Att snubbla över samma sten igen

Ibland inser man att det finns ett problem i livet som oförklarligt upprepar sig om och om igen – man snubblar över samma sten. Kanske har du till och med lagt märke till att samma sak drabbar andra personer du känner.

“Jag hamnar alltid hos män som är otrogna mot mig”, säger en vän. “Jag får aldrig ett jobb där jag värdesätts som anställd”, säger en annan. “Varför utnyttjar alla mig?” undrar en tredje.

Efter att ha sett detta kanske det slutar med att du tänker att ödet kanske verkligen existerar och att ditt redan är nedskrivet någonstans. Eller kanske är det karma och därför dina tidigare liv som influerar nuet.

Men det finns en annan förklaring för denna oändliga cykel av upprepning av samma saker, om och om igen…

Upprepningstvång får oss att snubbla över samma sten igen

Upprepningstvång är den omedvetna impuls som får folk att upprepa situationer, faktum, känslor, tankar och smärtsamma verkligheter.

Men det finns ingen logik i det! Varför skulle någon vilja uppleva något negativt igen om det är möjligt att lära sig en läxa och undvika misstaget i framtiden? Är det inte meningen att vi ska undvika det som åsamkar oss smärta och istället leta efter det som leder till lycka?

Djur lär sig efter en enda upplevelse; människor gör inte det. En mus går inte samma väg två gånger om den tidigare hittat en fälla där eller kan känna att en frände fallit där. En elefant kan komma ihåg ansiktet hos en som skadat den för alltid. Om den hittar förövaren efter 50 år kommer den undvika eller attackera denne.

Men människor agerar annorlunda. De kan bli lurade tusentals gånger på samma sätt. Eller bli överraskade 150 gånger av samma trick. Eller vara det eviga offret för samma förövare. Människor lär sig inte läxan och snubblar över samma sten igen.

Folk tenderar även att inte lära sig från andras erfarenheter. De antar att allt kommer vara annorlunda i deras fall men snubblar ofta över samma sten. Ibland upprepar de bokstavligen samma misstag, problem och konflikter som sina närstående utan att ens inse det.

Hur fungerar upprepning?

Upprepningstvång fungerar så här: I en persons liv produceras någon form av trauma, huvudsakligen under barndomen. Det är så smärtsamt att personen tar bort det från sitt medvetna, glömmer det, eller tolkar det som något trivialt.

Märket detta trauma lämnar kvar glöms aldrig bort, men undertrycks. Det förblir latent och kommer tillbaka för att visa sig tills personen inte längre är medvetet om det.

Problemet är att det inte upprepade gånger visar sig som ett minne. Istället för att minnas det så agerar du ut det. Du skapar en hel serie av omständigheter så att samma sak som traumatiserade dig inträffar igen, med det undermedvetna hoppet om att resultatet kommer bli annorlunda.

Ett exempel

Ett exempel för att demonstrera detta är fallet med Norma: Hennes mor var kall och hård mot henne. Hon hade sexuella relationer för pengar bakom ryggen på flickans far, och tvingade henne att hålla koll på dörren så att ingen skulle komma på henne.

Åratal senare gifter sig flickan med en man som har kopplingar till hallickar, och dottern själv börjar ha sexuella relationer för pengar. Hon är dock besatt över att bevaka sin make för att ha detaljkoll på hans handlingar. Vidare har hon en dotter som hon stämplar som outhärdlig.

På så sätt verkar det som att Norma upprepar samma grundläggande innehåll som det som påverkade henne: Promiskuiteten, avståndet mellan mor och dotter och hennes jobb som bevakare.

Den stora effekten från trauma är just detta: Det dömer offret att falla in i en ond cirkel av smärta och lidande, gång på gång.

Därför är det fundamentalt att söka psykologisk eller psykoanalytisk hjälp om vi har drabbats av ett trauma (det spelar ingen roll om vi tror att vi redan kommit över det på något vanligt sätt) eller när det finns något i våra liv som upprepar sig självt dramatiskt och som alltid leder oss till att snubbla på samma sten.