11 frekventa frågor för att hantera sorg

06 april, 2018
 

Om någon man älskar går bort kan man drabbas av ofantlig sorg, vilket får en att hamna i ett tillstånd av letargi som man känner att man aldrig kommer komma ut ur. Detta är ganska vanligt efter att man har förlorat någon, och varje person lider på sitt sätt – sättet att hantera sorg skiljer sig från person till person.

När någon lämnar oss är det något inom oss som går sönder. Det är en svår känsla att förklara, och den involverar ett flertal tankar och frågor som vi ofta inte har svaret på. För att hantera dessa känslor och kunna hjälpa oss själva måste vi låta oss utforska och betona de frågor som plågar oss och fyller våra sinnen. Vi måste låta oss själva prata och uttrycka oss för att hantera sorg.

Fåglar i skyn

Det är viktigt att vi ger oss själva tid att reagera och reda ut saker, och även att vi låter de personer som älskar oss delta i allt detta. Tystnad, en blick, stöd och att ha någon med oss som inte har bråttom och som inte känner sig obekväm – detta är aspekter som är mer värdefulla än ord i dessa situationer.

Jag tittar mot skyn och försöker se dig bland alla dessa stjärnor, jag letar efter din förlorade bild bland skuggorna.
Jag ritar ditt ansikte i molnen som jag ser gå förbi, som färdas utan mål och följer månen…
Och jag frågar: Var är du?
Och mitt hjärta blir rört direkt och ger mig tårfyllda svar som får mig att än en gång förstå: du är inte här, du är kvar i mitt hjärta.

-Okänd-

 
Lär dig tekniker för att hantera sorg

11 frågor och 11 svar efter att någon man älskar gått bort

Även om varje person genomgår förlusten av en närstående på sitt eget sätt, finns det vissa frågor som är vanliga under sorgeperioden. Vi kan inte ignorera denna verklighet eftersom den har stor påverkan på våra känslor. Låt oss titta på några av de vanligaste (Martínez Gonzáles, 2010):

Kommer jag glömma hans röst, hans skratt, hans ansikte?

När en person som står oss nära dör gör vi vårt bästa för att fortsätta ha kvar denne i vårt vardagliga liv. Vi känner att om vi inte kommer ihåg hans skratt, uttrycket i hans ansikte och hans sätt att gå så kommer det kännas som ett svek. Men tiden gör att detta minnet bleknar något, och vi börjar tvivla och oroa oss över att vi kanske har börjat glömma bort de saker som definierar honom fysiskt.

Vi bör dock tänka på att även om vår älskade inte är här och vi inte kan röra honom eller lyssna på honom, stannar han evigt kvar i våra hjärtan. Omtanken och de saker vi upplevt stannar kvar i våra hjärtan, och inget och ingen kan ta detta ifrån oss, inte ens tiden själv. Att hantera sorg innebär att man låter personens essens stanna kvar i ens hjärta.

 

Att hantera sorg: håller jag på att bli galen?

Att ha förlorat en närstående gör att vi drabbas av en chock, en mental blockering, som är extremt svår att hantera. Att uppleva så många känslor på samma gång får oss att känna att vi har tappat kontrollen över oss själva. Vi bör påpeka att detta nästan alltid är ett nödvändigt stadie för att man ska kunna bearbeta det som hänt.

Det är som en försvarsmekanism som justerar vår stora inre styrka för att kunna producera den energi vi behöver för att hålla oss flytande och fortsätta med våra liv.

Ögon med tårar

Hur länge kommer det vara?

Hur länge är det nödvändigt att hantera sorg? Svaret på denna fråga varierar mycket, för denna period beror på omständigheterna, de personliga egenskaperna, de relationer vi hade, hur förlusten skedde, etc. Men det första året är alltid väldigt svårt eftersom allt påminner oss om den avlidna personen, speciellt när vissa datum närmar sig: den första julen, den första födelsedagen, den första semestern, etc.

Tvivlet över att inte kunna dela dessa tillfällen och känslor med personen får oss att leva om tragedin. Denna period är dock inte passiv, utan den hjälper oss att acceptera döden och sakta men säkert leva med den.

 

Kommer jag någonsin att bli mig själv igen?

Svaret på denna fråga är NEJ. När någon man älskar dör blir man nedbruten, och detta är något som förändrar oss. Vi förlorar en del av våra liv, de delar som man delade med denna person. Vi mognar i vissa aspekter, vi återfår våra värdeuppfattningar, vi lägger vikt vid andra saker och vi börjar tänka annorlunda. Allt detta innebär en inlärningskurva som frekvent gör oss mer engagerade än någonsin i att ta itu med livet.

Varför har detta drabbat mig? Varför är hon borta? Varför nu?

I ett desperat försök att försöka förstå det som är orättvist och inte kan förstås kommer vi oundvikligen att ställa oss dessa typer av frågor. Syftet med dem är att hjälpa oss att granska, analysera och förstå verkligheten på ett rationellt sätt, för vi känner behovet att kontrollera och hantera situationen för att komma över ångesten.

En närståendes död är alltid något som för med sig obehag. När vi inte har några svar kommer vi fråga oss själva vad allt egentligen handlar om, och detta är en fråga som kommer hjälpa oss att omstrukturera vår erfarenhet och sorg bättre.

Flicka och hjärta
 

Är jag sjuk?

Nej. Ångest och andra känslor man upplever när man förlorar någon man älskar innebär inte att man är sjuk. Det är en naturlig process som vi måste hantera. Det innebär inte att vi inte bör uppmärksamma dessa känslor; vi bör alltid meditera över dem.

Vi kommer behöva en viss tid för att återhämta oss och återställa vår psykologiska balans – den del av oss som låter oss hantera våra känslor och våra tankar.

Behöver jag psykologisk hjälp för att hantera sorg?

Att må dåligt under en sorgeperiod är faktiskt en hälsosam sak. Den som sörjer behöver först uttrycka sig själv, gå över saker och komma ihåg den som nu inte längre är närvarande. Vissa personer behöver en psykolog för att sätta gränser för den ängslan som man lider av, och även vara en person som lyssnar på och förstår dem villkorslöst. Terapi erbjuder detta alternativ, men det är inte alla som behöver terapeutisk hjälp längsmed vägen. Detta kommer därför bero på varje individs situation.

Vad bör jag göra med hennes personliga föremål?

Det finns oftast två extremer när det kommer till vad man ska göra med personens saker. Vissa gör av med allt eftersom de tror att detta kommer ta bort smärtan från minnena, medan andra behåller allt precis som den avlidne lämnade dem. Var och en av dessa reaktioner visar oss att det inte har förekommit en acceptans av förlusten, och därför rekommenderas det att man hjälper personen att hantera vad som har hänt.

Det finns inget perfekt sätt att hantera detta, men vi bör undvika extremer. Det hälsosammaste är att ge bort eller kasta saker lite i taget, när man känner att man är tillräckligt stark för att göra det. Vi bör dock tänka på att om man behåller de saker som har ett mer sentimentalt värde så kommer man kunna komma ihåg personen med större omtanke.

 

Läker tiden allt?

Tiden läker inte allt, men den erbjuder utan tvekan ett perspektiv. Med tidens gång och med nya erfarenheter längs vår väg distanserar vi oss själva från den smärtsamma händelsen. Detta gör att vi hamnar vid den punkten där vi måste välja mellan en attityd och en annan: vi kan ha en attityd där vi känner oss besegrade eller så kan vi ha en attityd där vi känner att vi kan klara av saker. Tiden hjälper oss att tänka igenom detta.

Kvinna som sitter och tänker

När är sorgeperioden för att hantera sorg över?

Sorgen slutar när vi börjar visa intresse för livet igen. När våra energier fokuseras på relationer, på oss själva, på våra arbetsprojekt och att må bättre. Då kommer vi börja förnya vår entusiasm för livet. Det är då vi kommer kunna minnas med omtanke och nostalgi. Minnena kommer inte längre orsaka konstant smärta.

Vad kan jag göra med allt jag upplever och känner?

Efter denna tornado av känslor som har tagit över oss, möts vi av faktumet att denna smärtsamma erfarenhet kommer vara användbar i våra liv. Var och en av dessa händelser har en mening som vi måste jobba med, utforska och reda ut för att bygga upp våra liv igen.

 

Det kan hjälpa att skriva om det, lyssna på musik som hjälper oss att hantera våra känslor eller utföra någon meningsfull aktivitet. Detta kommer hjälpa oss att vara tacksamma för den avlidne personen och komma ihåg denne med omtanke. Vi kommer vara medvetna om att personen aldrig kommer lämna oss eftersom denne kommer stanna kvar inom oss som minnen och lärdomar. Vi kommer vara personens essens – en essens som aldrig kommer att försvinna.

Bilder: Mayra Arvizo