Glömskekurvan: en intressant teori från Ebbinghaus

· 17 oktober, 2018

Ebbinghaus (1885) var den första som på ett systematiskt sätt studerade det sätt som vi glömmer saker på över tid. På en intuitiv nivå är vi alla medvetna om detta fenomen, och det är därför som vi repeterar information vi inte vill glömma bort. Vi färdas alla längs glömskekurvan, även om vi inte alltid kanske kallar den för det.

Det mest intressanta med detta är att Ebbinghaus var sitt eget forskningsobjekt. Han ville studera detta fenomen som vi alla upplever. Genom att experimentera på sig själv lyckades han definiera vad vi nuförtiden kallar glömskekurvan.

Som tidigare nämnt var Ebbinghaus den förste psykologen som vetenskapligt studerade minnet; eller åtminstone den förste som försökte. Han studerade vid Bonns Universitet, där han tog sin doktorsexamen 1873. Allt eftersom Ebbinghaus utvecklades sina förmågor som forskare ansåg han mer och mer att man behövde applicera kvantitativa metoder för att mäta mentala processer.

Med andra ord ansåg Ebbinghaus att det fanns bra sätt att mäta psykologiska aspekter på. Han valde också att använda en variabel som vi utsätts för varje dag, och det är tiden.

Bild av Ebbinghaus

Han utförde en rad experiment genom att använda den utrustning som fanns tillgänglig på den tiden. Hans mål var att beskriva våra minnesfunktioner baserat på en serie av lagar.

Han utförde exempelvis ett test som han kallade för återkallelsetestet, vilket han använde för att utforska minnet. Det baserades på repetition av fraser där han medvetet hade utelämnat vissa ord. Tanken var att upptäcka något om hur inlärningen och glömskan fungerade. Han hoppades också att hans forskning skulle kunna appliceras praktiskt inom utbildning.

”Ebbinghaus var den förste psykologen som studerade minnet på ett vetenskapligt sätt.”

Många av Ebbinghaus kritiker menar att han inte skulle ha ägnat sig så mycket åt verbal repetition. De anser att han borde ha studerat hur minnet fungerar inom vardagssituationer. De anser vidare att hans resultat fungerade bra då man utförde kontrollerade experiment i ett laboratorium, men att de inte fungerade lika bra i det verkliga livet. I det verkliga livet utsätts minnet för situationer som är svåra att återskapa i ett laboratorium. Man måste tänka på att det förekommer faktorer som motivation och emotionell influens.

Vissa av hans viktigaste verk är:

  • Skolbarns intelligens (1987)
  • Minne (1913)
  • Textbok om experimentell psykologi vol. 1 (1902) och 2 (1908).

Innan vi pratar vidare om glömskekurvan bör du förstå några grundläggande saker rörande minne och inlärning, vilket kommer hjälpa dig att förstå varför denna kurva är så viktig.

Vad är inlärning?

Det är inte enkelt att göra en formell definition av begreppet inlärning. Det finns många olika åsikter rörande hur man bör definiera detta. Var och en av dem betonar en distinkt aspekt av denna komplexa process. En definition av inlärning refererar bara till observerbart beteende.

Faktumet att en person vet hur man kör en bil innebär att denna person har lärt sig att köra. En annan definition rörande inlärning pratar om ens inre medvetenhet.

”Inlärning är en förändring i en organisms mentala tillstånd. Denna förändring är konsekvensen av erfarenhet och det påverkar organismens potential när det gäller att anpassa sig till förändring på ett relativt permanent sätt.”

Många ordböcker definierar denna typ av inlärning som ”medvetenhet som uppnås genom studier”. Inom vardagsspråket säger vi att detta handlar om att lära sig det grekiska alfabetet, memorera namnen på benen i innerörat eller namnen på stjärnorna, etc. Båda perspektiven (observerbart beteende och interna tillstånd) är viktiga synpunkter.

Vi kan därmed definiera det som att: ”Inlärning är en förändring i en organisms mentala tillstånd. Denna förändring är konsekvensen av erfarenhet och påverkar organismens potential när det gäller att anpassa sig till förändring på ett relativt permanent sätt.”

Fåglar som utgör ett mänskligt huvud.

Ebbinghaus studier

Associeringslagarna hade en direkt påverkan på studierna om inlärning. Det finns inget bättre exempel på detta än Ebbinghaus verk. Enligt Ebbinghaus hade vi bättre kunnat studera relationen mellan två mentala händelser med hjälp av stimuli som inte har någon tidigare associering.

Så för att arbeta med stimulin som inte har någon mening använde Ebbinghaus ”nonsensstavelser”. Stavelser som BIJ eller LQX som, enligt Ebbinghaus, inte hade någon speciell mening. Ebbinghaus ägnade mycket tid med att associera olika stimulin med varandra.

Under sitt arbete med dessa ”meningslösa” stavelser testade han många av associeringsprinciperna. Dessa principer hade utvecklats över 100 år tidigare. Han jämförde exempelvis styrkan av associeringen mellan två stimulin som skrivits bredvid varandra mot andra som inte stod lika nära.

Ebbinghaus forskning bekräftade många av de idéer som först hade stipulerats av brittiska empirister. De lade exempelvis fram teorin att proaktiva associationer var starkare än retroaktiva. Stavelsen A kommer innan stavelsen B. Ebbinghaus fann att A framkallar minnet av B bättre än B gör med minnet av A. Intressant eller hur?

Minne

Att studera inlärning är att studera minnet och därför glömskekurvan. Tänk på att inlärning inte hade varit möjligt utan minnet. Varje gång man utför en inlärd reaktion så krävs det att man aktiverar hela eller delar av minnet av samma händelse från förr.

Minnets faser

Allt vi kommer ihåg och lär oss går igenom tre faser: kodifiering, lagring och återkallelse. I den första fasen kodifierar du informationen. Du översätter den till nervsystemets språk och och gör plats för den i minnet.

I lagringsfasen kommer informationen att lagras under en viss tid. I vissa fall är denna fas relativt kort. Information i korttidsminnet varar exempelvis 15-20 sekunder.

”De tre minnesfraserna är: kodifiering, lagring och återkallelse.”

I andra fall kan lagringen vara en livstid. Denna typ av lagring kallas ”långtidsminnet”. Den sista fasen, återkallelsefasen, är då man kommer ihåg informationen. Man kommer ihåg och ger sedan en respons som visar att man kommer ihåg det som man har lärt sig.

Om man är konsekvent med att utföra handlingen i enlighet med den nivå man utförde den med då man lärde sig handlingen från början så kommer man att glömma bort väldigt lite. Men om man inte gör detta kommer man förr eller senare att börja glömma bort det man har lärt sig. Ibland är det enkelt att kvantifiera hur mycket tid det har tagit för att förlora en konkret del av något som man har kodifierat tidigare.

Kvinna med pusselbitar i huvudet.

Varför glömmer vi?

Det är en viktig utmaning för psykologerna att förstå varför minnena stannar kvar efter att vi har kodifierat dem. De vill också förstår varför vi glömmer bort saker efter att vi har lärt oss dem. Det finns flera teorier som försöker ge ett svar på dessa frågor.

Lagringsteorier

Vissa lagringsteorier fokuserar på vad som händer informationen under lagringsfasen. Förfallsteorin menar att vi glömmer eftersom minnen försvagas. Deras styrka minskar under bevarelsefasen. Man kan jämföra detta med vad som händer då man gör fotavtryck i sanden.

Det finns bevis för denna teori, men det är samtidigt få teoretiker idag som beskriver glömska som ”förfall”.

Interferensteorin säger å andra sidan att vi glömmer eftersom vi samlar på oss minneselement som tävlar mot andra element som redan har lagrats. Ny information får en att glömma gammal information (retroaktiv interferens). Detta händer då ett problem är för komplext.

Redan existerande information kan också påverka minnen som nyligen har formats. Detta kallas proaktiv interferens. Vi kommer exempelvis ihåg någons telefonnummer bättre om det påminner om vårt eget.

Återkallelseteorier

Återkallelseteorierna menar att vi glömmer p.g.a. att vi inte lyckas återkalla information under utövningsfasen. Minnet ”överlever” och finns där, men man kan helt enkelt inte når det.

En bra analogi hade varit att säga att vi letar efter en bok som är på fel plats i ett bibliotek. Boken finns i biblioteket (informationen är intakt) men du kan inte hitta den (personen kan inte återkalla informationen). Mycket av dagens forskning går i linje med denna teori.

Kvinna som läser böcker.

Ebbinghaus och glömskekurvan

Tidens gång verkar ha en negativ effekt på förmågan att lagra minnen. Som tidigare nämnt var Ebbinghaus den förste som systematiskt studerade hur man tappar minnen över tid. Han beskrev det som nu är känt som ”glömskekurvan”. Processen kallas för ”kurva” p.g.a. den graf som han använde för att illustrera sin forskning.

Vi har tidigare nämnt att detta var hans eget forskningsämne. Vi vet också att forskningen bestod av inlärningslistor med 13 stavelser. Han upprepade sedan dessa listor tills han kunde göra det två gånger utan misstag. Han utvärderade därefter sin egen förmåga att återkalla informationen efter olika tidsintervaller, från 20 minuter till en månad. Han baserade glömskekurvan på denna typ av experiment.

”En av Ebbinghaus slutsatser var att tidens gång har en negativ effekt på minnet.”

Vilka resultat fick Ebbinghaus?

Dessa resultat försöker förklara hur lång tid vi kan bevara information om vi inte repeterar den. Resultatet av denna studie visade att vi glömmer saker även inom korta intervall. Han fann också att om materialen är meningslösa och utan associationer, tenderar vi att glömma bort dem över tid. Vi glömmer mycket till en början och sedan i en långsammare takt allt eftersom. Så om vi gör en graf med denna information kommer vi se att kurvan är logaritmisk.

Glömskekurvan illustrerar minnesförlust över tid. Ett annat relaterat koncept är minnets intensitet, som indikerar hur mycket innehåll som bevaras i hjärnan. Ju mer intensivt minnet är, desto längre kommer det att bevaras.

Den typiska glömskekurvan visar hur vi glömmer det mesta av den information som vi har lärt oss inom några dagar eller veckor. Detta händer om vi inte arbetar med att gå igenom informationen och repetera. Han fann dessutom att varje genomgång gjorde så att nästa genomgång kunde ges vid ett relativt senare tillfälle. Så om du vill komma ihåg något bör den första genomgången göras efter kanske en timme. Man kan då vänta längre tid innan man behöver gå igenom informationen igen.

Här är ett praktiskt exempel med glömskekurvan på hur snabbt man glömmer bort information. Om man inte går igenom informationen en dag efter att man har lärt sig den så kommer man att glömma 50% av det man har lärt sig. 2 dagar senare kommer du inte komma ihåg ens 30%. 1 vecka senare kommer siffran ligga på runt 3%.