Alfred Adler, den individuella psykologins fader
Alfred Adler var en läkare från Wien som hade en stor påverkan på teorier om det mänskliga sinnet. Adler, Sigmund Freud och Carl Jung anses vara den inflytelserika trion inom detta ämne. Med andra ord grundade de det som numera kallas “djup psykologi”.
Adler föddes i Wien i Österrike den 7:e Februari 1870. Han var näst äldst i en skara av sex barn. Hans far var en judisk köpman som handlade med spannmål och hans mor var hemmafru. Han spenderade sin barndom i förorterna till den österrikiska huvudstaden. Han hade en väldigt känslig hälsa, vilket delvis berodde på att han led av engelska sjukan, och delvis för att han en gång blev påkörd av en bil.
“Ingen erfarenhet orsakas av framgång eller misslyckande. Vi lider inte av chocken från våra upplevelser, så kallade trauman, men vi härleder det vi föredrar från dem.”
-Alfred Adler-
Ett av hans syskon dog av difteri när Adler bara var 4 år gammal, men han själv drabbades inte av sjukdomen trots att de delade säng. Han insjuknade dock i lunginflammation när han var 5 år gammal, vilket påverkade honom under resten av livet. Han bestämde sig då för att bli läkare. I övrigt var han ett vanligt lekfullt och extrovert barn. Han var dock väldigt tävlingsinriktad.
Adler tog examen vid Wiens universitet 1895. Han började då arbeta som ögonläkare. Vidare hade han kontakt med personer som hade problem med synen och det var då han började utforma sina teorier rörande det mänskliga sinnet. Han bytte senare inriktning till allmänmedicin. Under utövandet av detta yrke fick han träffa på patienter från cirkusen, och detta var en upplevelse som påverkade de idéer om överlägsenhet och underlägsenhet som han utvecklade senare i livet. Han arbetade därefter som neurolog och sedan som psykiatriker.
Mötet mellan Alfred Adler och Freud
Tack vare sitt medicinska utövande började Alfred Adler bli intresserad av det mänskliga sinnet. Han hade inte något särskilt mål, men han började samla in material rörande de fysiska och psykiska konsekvenserna av handikapp och organiska begränsningar. 1902 träffade han Sigmund Freud som blev väldigt intresserad av hans idéer.
Freud bjöd in Adler till att bli en del av hans inre krets. Alfred Adler började delta i de berömda möten som ägde rum hemma hos Freud. Till en början kallades detta för “Onsdagens psykologisällskap”, men de bytte senare namn till “Wiens psykoanalytiska sällskap”. 1904 uttryckte Adler sitt missnöje med den freudianska teorin för första gången. Han förblev dock medlem av det psykoanalytiska sällskapet eftersom hans mentor bad honom om detta.
1910 började han redigera en tidning rörande psykoanalys tillsammans med Freud och Stekel. Adler var tidningens chefredaktör. Spänningen mellan honom och Freuds teori växte sig allt större och i Augusti 1911 valde Adler att helt ta avstånd från den traditionella psykoanalysen, vilket han tillkännagav i en artikel i den tidning han var chefredaktör för.
Adlers tvister med den klassiska psykoanalytiska teorin
Alfred Adler delade många hypoteser med Sigmund Freud. Faktum är att han aldrig tog avstånd från dem helt. Han var dock oense om många saker som psykoanalysens fader fokuserade på. Adler var oense med Freud rörande två huvudpunkter:
- Adler ansåg inte att sexualiteten styrde det mänskliga beteendet till lika stor grad.
- Han trodde inte på den absoluta determinismen gällande människans undermedvetna.
Till skillnad från Freud ansåg Adler att viljekraften var den grundläggande mänskliga motivationen, och inte den sexuella instinkten. Nietzsches filosofi hade en stark påverkan på Adlers. Han ansåg att den mänskliga viljekraften var minst lika viktig som sexlusten. Han menade att frustrationen gav upphov till ett mindervärdeskomplex, vilket i sin tur gav upphov till olika psykologiska tillstånd.
Adler tog samtidigt avstånd från idén att våra erfarenheter stannar i det medvetna och avgör våra mentala liv. Han betonade istället individens förmåga att styra sitt eget liv och att skapa en mening i tillvaron.
Adler grundade sin teori på de observationer han hade gjort med sina patienter. Många av dem hade sedan länge haft fysiska begränsningar. Han märkte att vissa drog nytta av dessa erfarenheter som motivation för att utveckla sätt att kompensera för sina begränsningar. Andra tyngdes dock ner av sina frustrationer och kunde inte gå vidare. Adler menade därför att den mänskliga viljekraften var väldigt viktig för att komma över motgångar.
Alfred Adlers individuella psykologi
År 1911 grundade Adler “Sällskapet för fri psykoanalytisk forskning”. 1912 ändrade han namnet till “Individuella psykologisällskapet”. Namnet “individuell psykologi” kan verka motsägelsefullt med tanke på att Adler ansåg att sociala faktorer och omgivningen var väldigt viktiga för individens välmående. Adler myntade uttrycket eftersom han ansåg att den tunga sociala influensen har en distinkt påverkan på varje person. Detta resonemang är likartat det vi tog upp ovan rörande handikapp.
Ett av de första koncepten som Adler förde fram var “kompensation”. Det baserades på en modell av den “konstitutionella patologin” och menade att kroppen automatiskt kompenserar för sin egen otillräcklighet. Denna kompensation börjar i sinnet och går sedan vidare till kroppen. Som ögonläkare märkte han exempelvis att många patienter med nedsatt syn var jättebra på att läsa.
Enligt Adler fanns den huvudsakliga drivkraften i varje persons individuella viljekraft. När denna viljekraft motverkas så uppstår dock något som han kallade för “mindervärdeskomplex”, vilket är en neurotisk känsla av otillräcklighet som uppstår på grund av personens erfarenheter och omkringliggande miljö. Individen utvecklar då ett “överlägsenhetskomplex” för att kompensera för detta tillstånd, vilket innebär att personen har en oproportionerligt stor självbild.
I dessa fall kan kompensationen leda till två möjliga utgångar. Den ena är att individen kompenserar för denna känsla genom att utveckla en ny potential. Den andra är att individen känner sig fångad av mindervärdeskomplexet och därmed utvecklar ett ohälsosamt överlägsenhetskomplex. Detta leder sedan till cynism, likgiltighet och även brottslighet.
Arvet från Alfred Adler
Alfred Adlers teorier hade en stor påverkan under hans tid. Hans idéer blev inte bara populära i Europa utan även i USA där han var en uppskattad talare och även professor vid olika prestigefyllda universitet. Han lyckades med allt detta trots att hans böcker var förbjudna i hans hemland samt många andra länder under nazitiden.
Hans inriktning på individen och den egna förmågan att förändra det egna ödet hade en stor påverkan på andra vetenskapliga inriktningar som exempelvis den humanistiska psykologin, Erich Fromms sociala psykoanalys och Viktor Frankls logoterapi. Självhjälpspsykologin använder också frekvent många av hans teorier.
