Varför missnöje aldrig tar slut (hedonisk anpassning)

Det faktum att glädjeämnen är kortvariga har mer att göra med den tillfälliga psykologiska upplevelsen än med den snabba utvecklingen av livshändelser. I den här artikeln avslöjar vi den verkliga anledningen till att glädje varar så kort stund.

Skriven och verifierad av psykologen Raquel Aldana.

Senaste uppdateringen: 16 december, 2022

Alla upplever hedonisk anpassning. Det betyder att du vänjer dig vid dina känslor så snabbt att de inte längre har stark intensitet. Denna process är direkt inblandad i huruvida du känner dig mer eller mindre lycklig och hur lång tid denna känsla varar. Dessutom hänger det ihop med hur din hjärna reagerar på olika livshändelser och hur du organiserar ditt schema.

Hedonisk anpassning är anledningen till att du nu hatar en maträtt som du brukade tycka så mycket om, men som du förätit dig på. Det förklarar också det faktum att glädjen över en löneökning, en förbättring av arbetsvillkoren eller en komplimang från din chef varar jämförelsevis kort tid. Speciellt med tanke på hur länge du har längtat efter de där sakerna.

Så vad är hedonisk anpassning egentligen?

Definitionen av hedonisk anpassning

Hedonisk anpassning är det psykologiska fenomen genom vilket människor snabbt anpassar sig till både positiva och negativa händelser. Följaktligen känner de varken glädje eller smärta inför dem längre. Med andra ord får hedonisk anpassning oss att vänja oss vid positiva och negativa händelser.

Det finns flera teorier om varför hedonisk anpassning sker. En av de mest populära är dock att det är en evolutionär anpassning som hjälper människor att hantera svåra livshändelser. Om det inte inträffade och vi inte kunde anpassa oss till positiva eller negativa livserfarenheter, skulle vi förmodligen bli så överväldigade av dem att vi inte skulle kunna fungera.

Därför kan hedonisk anpassning vara till stor hjälp inför sorg eller förlust. Å andra sidan har det också en tendens att minska positiva stämningar efter händelser som uppmuntrar eller producerar dem. Till exempel ses hedonisk anpassning ofta hos personer som vinner en storvinst.

Till en början kan de känna stor glädje. Men med tiden kommer de sannolikt att anpassa sig till sin nya ekonomiska situation, och deras glädje försvinner. Att de tog hem storvinsten är inte längre lika betydelsefullt jämfört med andra händelser som äger rum i nuet. Dessutom är det troligt att de redan hade råd att köpa allt de ville ha före vinsten. Men nu dyker det upp nya och enormt uppblåsta materiella önskningar som de kanske inte kan tillfredsställa.

Hedonisk anpassning och missnöje som drivkraft i livet

Det är så missnöjet börjar växa. Det är som om händelser kan förstöra kronblad, blommor och stjälkar på en blomma, men inte riva upp rötterna till missnöje. Alla har ett slags program installerat i sina sinnen. Det betyder att när vi når mål som tidigare verkade tillräckliga för oss vill vi nu ha något annat.

Inför hedonisk anpassning kan du försöka förändra din miljö eller ändra ditt perspektiv. Om du till exempel vinner en storvinst, kan du sprida ut tillfredsställelsen av dina materiella behov. Således skulle du få flera års njutning istället för bara ett.

Sättet vi såg på serier innan streamingplattformar fanns var bättre för vår mentala hälsa, även om det kunde vara irriterande ibland. En serie tog mycket längre tid att bli uttråkad av eller trött på, och vi var nästan tvungna att förlänga nöjet över tid. Faktum är att även reklamavbrotten var en bra medicin mot hedonisk anpassning. När de dök upp fick nämligen våra sinnen ett ögonblick på sig att reflektera över handlingen vi hade sett på skärmen.

Hade du som barn en fantasi om att gå till mataffären och gå därifrån lastad med påsar med gelébönor? Men när din ekonomi tillät dig att göra det, gjorde du det? Om så är fallet, hur många gånger gjorde du det? Gick du dit nästa dag för att handla mer?

Lycka och den hedoniska baslinjen

Idén om relativ lycka fanns redan 1978 när Brickman et al. började förstå hedoniskt nöje inom ramen för Helsons nivå av anpassningsteori. Denna teori menade att uppfattningen av stimulering beror på jämförelsen av tidigare stimuleringar. Det betyder att om vi gillar en händelse eller ett element eller inte har mycket att göra med vad som har hänt tidigare.

Idén om “ju mer desto bättre” fungerar inte. Till exempel kan en maträtt glädja dig och du kan känna att du vill laga den hela tiden. Men när du gör det är det mycket troligt att den inte kommer att smaka lika bra som första gången. Stjärnkockar vet att det finns vissa rätter som smakar bättre när de äts efter andra. Samtidigt beror njutningen som du kan känna inför en viss stimulans mycket på vad som hände innan du exponerade dig själv.

En färsk artikel, med titeln Beyond the Hedonic Treadmill, Revising the Adaptation Theory of Well-Being, skriven av Diener, Lucas & Scollon (2006), drog slutsatsen att vi inte är hedoniskt neutrala. Brickman och Campbell hävdade i sin artikel Hedonic Relativism and Planning the Good Society (1971), att människor har en “referenspunkt” för lycka.

Denna punkt skulle bero på våra gener och vår miljö. Fixpunktsteorin har fått stöd av efterföljande forskning, som har funnit att människor anpassar sig till positiva och negativa livsförändringar över tid.

Komplexiteten i baslinjen

Vi talar om en baslinje som vi alla tenderar att återvända till oavsett vad som händer oss. Enkelt uttryckt hävdar den att det finns människor som tenderar att känna sig nöjda med sina liv och andra som inte gör det. Så inför tillfredsställelse (lycka) är vi som fjädrar och olika viktiga händelser är de krafter som antingen får oss att växa eller komprimerar oss.

Med det sagt är den här frågan lite mer komplex eftersom det kanske inte bara finns en baslinje utan flera. Till exempel kan du ha en baslinje angående tillfredsställelse med ditt liv i allmänhet och en annan angående tillfredsställelse med din nuvarande livssituation.