Att acceptera innebär inte att ge upp

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Raquel Lemos Rodríguez

Senaste uppdateringen: 29 april, 2023

När du accepterar att någonting har gått snett, när det inte blev som menat, innebär det inte att du ger upp. Du kanske känner dig skamsen när du släpper omständigheter som du inte kan göra någonting åt, men i själva verket är du långtifrån att ge upp.

Att jämställa acceptans med att ge upp är en trosuppfattning du bör omvärdera. Såsom många andra trosuppfattningar kan det få dig att snubbla och hindra dig från att möta omständigheterna från din bästa sida. Idag kommer vi hjälpa dig att omstrukturera den här tanken så att du kan se på acceptans och att ge upp från ett nytt perspektiv.

Radikal acceptans

Marsha M. Linehan utvecklade konceptet radikal acceptans, men Tara Brach gjorde det välkänt. De är båda psykologer och konceptet har sina rötter i buddhistfilosofin.

Det uppmanar oss att överge alla förväntningar eftersom de bara får oss att lida i onödan. Därför måste vi ge upp och sluta motstå allt som är omöjligt att förändra. Eller det som faktiskt är möjligt att förändra eftersom alla förändringar börjar med ett accepterande av problemet och inte ett förnekande.

Men låt oss inte blanda ihop detta med att bli ett offer. Acceptans bör inte få oss att ta skydd bakom klagomål. Radikal acceptans innebär att uppskatta vad som händer ur ett annat perspektiv där allt händer på sitt eget sätt. Vi kan inte förändra det, men vi kan bestämma hur vi reagerar på det.

Du väljer hur du reagerar

Föreställ dig att du har förlorat ditt jobb. Du har lite besparingar och du kommer även att erhålla A-kassa. Du vägrar dock att acceptera verkligheten och är vansinnig samt ledsen på samma gång angående din situation. Dessutom har du sparkats ut ur din komfortzon, och nu är du vilsen och utan hopp.

Att acceptera den här situationen utan att klaga, utan att bli desperat, och istället se den som en möjlighet är inte vår naturliga tendens, eller åtminstone inte de flestas. Andra kanske inte heller ser det från den ljusa sidan: “Han ville säkert inte jobba ändå” eller “Med den attityden är det klart han blev av med jobbet”. Detta är ord som inte gör något annat än att underhålla klagomål och en offermentalitet. Därför känns det som om vi driver hopplöst.

Jag kan inte förändra min situation, men att ge upp är inte ett alternativ

Vad skulle du göra om du accepterade din situation fullt ut? Du blir avskedad, du känner alla de där känslorna, du tillåter dig själv att uttrycka dem och sedan stannar du upp. Du stannar upp för att se på situationen och säga, “Okej, det här har hänt, jag kan inte ändra på det, så hur hanterar jag det?” Det finns många sätt att inte ge upp på.

Du kan gå en kurs och lära dig någonting nytt som kan hjälpa dig i framtiden eller hitta ett nytt jobb och dra nytta av den här erfarenheten för att växa som anställd på arbetsplatsen. Du kan göra en rad olika saker istället för att ge upp och sitta och tycka synd om dig själv. Omständigheterna är som de är, men du kan välja vilken väg du tar. Du har tilldelats alla korten, och nu måste du vara strategisk för att vinna spelet.

Att vägra att acceptera verkligheten är utmattande

Om det verkar vara en dålig idé att ändra dina planer eller ta en paus, är det en ännu sämre idé att inte acceptera verkligheten (om du inte har gått igenom något allvarligt som ett trauma eller förlust av en närstående). Men den här attityden är utmattande. Den är skadlig. Den får dig att snubbla om och om igen på samma sten, envetet och utan att lära dig någonting alls.

Det är sant att verkligheten ibland gör ont – väldigt ont. Men att vägra acceptera den eller ge upp kommer bara att förvandla din smärta till lidande. Dina klagomål kommer inte att bli hörda och alla “varför?” kommer inte att besvaras. Saker inträffar för att de gör det; det måste inte finnas en uppenbar anledning. Du får dock alltid sista ordet. Det är du som har makten att bestämma vart du går därifrån.

Du bestämmer huruvida du är ett offer och om du ska ge upp eller inte

Du är inte ett offer om du inte beslutar att bli det. Om du beslutar att bli ett offer kommer du att föda grubblande tankar och förlora dig i en ändlös negativ cykel. Den här cykeln har två alternativ: ångest och depression. Kanske tror du att du har uppnått något genom att välja den svåraste vägen. Men kom ihåg att vägen som innebär mest ansträngning inte alltid är det bästa valet.

Att acceptera din situation är det bästa sättet att påbörja en förändring. Ta det som en chans till att finna en ny väg och lära dig från den. Att fly hjälper aldrig och att inte ta ansvar för din framtid fungerar ännu sämre. Att acceptera din situation å andra sidan, är den enda vägen framåt.