. Personer som känner tyngden av orättvisa och en form av bortkoppling från allt som omger dem. Med andra ord upplever de ett existentiellt vakuum.

De är vanligtvis reflekterande personer som gillar att tänka på djupa frågor, såsom döden eller brist på frihet, och de kan inte bli av med det existentiella vakuum som slukar dem inifrån. Det är ett tomrum som samhället bidrar till genom att konstant skicka signaler om vad som är eller inte är värdefullt, och om att tillgodogöra sig omedelbar tillfredsställelse.

Men de jagar även konstant njutning med målet att lindra sitt lidande. Problemet är att de inte riktigt uppmärksammar tomheten de känner.

För vissa personer finns det inget bra svar på frågan, ”Varför är livet värt att leva?” Ingen uppfyller dem, inget tillfredsställer dem, och det är just vad som fångar dem i ett psykologiskt tillstånd av lidande. I de flesta fall blir denna situation till en djup depression eller ett självdestruktivt beteende.

Ett existentiellt vakuum är en meningsmässig kris, och det är resultatet av att man ser sig själv som någon som ser världen ur ett annat perspektiv på grund av inkonsekventa tankar, eller som någon som sveps iväg av den konstanta jakten på njutning för att undvika lidande.

Detta är ett utbrett fenomen i dagens värld, så låt oss dyka djupare i det.

Kvinna med existentiellt vakuum inombords

Existentiellt vakuum: i avgrundens djup

Den mening hos livet som utvecklas i ditt sinne kan smulas sönder när dina mål inte blir som du tänkt. När det finns en stor skillnad mellan förväntningen och verkligheten så kan du känna dig väldigt besviken.

När en kritisk situation hotar känslan av säkerhet och visshet så har du inte resurserna att hantera det, och det gör dig frustrerad. Allt detta leder till existentiell frustration och ibland till en smärtsam avgrund. Det är som om du bär på en öken inom dig där absurditet definierar existensen och all förmåga att sammankoppla med andra går förlorad.

Psykologen Benjamin Wolman kallade detta för ”existentiell neuros”, och han definierade den som:

”… att inte kunna finna mening i livet. Det är känslan av att du inte har någon anledning att leva, att kämpa, att hoppas… en känsla av att du är inkapabel att finna ett syfte, en riktning i livet. Du tror att även om individer anstränger sig för att arbete, har de egentligen ingen ambition.”

Den sociala aspekten

Vissa författare, som psykoterapeuten Tony Anatrella, påpekar att förlusten av mening har sitt ursprung i den konstanta jakten efter att tillfredsställa ens ego, med tanke på att dessa är själviska handlingar som hindrar dig från att nå självtranscendens.

Och när det kommer till detta hävdar andra författare att en känsla av att livet är meningslöst är associerad med isolering, de individuella värderingarnas överlägsenhet och att felaktigt tro att njutning är nyckeln till lycka.

Så du kan fokusera på alla dina individuella önskningar och därmed späda ut känslan av sociala aspekter, såsom samexistens, solidaritet eller respekt.

Nä du inte förstår verkligheten och dina metoder för att bli lycklig blir till mål, finns det en risk för att falla ned i ett existentiellt vakuum. Njutbara, kortsiktiga känslor som glädje ger upphov till njutning men inte självförverkligande. Som med andra njutningar kan de vara beroendeframkallande eller förslavande.

På ett eller annat sätt måste du göra något med ditt liv som inte bara är bra, utan även gjort av dig. Därför är livets mening kopplad till ödet du önskar dig och behöver. För genom denna önskan kan du förvänta dig att utvecklas fritt.

När du känner dig lycklig, det är då din frihet övervinner gränserna hos immanensoch du kommer först att livets mening inte är materiell eller finit, utan så mycket mer.

Men när saker inte går som du väntat kan en brist på mening i livet leda dig till avgrunden som är existentiellt vakuum.

Grubblande man

Människans noetiska dimension

Enligt den österrikiske psykiatrikern Victor Frankl så har människan i huvudsak tre dimensioner:

  • Somatisk dimension, som inkluderar kroppen och det biologiska fältet.
  • Psykisk dimension, som innefattar den psykodynamiska verkligheten, eller både det psykologiska och emotionella universumet.
  • Noetisk eller spirituell dimension, som täcker själens fenomenologi. Därför går denna dimension bortom de andra två. Vidare är det tack vare den som människor kan utveckla ett hälsosamt liv, psykologiskt talat.

Så när du känner en djup känsla av apati, innebär det att du befinner dig i konflikt med din spirituella dimension. Du kanske inte kan fixa dina sår eller ens identifiera dem; du känner dig oförmögen att finna en anledning att leva, så du drunknar i lidande och upplever en brist på samstämmighet och syfte. Med andra ord är det ett existentiellt vakuum.

Sociala och individuella värderingar

Frankl betonade att sättet att finna mening ligger i dina värderingar, och social medvetenhet är vad som hjälper den att komma till ytan. Men även om värderingar kommer från personlig intimitet kan de bli till universella värderingar som matchar vissa kulturella, religiösa eller filosofiska system.

Därför är sammankoppling med andra, såväl som att upprätthålla tillgivna band, viktigt för att inte förlora livets mening, så länge du inte gör andra ansvariga för din egen lycka. På sätt och vis har ett meningsfullt liv sina rötter i sociala fakta.

Den franske sociologen och filosofen Drukheim beskriver tydligt bristen på sociala fakta och vad det innebär:

”[När en individ] individualiseras bortom en viss punkt, om han separerar sig för radikalt från andra varelser, människor eller saker, blir han isolerad från samma resurser som han borde näras av och har inget att relatera till. Genom att skapa vakuumet runt honom så har han skapat ett vakuum inom sig, och har inget annat att reflektera över än sitt eget lidande. Han har inget annat objekt för meditation än intigheten som finns inom honom och sorgen som är dess konsekvens.”

Siluett av kvinna

Utforska dig själv innan du försöker finna livets mening

Men det handlar inte om att peka anklagande fingrar eller försöka hitta en frälsare. Istället handlar det om att ha en reflekterande och ansvarsfull attityd som låter dig utforska dig själv. Det är att finna ett syfte och komma ut ur detta existentiella vakuum.

Det är även behändigt att inse att det finns flera sätt att definiera livets mening på: lika många som det finns personer i världen. Alla av oss kan faktiskt förändra vårt livs mening under vår resa genom livet. Därför är det som spelar roll inte livets mening rent generellt, utan dess mening i ett givet ögonblick, precis som Viktor Frankl sade.

Frankl sade även att vi inte bör utforska livets mening, utan istället utforska oss själva. Ansvar är den intima essensen hos din existens; hitta livets mening genom att finna dig själv.

Förändra din attityd för att komma ut ur ett existentiellt vakuum

Även om du investerat tid, energi, ansträngning och hjärta, så är livet ibland inte rättvist. Och även om det är fullt naturligt att må dåligt, har du två alternativ: antingen accepterar du inte vad som redan skett och agerar som ett offer, eller så inser du att det enda du kan förändra är din attityd mot det.

Du ansvarar för dina egna handlingar, känslor, tankar och beslut. Det är därför du har ansvaret att besluta vad du känner dig ansvarig för. Livets mening är alltså i ständig förändring. Varje dag och i varje ögonblick har du möjlighet att ta ett beslut som slår fast huruvida du är fast i en situation eller agerar med värdighet, där du lyssnar på dig själv och frigör dig från njutningsfällor samt omedelbar tillfredsställelse.

”En människa är inte en sak bland andra; saker slår fast varandra, men människan är i slutänden självbestämmande. Vad han blir, inom gränserna för begåvning och omgivning, har han gjort av sig själv.”

-Viktor Frankl-

  • Adler, A. (1955): “El sentido de la vida”. Barcelona, Luís Miracle.
  • Bauman, Z. (2006). Modernidad líquida. Buenos Aires: Fondo de Cultura Económica.
  • Frankl, V. (1979): “Ante el vacío existencial”. Barcelona, Heder.
  • Rage, E. (1994): “Vacío existencial carencia de un sentido vital”, Psicología Iberoamericana., 2(1): 158-166