Bandwagon-effekten: att följa majoriteten
Som Facundo Cabral en gång sa: “Vi borde äta gräs, miljoner kor kan inte ha fel”. Han refererar till ironin av att följa majoriteten utan att tänka kritiskt. Med andra ord, att följa andra människor bara för att de är majoritet. Detta är i kognitiva termer känt som bandwagon-effekten.
Mer exakt är bandwagon-effekten övertygelsen att någonting är sant bara för att majoriteten tror att det är sant. Människor som faller offer för detta tankesätt baserar inte sitt omdöme på logiskt tänkande, utan snarare på folkmassans press. Om så många människor tror så, då måste det vara sant.
“Märkligt nog kände sig inte de röstberättigade ansvariga för de misstag som regeringen de röstade på gjorde.”
-Alberto Moravia-
Politiker känner till denna effekt bäst av alla. Det finns hundratals studier som visar på hur politiker drar nytta av det här felaktiga resonemanget för att pådyvla oss “sanningar” som inte har något med sanning att göra. Det förekommer vanligen under valkampanjer. Många människor kommer att tro att partiet som leder opinionsundersökningarna är det bästa, även om de inte har någon aning om vad de står för eller giltigheten i deras påståenden.
Bandwagon-effektens ursprung
Den förste att medvetet använda termen “bandwagon-effekt” var nordamerikanen Dan Rice, 1848. Under det årets presidentkampanj använde Rice uttrycket “jump on the bandwagon” för att säga “kom ombord med alla andra”. Det var så han hjälpte presidenten Zachary Taylor att komma till makten.
Under den här tiden blev det klart att en fras som denna hade en stor kraft att påverka de redan stora massorna. Detta skapade en stor dominoeffekt, med andra ord, det blev smittsamt. Folk ville hålla sig uppdaterade och delaktiga i de nuvarande trenderna.
Sakta men säkert började folk förstå att bandwagon-effekten kunde resultera i enorma politiska förmåner. Människor vill alltid vara på den vinnande sidan. Därför kan de förena sig med den som har mest följare, vare sig det är en politiker eller en annan person. Detta skapar ett klimat där allting förstärker den ledande personen.
Bandwagon-effekten och folkets argument
Folkets argument (argumentum ad populum) är ett falskt påstående som inte representerar majoritetens åsikt. När Carl Sagan talade om ämnet nämner han en gång när han blev tillrättavisad av en taxichaufför. Chauffören frågade honom om han trodde på ufon och Sagan svarade att det gjorde han inte. Chaufförens reaktion var avståndstagande och skepticism.
Chauffören trodde att Sagan dolde sin verkliga åsikt. Om han hade sagt att han trodde på utomjordingar, även om det hade varit en lögn, hade han erhållit chaufförens gillande.
Därför är den här typen av argument nära relaterat till bandwagon-effekten. Politiker och marknadsföringsexperter försöker nästan alltid att helt enkelt tala om för folk vad de vill höra. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte. Vad de bryr sig om är att reflektera populära argument och på så sätt vinna sympatin av den stora massan.
Risken med bandwagon-effekten
Men det är inte så lätt för människorna som har makten. Det är inte tillräckligt att bara dra de lögner som behövs för att få majoritetens röst. Bandwagon-effekten är ett tveeggat svärd. Att bli den populäraste innebär också att bli den mest utlämnade åt massan. Vilket litet avslöjande som helst kan ha en förödande effekt på deras rykte. Alla är mycket mer uppmärksamma på föraren av det vinnande tåget.
Dessutom kan någon annan kandidat skapa en ännu starkare trend. Eftersom folk inte följer en ledare utav övertygelse utan helt enkelt baserat på bandwagon-effekten, kan de lätt vända ryggen åt den som verkar svagare i enlighet med deras logik. Om någon annan lyckas framföra sig själv som en möjlig vinnare kan många helt enkelt byta till denne och överge sitt första val.
Bandwagon-effekten har också refererats till som sällskapssjukt beteende och flockbeteende. Det är viktigt att vi är medvetna om detta så att vi inte faller offer för någon som inte säljer något annat än lögner.