Barkley-modellen för att förklara ADHD
ADHD är ett tillstånd som uppstår under barndomen. Det har förekommit flera försök att förklara hur det uppstår och utvecklas. Det finns dock en av dessa teorier som har fått mer uppmärksamhet än de andra: Barkley-modellen.
Detta tillstånd kännetecknas av att barnet jämt blir distraherat och har svårigheter att kontrollera sina impulser. Det är ett av de tillstånd som har studerats mest inom barn-psykopatologin. Det har publicerats tusentals artiklar om ämnet.
Dessa artiklar hade till en början en medicinsk inriktning. Därefter förekom det även artiklar med ett beteendemässigt, neurokognitivt, genetiskt och socialt synsätt. Detta har berikat vår förståelse för denna åkomma. Den främsta behandlingsmetoden under den första halvan av 1900-talet var helt och hållet medicinsk. Specialisterna ansåg att ADHD berodde på en neurologisk störning. Med andra ord ansåg man att det rörde sig om någon form av hjärnskada.
De främsta symptomen på detta tillstånd var dålig koncentrationsförmåga, impulsivitet och en oförmåga att vänta med belöningar till ett senare skede. Allt detta orsakade problem i skolan.
Från den medicinska modellen till beteendemodellen
Bristen på bevis rörande det medicinska syndromet bidrag till sökandet efter en mer funktionell definition av ADHD. Experterna började därför karaktärisera ADHD som en beteendestörning. Enligt detta tillvägagångssätt så var överskottsaktiviteten den aspekt som stod ut mest.
1972 föreslog dock några forskare att dessa hyperaktiva barn inte var på detta sätt p.g.a. för mycket aktivitet. Det främsta problemet var istället deras oförmåga att koncentrera sig, samt deras impulsivitet. De flesta problem som barn med ADHD upplever är ett resultat av en dålig självkontroll.
Nuvarande perspektiv rörande ADHD
Det nuvarande perspektivet rörande ADHD reflekteras i The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5). Vi kan även se detta perspektiv hos Världshälsoorganisationen WHOs Internationella klassificering av sjukdomar.
De främsta egenskaperna hos detta tillstånd är ett ihållande mönster av att inte kunna koncentrera sig samt hyperaktivitet och impulsivitet.
De resulterande symptomen gör det svårt att anpassa sig och det uppstår specifika beteendesymptom som har en negativ påverkan på den kognitiva, personliga och sociala utvecklingen. Det uppstår även problem vid inlärningen i skolan och personens dagliga liv.
Barkley-modellen
Forskningen rörande ADHD;s ursprung har varit främst ateoretisk, utforskande och deskriptiv. Trots framstegen så finns det fortfarande frågetecken rörande de mekanismer som står bakom.
Barkley-modellen menar att det grundläggande problemet hos hyperaktiva barn är en brist som har en negativ påverkan på fyra neuropsykologiska funktioner som beror en beteendemässig hämning.
Barkley-modellen och dess fyra funktioner
De fyra funktionerna är arbetsminne, självreglering av påverkan, motivation och upphetsning, internalisering av tal samt rekonstitution (beteendeanalys och syntes). Dessa funktioner påverkar i sin tur det motoriska systemet, som kontrollerar det målinriktade beteendet.
Dessa funktioner påverkar även andra neuropsykologiska system, som de sensoriska, perceptuella, lingvistiska, mnemoniska och känslomässiga systemet. Arbetsminnet låt dig ta in information då du arbetar med en uppgift, även om den relaterade stimulin har försvunnit.
Självregleringsbristen när det gäller påverkan, motivation och upphetsning för att barn med ADHD inte kan kontrollera sin emotionella respons i koppling till en viss händelse. Enligt Barkley-modellen visar de därför upp sina känslor för andra.
Internaliseringen av talet tenderar också att skapa en brist hos dessa barn. Denna brist på intern talutveckling kan ge upphov till svårigheter när det gäller att förlänga den moraliska utvecklingen.
Mindre moget och mindre kreativt lekbeteende
De nämnda bristerna utgör ett hinder för barnet när det gäller att analyser situationer och beteenden. Det hindrar även deras problemlösningsförmåga. Deras lekbeteende är mindre moget, mindre symboliskt och mindre kreativt. Experterna har upptäckt att de har sämre prestanda när det gäller verbala uppgifter och att de svar de ger på problemen är mindre lämpliga.
Enligt Barkley-modellen så hade detta antagligen också visat sig då barnet utför icke-verbala uppgifter som kräver komplexa motoriska sekvenser. Dessa fyra funktioner hade påverkar motorsystemet.
Det finns andra modeller som har försökt förklara ADHD. Trots de förändringar som har gjorts inom terminologin och de olika åtgärder som gjorts så har symptomen knappt förändrats.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Barkley, R. A. (1997). Behavioral inhibition, sustained attention, and executive functions: constructing a unifying theory of ADHD. Psychological Bulletin, 121(1), 65–94.
- Gawrilow, C. (2011). Self-Regulation in Children with ADHD: How If—Then Plans Improve Executive Functions and Delay of Gratification in Children with ADHD. The ADHD Report. https://doi.org/10.1521/adhd.2011.19.6.4
