Att försöka kontrollera allting är ohälsosamt
Att försöka kontrollera allting är en av vår moderna tids fantasier. Människans historia är en skildring av den progressiva erövringen över naturens krafter. Vår art började som ett maktlöst däggdjur. Sedan dess har vi tagit ett enormt kliv framåt, vilket gjort det möjligt för oss att gradvis reda ut mysterierna i vår omgivning.
Nu lever vi i härjade tider. Allt händer så fort och vi kan inte hålla uppe tempot med allt. Med det sagt är det inte konstigt att vi fantiserar om att kunna styra allt. Underliggande den fantasin finns en önskan att gå på fast mark. Vi vill nämligen känna att vi sitter vid rodret för våra egna liv.
“Försök att övervinna denna dualitet, att tämja det oförutsägbara och domesticera det vilda, för att göra det ovetbara förutsägbart och att fjättra det fritt strövande, alla sådana saker ringer dödsklockorna för kärleken.”
Det svåra att förstå är att vi inte alltid inser att det att försöka att kontrollera allting är en fantasi. Det är ett omöjligt mål. När vi glömmer det uppför vi oss på ett sådant sätt att det genererar vågor av ångest. Vi finner oss själva i situationer där vi ständigt förlorar kontrollen, och vi känner oss frustrerade.
Allt är i ständig rörelse och det finns hundratals faktorer som inte är under vår kontroll. Det som lever är under konstant förändring. Idag är det på ett sätt och imorgon blir det på ett annat sätt. Döden är det enda tillståndet som är absolut säkert. Livet är det som händer mellan osäkerheter och oväntade flöden.
Fantasin om att kunna kontrollera allting
Vi lever inte i en tidsålder där vi kan leva försiktigt längre. Vi bombarderas ständigt av hundratals stimuli. Du vaknar upp och omedelbart fylls ditt huvud av idéer och känslor som kraschar in i varandra. Du känner att det finns så mycket att göra, men inte tillräckligt med tid att göra det.
Varje dag upplever vi motstridiga impulser och känslor. Ibland behöver vi till och med omdirigera dem utan att ta oss tid att förstå dem fullt ut. Vi behöver bara fungera. För att göra det måste du dock ge dig själv gränser. Du måste således snabbt gå bortom de obekväma tankar och känslor som kommer i vägen för produktivitet och handling.
Vi kanske inte tänker på det på det här sättet, men vi skulle vilja kunna kontrollera allting. Det är därför vi kan bli irriterade när någonting inte går som planerat eller vi stöter på någon form av hinder. Det är en typ av uppror mot en verklighet som strider mot våra mål.
Under dessa omständigheter hamnar vi vanligtvis i en paradox. Vi har kontroll över vår ekonomi, men vi kan inte kontrollera vår sömnlöshet. Vi kan kontrollera vår trötthet, men viktiga relationer glider ur våra händer. Hur mycket vi än försöker kommer vi aldrig att klara av att kontrollera allting.
Medveten observation och full medvetenhet
Vissa andra kulturer äger en kunskap som vi i den västerländska kulturen ofta glömmer bort. Livet upplevs inte med sinnet, utan med sinnena. Tankar finns alltid där och tolkar verkligheten. Sinnet dirigerar våra liv baserat på fördomar, rädsla, ambitioner och mycket annat. Samtidigt berövar det oss ofta upplevelsen att uppleva varje dag direkt hud mot hud.
Vad har detta att göra med önskan att kontrollera allting? Vad som händer är att sinnet börjar fungera på det här sättet: det begränsar och beslagtar allt för att anpassa det och styra det på något sätt. Uppfattning, förnimmelser och känslor fungerar dock annorlunda. De är mer upproriska och kaotiska, men också mer fria och autentiska. Det är det här som saboterar våra försök att kontrollera allting. Men det gör det också möjligt för oss att uppleva lycka.
Vad ska vi göra istället för att försöka kontrollera allting?
Vi befinner oss ofta i strid med oss själva. Våra tankar ger oss lite innehåll och sedan försöker vi bli av med det. Vi försöker inte förstå det, utan tar bort det från vårt medvetande så snart som möjligt. Om vi känner till exempel lite ångest försöker vi omedelbart att driva bort den och försvaga den. Om vi istället antog en inställning av acceptans och observation, skulle vi kanske ha en annan synvinkel.
Lär dig att uppleva utan att döma dig själv eller tänka för mycket. Var bara kontemplativ. Försök inte att kontrollera allting. Låt istället allt få flöda, internt och externt. Detta är nämligen vägen som gör det möjligt för dig att uppleva livet på ett mer genuint sätt, utan farhågor. En ny form av förståelse framträder som inte uttrycker sig som en intellektuell lektion utan som en livslektion. Det är en högre medvetenhet som leder dig till balans.
