Utmaningen i att acceptera vad som händer oss

Skriven och verifierad av psykologen Fátima Servián Franco.

Senaste uppdateringen: 10 maj, 2023

Att acceptera vad som händer oss är det första steget mot förändring. För att kunna acceptera smärtsamma händelser som drabbar oss behöver vi ofta tid. Detta varar från ögonblicket det inträffar tills vi har lyckats ta itu med det. Acceptansen kommer att hjälpa oss att bygga en ny, mer verklig bild av oss själva och vad som händer omkring oss.

Utmaningen som alla människor ibland möter är att kunna anpassa sig till de mest negativa omständigheterna. Detta eftersom saker inte alltid går som vi har tänkt oss. Det kommer att komma en dag, mer eller mindre sorglig, mer eller mindre avlägsen, när vi kommer att acceptera vad vi är. Oavsett om det gäller att förändra det eller skriva in det i vår historia.

Att erkänna vår sårbarhet istället för att gömma den är det bästa sättet att möta verkligheten. Men det är också det bästa sättet att bygga pålitliga relationer. Acceptans är inte feghet. Istället är det ett tecken på tapperhet att erkänna för oss själva att vi befinner oss på ett ställe som vi inte gillar.

Det är stor skillnad mellan vetskap och förståelse, och ännu större skillnad mellan förståelse och acceptans.

Livet är inte vad vi vill, det är vad som händer oss

Verkligheten behagar oss ibland och ödelägger oss i andra stunder. Men vi borde redan ha accepterat att livet inte är vad vi vill, utan vad som händer oss. Att skaffa verktyg och integrera allt vi gått igenom, speciellt det smärtsamma, är emotionell intelligens.

Emotionellt intelligenta människor upplever negativa och smärtsamma känslor utan att låta sig dras ned av tyngre känslor såsom frustration. De vet att det är oundvikligt och försöker varken förtrycka eller ignorera dem.

Som motsats kommer människor med låg emotionell intelligens att göra processen ännu mer smärtsam genom sin oförmåga att skilja på smärta och lidande.

Smärta är oundvikligt, men lidande är till stor del ett personligt val. Normalt sett lider vi mer av det som vi inte accepterar. Förnekelse, när det inträffar en väldigt stor emotionell kollision, är giltig som en tillfällig inledande försvarsstrategi, men blir ogiltig om den kvarstår.

När du inte kan acceptera det, låt det bara hända. Senare kommer du att förstå.

Hur kan vi acceptera något som vi aldrig kommer att vara redo för?

Acceptans av vad som redan har hänt eller som måste hända är det första steget i att överkomma det emotionella slaget efter ett olyckligt inträffande. Den snabbaste vägen till att förändra vår attityd till smärta är att acceptera faktumet att allt som händer med oss kan hjälpa oss att växa.

Livet är dynamiskt. Från barndomen och vidare befinner vi oss i konstant förändring, vi byter leksaker, skolor, vänner och familjekonstruktioner. Att acceptera detta som en del av livet, istället för att begrava det som om det inte kommer att inträffa, tillåter oss att förstå livets gång.

Vissa förluster är inte överkomna men accepterade. För att acceptera förlusten behöver vi lära oss att förstå känslorna vi har och ge dem mening i nuet. Vi behöver ompositionera minnena så att vi kan gå vidare.

Vad vi en gång njöt av kommer vi aldrig att förlora. Allt vi älskade djupt blev en del av oss.

Så vid alla slags förluster måste vi veta att personerna som lämnar våra liv redan har lämnat sin prägel på oss. När som helst som vi vill att de ska vara nära oss, är allt vi behöver göra att se på våra egna gester, ord och attityder för att se en del av dem igen.