Hanna Arendts teori om det aktiva livet

· 10 oktober, 2018

Hanna Arendt var en tyskt filosof med judiskt ursprung. Hon på började sina studier med den kända tyska filosofen Martin Heidegger, men när naziregimen tog över var hon tvungen att fly Tyskland och slå sig ned i USA. Hanna Arendts teori är en politisk filosofi som fokuserade på nutidsproblem, inklusive totalitarism och våld.

Hennes mest anmärkningsvärda arbeten handlar om motiven som leder folk till att begå avskyvärda handlingar under totalitära regimer. Ett av hennes mest kända citat var att bekräfta att många av medlemmarna i zazistpartiet var vanliga människor som under särskilda omständigheter utförde oförlåtliga handlingar. Hon menade att de aldrig skulle ha begått de här handlingarna om omständigheterna varit annorlunda och att de knappt erkände att de utfört handlingarna.

Det var ett uttalande som bjöd in till en hel del kritik, och många fann det väldigt obekvämt. Hon vidhöll att många av människorna som torterat, misshandlat och mördat inte var dåliga människor. Istället var de snarare missledda av de särskilda omständigheterna. Det kostade henne många vänskaper, men hon försvarade vad hon trodde på så fort hon fick chansen.

Hannah Arendts teori

Även om det verkar som allt detta hände i en avlägsen dåtid är det väldigt relevant än idag. Många tror till exempel att terrorister är galna. Men ifall vi applicerar Hanna Arendts teori kommer vi att dra en annan slutsats. Istället för att ifrågasätta deras psykologiska hälsa kommer vi att ifrågasätta andra faktorer som kan leda folk till att välja en väg av våld inom en organisation.

Hanna Arendts teori om det aktiva livet

I Hanna Arendts teori finns det tre fundamentala aktiviteter av det mänskliga livet.

De är: arbete, kroppsliga processer och handling.

Två exempel på kroppsliga processer är att äta och sova. De är nödvändiga aktiviteter i våra liv, men de varar inte för evigt. Så snart vi har avslutat dem så är de över. Dessa behov är vitala för överlevnad och vi kan inte klara oss utan dem – ur denna synvinkel finns det ingen plats för frihet.

Funktionen hos arbetet vi utför

Den andra aktiviteten av det aktiva livet i Hanna Arendts teori är arbete. Det här är aktiviteten som producerar saker och resultat, och som innebär byggande, hantverk, konst och vadsomhelst som vi skapar. Det inkluderar dessutom aktiviteter såsom produktion av instrument eller föremål.

Med den här aktiviteten försöker vi kontrollera naturen. Vi arbetar med naturliga material för att kunna bygga saker. Den här aktiviteten skapar en konstgjord värld, såsom ett hem. Det varierar från produktionen av objekt eftersom objekt som införskaffas är hållbara. Resultatet av arbete är något som är produktivt och vi gör dem för att använda dem inte göra slut på dem.

Hannah Arendts teori

När vi utför den sista aktiviteten, handling, så byggs individerna på vad de är, och det är så de skiljer sig från varandra. Handling tillåter framträdandet av variation, som får oss att se olikheter hos folk.

Det är så vi får en identitet, baserat på skillnaden hos personen som utför handlingen och en annan person. Endast genom handling föds individen, och genom detta delas det privata med det offentliga eftersom det delas med andra. Genom att tala och agera visar människor vilka de är.

Sfärer av handling

Var och en av dessa aktiviteter upptar en del av sin egen särskilda sfär. Den privata sfären (att producera), den sociala sfären (att arbeta) och den offentliga sfären (att agera). Distinktionen mellan offentliga och privata sfärer baseras på traditionen hos grekiska ”polis” – stadsstat.

Den privata sfären är hemmet. I den här sfären kan man inte tala om frihet eller jämlikhet, utan snarare om en gemenskap baserad på behov. I den här sfären utövar vi produktion. Den privata sfären är en naturlig plats som motsats till den artificiella platsen som offentligheten utgör.

Den offentliga sfären är platsen för agerande och kommunikation. I den sfären kan vi visa andra vilka vi är, och detta bekräftar vår existens. Det offentliga är en delad värld, skapad av producerade objekt och handlingar som skapar abstrakta objekt, som lagar, institutioner och kultur.

Det här skapade utrymmet erbjuder varaktighet, stabilitet och hållbarhet åt handlingar och objekt. Det offentliga ger agerandet, som är svagt i sig, stabilitet via minnet. Det offentliga rummet innehåller även offentliga intressen som skiljer sig från de privata.

Distinktionerna har dock suddats ut genom uppkomsten av en annan sfär, den sociala sfären. Detta är en produkt av bytesmarknaden i den kapitalistiska ekonomin. Det kapitalistiska, socioekonomiska systemet hanterar introduktionen av ekonomin i den offentliga sfären. Den offentliga sfären definieras av offentliga intressen, och detta ger de privata intressena en offentlig mening.

Hanna Arendts teori om det aktiva livet

Konsekvenserna av att förlora sin röst

Det finn ett problem när ekonomin ingriper i den offentliga sfären. Den privata sfären, som är nödvändig på grund av det skydd den erbjuder, blir ett substitut för den offentliga sfären. Konsekvensen blir att privata intressen och naturliga band ockuperar den offentliga sfären. Som ett resultat blir den offentliga sfären och medborgarnas handlingar osammanhängande.

Här kan vi se totalitarism i handling. Det är triumfen hos en bekymmerslös individ i den offentliga sfären, som bara tänker på sina egna privata intressen och sin egen personliga säkerhet till varje pris. Den här typen av individ är dock motsatsen till individen som är aktivt förpliktigad mot världen och den offentliga sfären.

Den privata individen är en individ så länge det gäller hans egna intressenHan faller lätt in i social och politisk konformism. Totalitarism avslutar dock inte bara det offentliga livet, den förstör även det privata och lämnar individerna i absolut ensamhet. Sammanfattningsvis kan man säga att Hanna Arendts teori om det aktiva livet är väl värd att fundera över i dagens samhälle.