Folk som tycker att andra är ansvariga för deras problem

Skriven och verifierad av psykologen Alicia Garrido Martín.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

“Det är alltid någon annans fel att saker händer mig”, “Mina problem är alltid andras fel. Inget är på grund av mig.” Låter dessa känslor bekanta? Känner du igen dig själv eller någon annan i detta? Det finns många personer som inte vill se sig själva som ansvariga för sina problem och som inte kan ta ansvar för sina handlingar.

När du inte kan acceptera att det faktiskt är du som är ledaren över ditt liv så kommer det vara svårt för dig att ta initiativ och styra ditt liv dit du vill. I dessa scenarier finns det alltid någon att skylla alla saker på. För det är inte vårt fel och vi är inte ansvariga.

Det är min pojkvän, min mamma, personen jag träffade… Det finns ett stort utbud av personer som du ser som ansvariga för dina problem. Vår blindhet är som störst när vi inte kan acceptera den rollen vi själv spelar i vårt liv. Det är en absolut förnekelse och envis övertygelse som säger att det är någon annans fel att du lever med de problem du gör.

De projicerar ansvaret utåt så att de inte behöver acceptera det

Vissa människor är riktigt duktiga på att förändra verkligheten så att de själva inte är ansvariga för sina problem. De är okej med sitt självbedrägeri, delvis för att de är så vana vid det så att det blir omedvetet. Men självbedrägeriet är en stor begränsning som suddar ut verkligheten. Det blir mer kaotiskt, mer fientligt.

Vi förlorar vår polstjärna när vi sätter vårt ansvar på alla andras axlar. När vi agerar impulsivt. När vi blir frustrerade då den andra personen inte svarar på det sätt vi ville. De kan inte, eller så vill de inte. Men det är inte vår kamp. Den andra personen kan agera hur den vill. Vi är dem som därmed måste agera i enlighet.

Dessa människor slösar mycket tid på att klaga. Ingenting är någonsin tillräckligt. De kunde klaga på även den minsta, mest obetydliga saken. Och de är helt oförmögna att kanalisera sin frustration. De blir tyranner i sitt eget lilla rike. Den värsta delen av allt är att det i slutändan skadar dem själva och alla runt dem.

Andra människor kommer inte alltid att kunna uppfylla mina behov

Det här har mycket att göra med att inte känna sig själv, att inte reflektera. Att känna sig själv och acceptera vem du är just nu är det första steget mot att förändra dig själv. Om du inte vet vad dina behov och impulser är, varifrån dina handlingar kommer, så kommer det vara svårt för dig att hitta en lösning.

Om ingen ger oss uppmärksamhet så kan vi få ett utbrott likt ett litet barn. Det finns nästan ingen metod som inte är rättvis i den här typen av krig. Men när den andra personen inte ger oss vad vi behöver så blir vi upprörda. Vi förbannar dem och klandrar dem för vår frustration. Vi gör dem ansvariga så att vi inte gör oss själva besvikna.

Om vi inte får det vi vill av någon så blir vi frustrerade. Å andra sidan kan andra ibland fixa våra problem så snabbt att vi inte ens hinner inse vad vi bett om.

Men när vi inser det så är det inte ovanligt att vi känner att vi inte har något att vara tacksam för, för den andra personen skulle ha varit tvungen att svara på våra krav ändå.

Plocka upp pilarna du skjuter så kommer du att växa

Vi ser inte den andra personen som separat från oss själva. Vi ser dem som en slav som måste uppfylla våra tyranniska krav. Jag beordrar och du lyder. Och om du inte lyder mina order så kommer jag få dig att känna som att alla mina problem är ditt fel, orsakat av ditt bristande ansvar. Det är på detta sätt vi tänker.

När vi plockar upp alla pilar vi skjutit utåt så förstår vi situationen och kan återställa vår syn på verkligheten. Det var centrum för all kommunikation med omvärlden, centrumet av allt tänkande. När vi pratar om en långvarig vana som är svår att bryta mer så är det också möjligt att ändra på om vi söker hjälp.