Varje början har ett slut

Arbetet har ett slut, kärleken har ett slut, och ens existens har ett slut, för förr eller senare kommer allt att ta slut. Allt i livet är temporärt och att förvänta sig att saker kommer att vara för evigt kommer bara göra oss frustrerade, och denna frustration kommer bli svår att komma över.

Vi måste veta hur vi avslutar aspekter av livet som har haft sin gång. Att försöka tvinga dessa situationer till att överleva, när de nästan är helt döda, eller redan döda, är som att gråta över spilld mjölk.

Inget varar för evigt, allt har ett slut

Det som händer med de stora sfärerna i livet (drömmar, intellekt, kärlek etc.), reflekteras också i de mindre sfärerna (materialistisk rikedom, skönhet, berömmelse) som även de har ett slut.

De där materiella sakerna kommer ofta att göra oss förbittrade och arga när de har slutfört sin livscykel, och när de inte längre ger oss samma sak eller känsla som när de är nya. Detta kanske händer för att vi tror att de kommer vara för evigt. Vi behandlar dem som om de vore en del av vårt liv eller något organ i kroppen.

När vi genomgår plastikkirurgi för att dölja att vi blir äldre, eller när vi tränar i timmar, där målet inte är att hålla oss friska utan att bibehålla en ungdomlig figur, faller vi för fantasin med omöjliga drömmar, omöjliga önskningar och lönlösa mål.

När vi ständigt förbättrar vårt fysiska utseende (vilket i vissa fall går att göra) minskar vi vår värdighet och vår mänsklighet. Vi blir som en produkt som är till salu och som marknadsförs för att tillfredsställa andra.

“Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det”

När du exempelvis klagar på din partner hela tiden, och när du går tillbaka till att vara singel, kommer du att börja uppskatta även de minsta detaljerna med denna person. Eller när du går från att bo i ett enkelt hem fullt av värme, till ett finare ställe, men som inte har den där familjeatmosfären. Och när du klagar över en simpel influensa som om det vore en tragedi, tills du får en betydligt allvarligare sjukdom.

Allting har en aura av att vara nytt och hoppfullt i början. Men över tid börjar vi se fler nackdelar än fördelar, oavsett om det rör sig om föremål, personer eller situationer. När dessa verkligheter försvinner uppstår det motsatta: vi fokuserar mer på fördelarna och minskar ner på nackdelarna.

Den stora meriten att acceptera saker som de är

Om vi accepterar att allting har ett slut kommer vi att undvika flera problem. Detta innebär inte att vi bör bli förtvivlade eller cyniska. Det innebär helt enkelt bara att man vet att det finns en tid när det är dags att säga adjö.

Förlust och sorg är en del av våra liv. Genom hela vår existens kommer vi att behöva säga adjö till personer, situationer och föremål som vi tycker om. Allt är temporärt, inget varar för evigt, inte ens våra egna liv. Vi vet detta och ändå skapar vi den där fantasin att allt varar för evigt, om och om igen.

Att inte veta hur man kopplar bort, att inte veta hur man säger adjö eller avslutar något kan vara problematiskt. Motsatsen kan också ställa till med problem: att aldrig binda sig utav rädsla för att förlora någon eller något. Kanske om vi lärde oss att bättre förstå att allt har ett slut; kanske skulle vi då kunna njuta mer av det som finns runt oss här och nu, istället för att längta efter allt efter att det har försvunnit.