Att leva med fettfobi, den enda elefanten i rummet
Att leva på andra sidan det som anses vara normalt av en betydande del av samhället har sitt pris. Samhället har många regler som bygger hinder som alla måste övervinna i sina miljöer. De flesta människor matar sig med socialt konstruerade myter och naturligtvis är många av dessa ganska giftiga. Fettfobi är till exempel avskyn mot ett grundläggande element, förklätt till nyttolära, som endast leder till frustration, smärta och distorsion av identitet. Att leva med fettfobi är ett fenomen drabbar människor vars kroppsmasseindex (BMI) är över det ”normala”. Normalt kan här sättas inom citationstecken eftersom en majoritet av oss ligger över det ”normala” BMI-värdet.
Att vara fet har alla möjliga konnotationer, varav alla är negativa. Att vara tjock är bättre, om än inte bra. En till viss del positiv bemärkelse kan dock hittas i orden kraftig, stor eller knubbig. Intuitioner eller antaganden uppstår från ordet fet som verkar på osäkra människor. Faktum är att många företag där ute försöker berika sig på hysterin.
”Jag har klätt mig i svart idag, för man brukar ju säga att det ska vara slimmande. Men istället blev jag till en mörk sfär som vandrar genom salarna.”
-David Levithan-
Fördomar och ursprung till fettfobi
Många tror att en person med BMI som är högre än vad som av hälsomyndigheterna anses idealiskt borde vara missnöjd. I själva verket är du kanske en av dem som tror att så är fallet. Eller så är du en av dem som själv ligger över idealet i vikt men inte alls anser dig ohälsosam eller vek. Du liksom i princip alla elittränade tungviktsboxare och -brottare världen över har blivit sjukförklarade av människor som är genuint underlägsna er fysiskt. Muskelmassa har en högre densitet än fett, så BMI-konceptet är helt verkningslöst på individuell basis eftersom det bara tar hänsyn till vikt och längd. Trots det fortsätter av någon missriktad anledning nästan samtliga auktoriteter att år efter år använda BMI som måttstock för hälsa.
Att du skulle må dåligt för att du ligger över BMI-idealet är förståeligt, eftersom det är vad din kultur lärt dig. Du antar bara att så är fallet, och inte bara det, utan du kanske är en av dem som felaktigt tror att tunga människor saknar viljestyrka och helt enkelt inte kan låta bli vissa livsmedel, eller att de inte ens ids rulla sig till gymmet.
Kulturell elitism och att leva med fettfobi
Kulturen förstärker detta självcentrerade perspektiv. Att se eller positionera sig över tjockisarna får dig att må bättre med dig själv. När allt kommer omkring är du stark och kan ta hand om dig själv. Det är därför du är smalare. Du antar bara att en tyngre person ogillar sin kropp och att de inte ändrar den eftersom deras viljestyrka är för ömtålig. Du är övertygad om att de är för svaga när det gäller att låta bli att äta skräpmat.
Det är mycket lättare att anta denna tankegång istället för att tänka på att en tung person kanske gillar sig själv just som den är. Du kanske måste erkänna hur mycket du förtrycker dig själv för att blidka andra. De många roliga sakerna du är villig att ge upp. Dessutom är det mycket lättare att anta att dessa människor inte kan förändras även om de skulle vilja eftersom det handlar om mental styrka. Således matar denna tankegång föreställningen att vi alla kan kontrollera våra kroppar. Att ingen någonsin blir fet om de “gör saker rätt”. Men verkligheten är annorlunda.
Människors reaktioner
En del reagerar dock på överviktiga med medlidande och medkänsla. Det liknar den reaktion som vissa har då en person berättar att han har en dödlig sjukdom. Istället för att säga ”trevligt att träffa dig” har vissa ha en tendens att säga ”jag är ledsen” eller ”kom igen nu, du kan göra det, jag tror på dig!”. Kanske vill de också presentera den överviktiga för en bekant som har gått ner i vikt och inte gått upp igen.
När det skadar dig
Att leva med fettfobi är att leva med en av de mest begränsande av alla fobier. Detta beror på att det handlar om självavstötande och du hatar en del av dig själv. Att försöka nå noll procents kroppsfett är dock omöjligt, du skulle behöva dö för att göra det. Många försöker följa den vägen ändå. I själva verket innebär det att de tar avstånd från kroppen och försöker ignorera den. Precis som man skulle ignorera en dörrförsäljare.
Priset de betalar är mycket högt. Människor som hatar sina kroppar uppmärksammar inte längre sina signaler. Smärtan är inte uppenbar förrän det är för sent och konsekvenserna irreversibla. Sedan associerar de bara dessa symtom med sin övervikt. Det är början och slutet på allt.
Många överviktiga människor som också börjat leva med en fettfobi tappar njutningen för vissa aktiviteter som sport, en dag vid poolen och till och med en lång dusch. De är inte bekymrade över att andra människor ser dem, de vill främst inte se sig själva. De vill dölja den kroppen de helt enkelt inte tål.
De slutar njuta av sällskapet med sin kropp och tappar all symbios med den. Deras liv blir till ett slagfält. Fettfobi är ofta resultatet av onaturlig lust och inlärd självcensur. Man straffas alltid av sina egna hårda domar. De är fördömanden som aldrig är medkännande, förstående och kärleksfulla – aldrig.